Slapparn

De senaste veckorna har jag liksom bara slappat hemma. Jag tycker inte om mig själv när jag inte gör något! Så är det bara. Jag kanske ska få praktik på en tidskrift men det är inte säkert än. Men det vore ju kul om det blev så. Jag vet dock inte exakt vad det är jag ska göra men vi får väl se. Jag kanske kan vara någon form av redaktionsassistent och svara på mejl och ringa samtal och så. Jag låter ju trots allt ganska så trevlig på telefon.

Jag har ju filmvetenskapen men den har inte kommit igång riktigt än, alltså c-uppsats arbetet och det. Jag måste skriva mail till handledaren och förklara att jag inte kommer att kunna närvara vid det första lektionstillfället eftersom jag ska opereras dagen innan. Hoppas att det går bra. Hoppas jag klarar min ekonomi i år och så. Tidigare har det ju gått relativt bra.

Hoppas jag slutar känna mig så oattraktiv när jag går ner i vikt. Att jag inte går i en bar och gömmer mig i ett hörn istället för att vara öppen och prata med folk. Fast visst kan jag prata med folk ändå. Men det är det jag försöker beskriva att jag känner mig så osexig. Jag tror inte att någon normal människa kan tända på nån som är så stor som jag är. Men det blir bättre när jag har gått ner till i varje fall tvåsiffrigt. Nu väger drygt 140 kg! Fy! Fast jag försöker se det som är fint med mig, att jag har ganska fin hy och fint hår och vackra ögon. Om vi nu ska vara såhär navelgazers.