Jag drömde att min systers 8 månader gamla son skulle uppträda i en pjäs som jag regisserade. Han kunde prata och var som en vuxen i drömmen fast han såg ut som ett spädbarn.
Har jag berättat att när jag var sjuk så fick jag som hallucinationer. Jag såg människor som inte var där. Jag minns en natt då jag var uppe i varv och inte kunde sova då satt det plötsligt en man i fåtöljen. Han kanske var typ 50 år och hade brunt hår och bruna ögon. Han såg snäll ut så därför blev jag inte rädd. Sen tynade han bort. En annan gång såg jag en tjej gå förbi mig och hon hade inget ansikte. Det var däremot lite läskigt. Jag förstod ju att detta inte var verkligt. Var hela tiden medveten om att det var hjärnspöken. Så summa summarum var jag väl sjuk med insikt! Det är lite det som förbryllar mig att jag genomgående genom sjukdomens alla stadier varit så medveten om att jag varit just sjuk. Att rösterna och synerna inte är verkliga osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.