Fas

Jag mår lite bättre faktiskt. Jag känner att allt det här praktiska går att lösa. Det var som om jag förlorade fotfästet när allt blev så svart. Det är svårt. Jag är inte direkt en lyckad individ. Jag har inget jobb ingen egen familj och allt är förjävligt, Jag har ett hem. Jag kommer komma igen. Jag får ta ett fas 3 jobb till att börja med för att ha något att göra bara. Om psyket nu tycker jag ska ha god man får jag väl ha det ett tag. Det kanske är bäst vad vet jag. Jag tänker i varje fall försvara mig.