Tala med sig själv

När jag var sjuk så gick jag runt och pratade för mig själv. När jag var inlagd på psyket så var de enda som jag utbytte några ord med de andra patienterna. Vårdpersonalen bevakade mig men de talade inte med mig. Annars vill jag inte klaga för jag fick ju vård i ett nödläge. De kollade upp allt via blodprover och sånt man kan mäta. Jag kände mig som sagt väldigt kränkt när de där två poliserna bara dök upp i mitt hem och bad mig följa med. Jag är ju inte dum så jag gjorde inget motstånd. Jag satte mig i bilen och pappa följde med han också. Sen var jag jävligt aggressiv och otrevlig mot personalen för att jag kände mig KRÄNKT. Men sen gjorde jag precis som de sade. Vårdarna har jävligt hård jargong men de ser ju till att man sköter sig. Städar rummet, går upp i tid och allt sånt.

Proverna visade att jag i övrigt var frisk. Men jag kanske har Borrelia som är en sjukdom man får av fästingbett. Jag ska gå och lämna blodprov snart igen. Jag tar mina mediciner och skriver dagsscheman. Jag mår sådär. Bättre än förut.

Jag kontaktade psykvården från början för att jag mådde dåligt. Jag gick på Katarinahuset i 5-6 år och jag får mycket bättre vård nu på affektivt centrum på St: Göran. Jag utreds just nu på Huddinge sjukhus för att få en så kallad second opinion och det känns som allt görs ordentligt nu. Jag tror inte jag har Schizoaffektivt Syndrom som är Schizofreni light. Jag tror att jag är bipolär. Jag är i lite av en livskris nu. Jag bor hos min pappa. Jag vill ha egen lägenhet och ett  vanligt jobb och bli normal. Jag kommer kanske prata med mig själv då och då. Men då får jag väl göra det.