Mer att älska

Ibland blir man paranoid när man går förbi t ex en uteservering och så sitter det ett sällskap och så tystnar de när man är där och när man gått några steg ifrån så börjar de viska och skratta. Jag vet att jag är stor, jag ser ju på kort att jag är mycket större än de andra. Ändå så har jag en sinnebild av mig själv som ganska normal så jag blir förvånad när folk skrattar åt mig eller pekar eller att barn frågar vad jag väger och så. Men jag är ju verkligen obese det kan jag inte förneka. Jag väger 150 kg!! Jag har aldrig vägt såhär mycket. Jag har sjukt stört beteende och kan äta jättemycket vid fel tidpunkt. Jag tror att belöningssystemet när man äter är så mycket starkare än allt det andra för mig så det är därför jag gör det. Men det går att ändra på. Jag lyckades ju sluta röka och då rökt jag nästan 2 paket om dagen. Jag var sjukt nikotinberoende och fick panik om jag inte kunde röka. Men så var det faktiskt en läkare som sa på allra största allvar att du måste sluta röka. Åh jag bara men jag kan inte. Han bara sluta nu idag. Så jag gjorde det och resten är rökfri historia. Så nu har pappa sagt som också är läkare att jag måste gå ner i vikt. Så nu ska jag det. Vi får se om ett år om jag kan berätta en lycklig solskenshistoria om vikten.