Jag har aldrig passat in och alltid varit dålig på att anpassa mig efter samhället. Nu är jag 32 och det känns ändå som vissa saker har ordnat sig. Jag har ett jobb även om jag är sjukskriven några dagar till. Jag är glad över det jobbet. Det känns som om man gör nytta när man hjälper någon. Men det är svårt att hjälpa. Jag försöker vara så naturlig som möjligt och behandla pensionärerna med respekt. Jag får se hur det går med min c-uppsats. Kanske hamnar jag i universitetsvärlden på riktigt men helst vill jag skapa. Men det ena utesluter inte det andra. Jag gillar att jobba. Jag har 100 procentig arbetskapacitet. Tyvärr har jag inget vidare lyckligt liv annars men jag försöker....
Jag var ute på stan idag. Det kom fram en kille men han var inte attraktiv så jag gick. Sen bara strosade jag lite i gamla stan med omgivningar. Kände mig lost och satte å Himlen runthörnet i Iphonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.