söndag 6 april 2014
Bara sprutan
Idag ska jag gå på teater och se den där Nico-pjäsen på Dramaten med min vän Sara. Det ser jag fram emot. Jag måste bekänna en sak för er och det är att jag har slutat med tabletterna som var litium och abilify och tar nu enbart xeplion sprutan. Jag blev så vansinnigt trött på att äta piller varje dag samt de här nålsticken då man lämnar blodprov osv. Jag har ännu inte sagt det till min behandlare men jag ska göra det på måndag. Jag mår bra. Skakningarna och darrningarna på händerna har helt gått ner. Jag har gått ner lite i vikt och det känns som om ett lock har lossnat som satt som en film över mina känslor. Xeplion är en avancerad medicin och jag är helt övertygad om att den räcker gott och väl. Det var ca en månad sen jag slutade men jag valde att inte skriva om det i bloggen för jag har fått indikationer på att vårdpersonal spionerar lite på mig via denna blogg. De är i varje fall många från landstingets servrar som läser. Jag tycker att mitt problem inte är manodepressivitet egentligen. Riktigt deprimerad blir jag mycket sällan och när jag blir sjuk blir jag ju snarare psykotisk än uppvarvad. Så nu tar jag bara sprutan och det är inte så bara. Det är en stark medicin!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har givetvis rätt att avstå din medicin, men jag vill ändå å det starkaste avråda från att snabbt sätta ut dina mediciner utan att samråda med vården. Dels för ditt välmående och din säkerhet, dels för att samarbetet med vården ska fungera bra. Har själv ätit litium och andra tilläggsmediciner under cirka 16 år, och är inte någon vårdpersonal som vill komma med pekpinnar. Att du tvivlar på din diagnos kan jag förstå. Själv känner jag ibland igen mig i det du skriver, och jag är en tydlig bipolär etta (dessutom med AS). Att du hamnar i psykos behöver ju inte innebära att du har en utpräglad psykossjukdom, cyklisk eller schizoid. Det kan ju vara så att du har lätt att gå upp i manisk psykos, då vi bipolära ettor ju också kan bli psykotiska. Vill inte diagnosticera dig på något sätt, utan lyfta fram diagnosticeringens svårigheter (och dessutom riskerna med självdiagnostik) och att det är svårt att ensam avgöra vilka mediciner man behöver och inte behöver i ett visst skede. Jag följer din blogg, men har aldrig tidigare kommenterat. Nu gör jag det för att jag inte vill att du framöver ska riskera att må sämre. Det är ett jäkla ansvar att ha de här problemen. Jag håller på dig och hoppas att du ska fixa alla svårigheter.
SvaraRaderaTack för omtanken. Jag vet att det inte var bra att sluta tvärt men nu har jag gjort det och jag mår bra. Jag ska prata med dom imorgon som sagt så får vi ta det därifrån. Tyckte bara att det var så vansinnigt mycket medicin jag åt. Trivdes inte med det. Du som har ätit mediciner länge kanske har tänkt tanken att du skulle vilja vara utan. Tack för att du läser min blogg. Kram!
SvaraRaderaHej! Vad har din behandlare sagt om medicineringen? Det är ju fantastiskt om du slipper ta alla tabletter!
SvaraRaderaDe sa att jag inte borde ha slutat tvärt då det kan vara farligt. Men nu när jag har gjort det så tycker de att det var bra att jag sa till i varje fall. Jätteskönt att slippa pillerknaprandet och
SvaraRaderanålsticken vid provtagningarna.