Känner mig så misslyckad. Pappa hade skrivit en lapp och lagt på datortangentbordet som löd: Städa nu! Jag sitter ju framför datorn mest hela tiden det är ju sant. Städa är jag inte så bra på. Det ser ju ut som en psyksjuk människa bor där och det gör det ju också. Jag måste flytta men det blir aldrig så. Min pappa är ju väldigt snäll mot mig och jag är ett otacksamt barn (på 32 år) men jag kan inte göra som han vill det går inte. Men jag ska nog skaffa boendestöd igen det är bara det att jag tycker att det är så jobbigt när det kommer främlingar hem till en och ska sitta och döma en.
Jag var på Katrina kyrkogård och det satt en snygg kille och solade sig. Jag satt och spanade i smyg. Måste ta itu med mina egna problem innan jag gör en massa andra saker. Allt det här med att jag är så otroligt överviktig hänger ju ihop med den psykiska sjukdomen och allt. Istället för att fly in i nåt annat så måste jag ta itu med problemen.
Jag tror jag måste pausa bloggen nu för att kunna ta itu med mina problem. Jag ska inte sitta och älta på nätet. Tycker att det varit jättekul med alla kommentarer. Kul att skriva. Jag återkommer. Puss!!!
Hoppas du får en bra blogg-paus. Vill tipsa om folkhögskola. Det kanske inte alls passar dig eller är bra för din sjukdom just nu, men att komma bort till en ny miljö, bo med nya människor och bara göra något man tycker om ett tag kan vara en hjälp på vägen för vissa.
SvaraRaderaMen ditt rum är väl ditt rum, även om du bor hos din pappa?
SvaraRaderaAnonym: Nä jag är trött på skolan som institution. Jag vill bo i storstaden för att jag älskar den trots allt. Men flytta måste jag förr eller senare.
SvaraRaderaMikaela: Vi bor i varsin lägenhet på samma våningsplan fast de sitter ihop. Pappa kommer ibland in och är förbannad över hur det ser ut.
Jo, han kan ju vara bekymrad och orolig osv, men det är ju ändå ditt hem. Du betalar väl hyra dessutom? Tycker liksom inte han har rätt att gå in till dig och vara förbannad.
Radera