söndag 12 februari 2012

utan tak över huvudet

Hemlöshet finns det något värre en människa kan drabbas av? Jo det gör det säkert men det är ju en av de värsta grejerna i varje fall att liksom inte ha någonstans där man kan känna sig trygg och vara ifred. Jag tror att en människas liv kan förfalla så i den milda grad att man tappar allt hopp och självrespekt att man bara hamnar där i hemlösheten och man skäms och kanske inte ids att söka hjälp.

I senaste numret av situation Stockholm så skriver en kille under kategorin jobbet om hur det var att hamna i hemlöshet. Att han fick en skada och inte kunde jobba. Jag mötte den här killen när jag köpte mitt exemplar av tidningen och då sa han att det felaktigt stod att han gick på heroinsubstitutet subutex och då hade en massa folk börjar ringa och smsa som ville köpa. Typiskt!!

Jga är skiträdd för att jag ska hamna på gatan. För jag med min psykiska sjukdom ligger ju lite i riskzonen så att säga. Men jag har ju ett stort socialt skyddsnät så det kanske är dumt av mig att ens tänka tanken att jag kan hamna där. Men man måste ju verkligen skärpa sig och se till att man inte bara schabblar bort allt.

3 kommentarer:

  1. ja det krävs väldig lite för att hamna där egentligen, vilket är tragisk med tanke på det land vi lever i.
    Ett bra inlägg tycket jag.
    Sen är det så lätt för omgivningen att döma och tro en massa.
    Varm kram

    SvaraRadera
  2. Ja, folk dömer ju varandra hela tiden. Om det inte vore så skulle ju världen se bättre ut. Kram!!

    SvaraRadera
  3. Jag var väldigt nära att bli bostadslös när jag strulade till det med hyran i en hypomanisk episod för 4 år sedan. Det var lätt det näst värsta jag varit med om. Det var en obeskrivlig skräck, att kanske vara tvungen att bo hemma hos mamma igen och inte av egen vilja. Aldrig mer, jag säljer hellre min kropp än gör så att hyran uteblir.

    SvaraRadera

Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.