14 eller 32?

Det känns som jag lever en rätt skyddad tillvaro från allt ont. Jag menar jag har inga riktiga problem! Jag har inte cancer jag blir inte misshandlad och våldtagen varje dag med den jag lever med. Ja listan på svåra problem kan göras lång. Bipolär sjukdom är ju visserligen en allvarlig sak men den går att kontrollera. Fetman är ju självförvållad iallafall delvis. Jag har bostad och jag har mat på bordet. Vad är det jag gnäller över? Jag har märkt att jag med åren har blivit lite cynisk. Jag var inte såhär förut. Men jag ser liksom på saker på ett kallhamrat sätt. Jag kan bara inte bli lycklig.

Jag var ute och gick igår i snöstormen och det var både kul och hemskt. Det kändes som jag levde men ingen av dom jag mötte såg mig. Det var som om jag var osynlig. Jag skriver som en 14 åring. Men jag minns att jag var lycklig senast när jag var 14 år. Då var jag glad och inte förbittrad.

Ta inget skit

Det står lite stilla i skallen på mig. Min madrass i sängen åker ner när jag sover så ibland vaknar jag bredvid sängen. Då kan jag bli orolig för att det har hänt något men det har det ju inte. Igår blev jag mobbad av en tant på jobbet som sa att jag var tjock och så sa hon att jag hade den största rumpa hon sett. Blev jättearg och fick verkligen sansa mig  för att inte säga något dumt tillbaka. Jag skrev i vår loggbok för personalen att hon var dum mot mig så då kanske jag inte behöver gå dit något mer. Jag tycker inte att man ska behöva ta sådana kränkningar även om man bara är simpel hemtjänstpersonal.

Vet inte vad jag ska göra nu...städa kanske.

Prozac Nation

Har blivit en movie buff igen. Kollar på 2-3 filmer om dagen. Igår såg jag visserligen bara en -Prozac nation med Christina Ricci. Jag har sett den förut men jag hade glömt hur bra den var. Den handlar om en tjej Elizabeth som får börja på Harvard och får jobb på Rolling Stone Magazine. Skrivandet är hennes passion. Men hon mår väldigt dåligt psykiskt. Hon stöter bort en fin kille som vill vara hennes pojkvän och är elak mot sin bästis. Dessutom experimenterar hon en del med sex och droger.  Sen börjar hon äta psykofarmaka och då blir hon mer stabil. Hon var dessförinnan rätt strulig mot sin föräldrar. Morsan betalar terapi åt Elizabeth fast hon egentligen inte har råd och farsan hade varit frånvarande under hela dotterns uppväxt vilket kan vara en bidragande faktor till att hon mår så dåligt. Jag gillar den filmen, den är intressant. jag minns att jag läste romanen av Elizabeth Wurtzel som filmen baserar sig på när jag var 18 år och tyckte att den var lite forcerad men viktig. Jag mådde då dåligt i perioder men jag började inte med antidepressiva förrän jag var 22 år. Det visade sig sen att jag var bipolär och bara mådde sämre av antidepressiva. Många verkar tro att om man mår dåligt så räcker det att läkaren skriver ut nåt till en så mår man bra. Men så är det inte man måste pröva sig fram och för vissa kanske inte just medicin är lösningen.

Se och hör

Jo jag var på Överviktsenheten idag och jag vägde in mig på 149,9 kg! Så nu ska det neråt. Jag ska inte bli fetare. Jag ska bli smalare. Jag blev jättesugen på bakelser men då gick jag och köpte skvallertidningar istället och satte mig på Ritorno och gottade mig i kändisars hemliga liv. Det har varit en bra dag idag, jag har varit avspänd och till och med glad emellanåt. Jag tror jag skulle bli bra på att skriva smaskiga skvallerartiklar. Kanske ska söka jobb på Se och hör!!

Jo nu  måste ni kolla på denna dokumentär om prostituerade tonåringar i Seattle. Den är jättebra! En av historiens bästa dokumentärer i mitt tycke.

Äktenskapet

Äktenskapet ja tanken på det skrämmer mig lite. Jag har ju inte haft något förhållande man kan hänga i julgranen direkt och det har väl delvis berott på otur fel killar har kommit min väg och så har jag inte velat binda mig till en person. Att vara juridiskt och själsligt bunden till en och samma person är det så kul? Visst har jag också en förmåga att älska och bli kär och bara vilja vara med den lycklige men jag behöver också massa frihet. Jag vet inte det är ett dilemma det där frihet kontra trygghet som spökar. Vissa tjejer drömmer om att gifta sig men jag är inte en av dom. Jag gör det om det känns rätt men inte för sakens skull utan för att jag älskar personen. Jag vet många gånger jag velat säga jag älskar dig, därför lämnar jag dig ifred.

Stora Äpplet

När jag var 20 år gammal år 2000 så flyttade jag till New York för att gå på en fotoskola. Jag kom ihåg att jag längtade hem så fort jag kom dit. Jag tyckte att alla människor var så hårda och tuffa. New York är en världsmetropol och det är liksom ingen lek när man är där. Efter mycket om och men så fick jag iallafall ett eget hem i Queens. Det var skitsunkigt och äckligt och kryllade av möss och kackerlackor. Ändå var hyran på 11 000 kr i månaden. The landlord alltså hyresvärden var en sydamerikan som jag inte våga skriva ut namnet på ifall han googlar sig själv.  Han var galen!!! Say no more!!

Skolan var väl bra men jag mådde inte bra. Jag kände mig ensam och utanför. Jag kom aldrig in i gemenskapen riktigt. Jag kände mig bara fel och missanpassad och visst är New York fint men jag kunde inte njuta av att vara där. Hade jag fått backa bandet hade jag väntat ett par år med att åka dit. Jag åkte hem året därpå och kände mig rätt misslyckad. Jag blev inte fotograf inte för att jag försökte utan för att jag inte ville.

Jag längtar ändå tillbaka till Usa men då ska jag inte göra om exakt samma misstag utan göra nya.

Det var då

Jag var lite för ung för ravekulturen. Men fan vad kul det ser ut eller såg!

Min hy

Jag mår bättre idag. Det känns inte lika motigt allting. Men igår var en sån djävulskapsdag.
Idag ska jag gå och fira med en ny bekantskap som jag träffade i lördags. Det är dock ingen dejt! Bara en simpel fika på Gilda's. Kul med lite nya människor.

Jag har börjat med anti-aging hudvårdsprodukter. Jag köpte ett serum från Chanel på rean i julas och det funkar skitbra det har verkligen stramat upp huden så den blivit jättefin och tight. Jag vet att man inte ska blanda produkter men jag hade inte råd att köpa Chanel dag och natt creme så jag köpte Clinique dag och natt creme. Men det funkar bra ändå. Men är det nåt jag är nöjd med så är det min fina hy. Hyn och håret. Resten är crap.

Själatrött

Gick ut. Det var hemskt. Jag fick ångest. Jag satte mig på en bänk på Medborgarplatsen och läste en tidning och drack kaffe till, ångesten avtog lite men jag upplevde alla människor som passerade förbi som halvdöda zombies. Ingen såg fri ut. Alla såg ut som de hade djävulens ok på sina axlar.


Jag har slagit lite efter böcker att läsa till uppsatsen. Det finns otroligt lite som jag tror passar, men det kommer nog fram mer efterhand. Det är jag som är lat. Eller såhär är det. Jag känner en ovilja inför det mesta. Jag orkar liksom ingenting. Inte ens orkade jag vara kvar på festen. Det är inte depression. Det är typ livströtthet eller nåt.

Schupp

Ledsen att jag inte skrev något igår men jag var förtöjd vid sängen inte för att jag var särskilt trött eller bakis. Men jag orkade inte gå upp.

Bögar är så trevliga!! Det  är mycket roligare att vara med än heterokillar som bara sägar  "schupp" på ett sånt här norrländsk vis. Jag pratade med en bög i lördags och vi snackade  om hur det är att suga av en som är omskuren och vi kom fram till att ollonet får liksom en läderhud och blir resistent mot beröring. Det blir jättesvårt ju! Eller? I ett avsnitt i Sex end the City så blir Charlotte helt bestört när en kille inte var omskuren. Ja och hennes karaktär kör ju bara missionären så för henne blir det ju ingen roll!!

Festen var jättefin. Det var jättemycket snygga tjejer som dansade på podier och så uppträdde "Penelope". Hon var jättevacker och som ett fenomen. En dröm eller en hägring. Jag beställde en drink där men den var skitäcklig, Fy! Sen tog jag en taxi hem för jagvar så trött. De andra hade festat till klockan sju men tant håller väl på att bli gammal.