torsdag 26 juli 2012

välja livet

 Jag vill att ni ska veta att jag aldrig varit självmordsbenägen trots att livet  varit svårt. Min mamma tog sitt liv men jag tänker inte göra som hon. Hon blev 49 år. jag tänker bli minst 80 år. När det är som svartast så ser jag ingen framtid men när mörkret lättar så upptäcker jag mina drömmar och förhoppningar om saker och ting. Jag mår oftast dåligt och jag har min psykiska sjukdom att brottas med. Men jag är stark och rätt tuff också. Jag ångrar inte att jag sökte hjälp hos landstingets psykiatri. Hade jag inte gjort det hade jag antagligen blivit hämtat av polisen. För jag är ju sjuk. Det går inte att förneka. Men det är inte lätt att ha en diagnos. Man möts ofta av fördomar och okunskap om psykisk sjukdom. Jag väljer att blogga för att få folk att förstå att en psykisk sjuk människa är en vanlig människa som har blivit sjuk.

1 kommentar:

  1. De gånger jag valt att skriva om min bipo i bloggen, dvs de gånger då jag känner att det verkligen är ett skov åt något håll, så får jag frågor och folk är nyfikna. Men visst finns det många fördomar, i synnerhet folk som inte hört termen bipolär förut utan frågar, säger man då "det som förut kallades manodepressiv", ja då är man genast galen i deras ögon. Kram Bea, vi får kämpa på.

    SvaraRadera

Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.