Kort om plugg

Var i skolan idag och det gick bra. Jag ska jobba med en som heter Viveca på ett projekt som ska  vara klart imorgon. Hon är trevlig. Det är jag och Viveca och Pia som är dom som har pratat lite med varandra. Vi brukar hänga på rasterna och så. Pia har läst miljoner poäng. Hon går på Kulturvetarlinjen. Jag skulle också vilja läsa på KV. Men jag tror att jag har för taskiga betyg för att komma in. Hursomhelst ska jag främst fokusera på att klara den här kandidatkursen först och främst. Jag inser att jag måste plugga mer om jag ska hänga med i tempot.

Nu ska jag träffa en tjej som ska göra ett fotoprojekt om stora kvinnor.  Låter kul och jag ställer gärna upp om hon vill ha mig med.

Syskonhat

Lustigt det där hur olika människor kan vara och det när de har samma gener typ alltså kommer från samma familj. Min äldsta syster är helt olik mig. Hon har inga psykiska problem och lever ett helt vanligt Svensson-liv i Umeå. Hon är visserligen frånskild men det är val var och varannan 40 plussare nu för tiden.  Men i övrigt så går hennes liv som på räls. Eller vad jag spekulerar jag kan ju inte veta hur hon har det egentligen. Jag hatar henne ibland så att jag har lust att ha ihjäl henne. Nä men kanske inte så men jag känner att vi inte kan kommunicera och hon har ett sätt som är aningen överlägset. Jag kan känna hur hon ser ner på mig med mitt lidande och min sjukdom. Så är det bara. Det är hon som ville att jag skulle ha god man förresten för hon tycker att det är orättvist att jag får för mycket pengar av pappa. Av det skälet tycker jag inte att någon ska ha en god man men jag kan förstå att hon kanske menar väl ändå på sitt sätt. Nåväl det är inte aktuellt med god man nu i varje fall.


Jag tror att jag aldrig har pratat med min syster om det som hände med mamma i varje fall inte på någon djupare nivå. Hon är 11 år äldre än mig och hon har aldrig heller kommit med någon vägledning i sånt som rör blommor och bin. Det är väl kanske inte hennes uppgift men man kunde ju önska att man hade haft ett större och bättre stöd på den fronten. Jag tycker inte alls att jag haft några bra förebilder för huvudtaget. Vad bitter jag låter. Men mycket har ju blivit fel för att jag inte haft någon support.

Jag var på Katarinahuset idag och hämtade medicinen. Allt var som vanligt. Jag jobbade lite och läste lite i texterna men fattade inget. Hoppas jag fattar mer imorgon.

Hej höst!

Luften är sådär frisk och krispig vilket jag älskar. Jag gillar verkligen hösten. Man får gona in sig i säckiga koftor och hänga på fik med en kopp te eller kaffe. Eller gå långa höstpromenader. Jag gick upp vid sju och begav mig till jobbet. Det är skönt att starta morgonen på det sättet för då kommer man verkligen upp.

Mina planer för hösten är att gå ner i vikt, samt få bättre självförtroende och ta mina 30 universitetspoäng! Jag vet att jag lever lite destruktivt men jag ska sluta upp med det. Jag ska bli hälsosam och liksom börja tycka om mig själv mer. Hur nu det ska gå till. Har ni några tips hur ni brukar göra?

Jag har hört att den dag jag är gravid måste jag sluta med mina litium. Man kanske kan ta något annat under tiden som inte är skadligt för fostret. Men all medicin är väl mer eller mindre skadlig för fostret. Eller?  Jag kanske inte ens får några barn. Det kanske inte blir så. Men jag önskar att det blir så.

I skolan är alla så unga. Man bara men vafan ska inte ni vara ute och resa jorden runt nu, ni har ju fan hela livet framför er men nej de vill sitta i skolbänken igen. Jag hoppas att jag får några kompisar i skolan. Jag har redan börjat prata med en som jag gav bort en text till.

Three strikes and you're out

Var och fikade med en tjej som jag inte sett på hundra år minst. Vi var på Café Sodom på Bellmansgatan. Fik är så omysiga nuförtiden för alla envisas med sin macbooks. Annat var det förr i tiden då man satt med ett rit- eller skrivblock och skissade med kolpenna eller skrev med svart bläck. Men det är väl bara inse att man inte hänger med i utvecklingen!

Vi pratade om hennes graviditet och hur våra familjer har det och så.  Jag kom med en present för jag var så glad att se henne. Det var en skrivbok och en bok som heter från A till Bebis och handlar om just graviditet och havandeskap. Tur att hon inte hade fått missfall för då hade det nog blivit jobbigt.

Jo jag lyckades med ankbröstet. Det blev sådär mört och gött. Hemligheten är man bryner bröstet i mycket smör och sen grillar snabbt i ugnen. Granatäpplet och myntan ger en unik smakupplevelse mot köttsmaken. Jag hittade receptet i en bok av Nigella. Men jag följer aldrig recept slaviskt utan jag utgår ifrån dem.

Imorgon blir det kräftskiva i mitt barndomshem i Upplands Väsby. Jag får lite ångest när jag åker dit. Mamma dog ju där i köket. Förgiftad av alkohol. Hon hällde i sig en massa whiskey så dog hon av spritförgiftningen. Hon drack inte vanligtvis utan det var hennes väg ut ur det här.

Note to self

Nu jävlar nu har jag köpt pulverpåsarna. Det innebär att jag i månaden kommer att lägga ca 2000 kr på min "mat". Det är ju mycket mindre än vad jag i normala fall lägger ned på föda. Jag äter ute ganska mycket restaurang och lagar mycket mat hemma. Jag är ju som ni har märkt en riktig gourmet. Jag gillar ostar, kryddiga korvar, skaldjur, fisk, bra tillrett kött, fräscha grönsaker, frukt. Dvs allt som är gott och gjort med finess. Men nu blir det inget mer av det på ett tag för jag måste liksom bryta ner allt och börja om från scratch därför väljer jag en lågkaloridiet. Jag ska alltså äta shakes, soppor och gröt endast under ett par veckors tid. Det kan bli kortare och det kan bli längre. Men poängen är att jag ska uppskatta mindre portioner och annan typ av livsmedel än den jag är van vid. Herregud jag väger ju 137 kg och tänkte köra hårt och hamna under 100 strecket sådär lagom till till nyår om det nu ska gå. Men ingenting är omöjligt!!

Market me

Skrev om min profiltext på Ok-cupid. Men det är lite svårt att beskriva sig själv för man är ju komplicerad och sammansatt. Jag tycker inte om folk som skriver att dom är glada för man är ju inte glad hela tiden. Det är ju fan ingen. Man är ju både ledsen sur och arg och besviken och otrevlig och missunnsam. Fast å andra sidan om man nu ska sälja in sig själv som vilken vara som helst så är det väl inte bra att framhäva sina negativa sidor. Man ska ju trycka på det som är bra och fantastiskt och unikt med en själv. Jag är väl trots allt ganska ödmjuk och snäll människa. Jag har ju mina bitchiga och manipulativa drag också. Men kanske inte mer än någon annan. Sen är jag generös med både materiella saker och idéer. Jag tycker att man särskilt ska vara generös med det sistnämnda för man får så mycket tillbaka om man delar sina värderingar och ståndpunkter med andra.

Idag tänkte jag plugga. Verkligen begrava näsan i böcker. Ikväll blir det ankbröst med granatäpple och mynta. Jag hittade ankbröst till extrapris på Ica Folkungagatan. De bjöd på tårta för att de firade att affären var färdigrenoverad. Jag som inte borde äta tårta. Haha.

Bad day

Vaknade på fel sida idag kan man väl säga. Det gick inget bra när jag skulle köra. Gjorde en massa generalfel och jag var liksom inte med i tankarna. Tvi! Sen kom boendestödjaren vid ett och då var jag för trött för att liksom orka göra något. Nu sitter jag och googlar cambridge på nätet och lyssnar på Eric Amarillo. Hahaha. Jag tycker att det låter som han ska börja grina när han sjunger men det kanske är meningen. Han ska tydligen bo här på Söder närmare bestämt vid Hornstull. Ja jag vill inte ligga med honom men det var ju pikanta fakta.

Tror inte jag vill ligga med någon just nu. Jag tänker ligga med någon nästa gång 2012. Inget mer hanky panky 2011. Jag orkar bara inte med sånt där larv. Sen är det det här med vikten. Jag ska bli av med övervikten först. Men jag går ner av hälsoskäl och inte för att folk först och främst ska tycka att jag är snygg. Men jag kommer ju kanske behöva göra en bukplastik och ev en bröstoperation för allt lär ju hänga och fladdra efter att så många kilon har försvunnit. Men det blir ett senare problem.

Vet inte vad jag ska skriva. Jag skulle kunna vända in och ut på mig själv och liksom lufta varenda litet skrymsle och vrå i mitt inre men jag känner inget behov av det. Ibland blir jag lite väl privat det vet jag och ibland inte alls så, det vet jag. Jag ligger på soffan och tittar på molnen som flyger förbi. Jag bor mittemot ett café som heter Pierrot och där brukade man hänga i tonåren för sisådär 15 år sedan. Nu har cafét bytt ägare och jag tycker inte att det är lika mysigt som förut. Jo jag såg den här filmen "Apflickorna" och den var ju riktigt bra. Mycket intressanta täta stämningar och bra originell historia. Jag tänkte på det att när man har en väninna så kan man ibland tänka såhär att tänk vad bra det vore om vi blev kära och inledde en kärleksrelation för man tycker ju om människan så mycket men så har jag ju inte den läggningen. Inte för att jag inte varit intima med andra kvinnor men jag är ju heterosexuell och jag vill ju ha barn.

Fel dörr

Manusträffen var en stor besvikelse. Jag gick därifrån innan sessionen var slut. Det var absolut inget fel på handledaren. Hon var jättebra. Hon hade skrivit manus till så som "Rederiet" och "Skilda världar"och "Vänner och fiender. " Men det var liksom mest de andra deltagarna som jag kände att Gud det här kommer bara inte funka. Som vanligt var det ett par medelålders gubbar som skulle ta sig i ton och hålla låda. Det verkar som att de älskar att höra sin egen röst eftersom de ska prata hela tiden. Sen var det en kille som hade skrivit ett manus som vi fick läsa som jag inte förstod ett dyft av. Alltså  missförstå mig rätt jag tyckte inte manuset var dåligt men det var liksom alldeles för långt och ologiskt. Jag kan ju inte påstå att jag skriver bättre manus jag iofs. Men det tog typ 1 timme att läsa igenom manuset inklusive handledarens kommentarer. Jag kände att jag bara hade klivit in igenom fel dörr. Det var inte alls kul. Så jag gick. Mitt manus med arbetsnamnet "Ridtur genom stan" förblev oläst. Jag fick ju ändå  ut något utav det handledaren sa om den där killens manus så det var inte helt bortkastat. Men nästa gång så är inte handledaren med utan vi skulle sitta själva och läsa varandras manus. Så då tänkte jag att nä jag ger fan i det här. På vägen ut så sa jag också inför alla att det kändes fel och då blev det liksom lite pinsam stämning. Jag kunde ju bara ha gått. Jag behövde ju inte säga något. Typiskt mig att vara dramaqueen!

Efter frukost

Jag ska börja min stora viktresa den 24e september. Jag tänkte prova Cambridgekuren. Jag vet att jag har misslyckats med den tidigare men jag tänkte göra ett nytt försök. I början kommer jag bara att äta såna där pulverskakes. Men sen ska jag smyga in lite mat i dieten. Anledningen till att jag börjar först om tre veckor är att jag vill bygga upp mig lite mentalt först så att jag är förberedd på förändringen.

Idag ska jag till Filmhuset igen. Hoppas man träffar någon trevlig. Min kompis var här igår.  Vi pratade om hennes födelsedagskalas. Hon ska göra en Bea i repris. Först blir det middag på Piastowska och sen sång på K Karaoke. Det är ett bra koncept. Maten på Piastowska är ju jättegod, personalen är lite sur och tvär men inredningen a la efterkrigstid uppväger det. Karaoke vet nu ju redan att jag gillar och det gör även min vän. Det är ett skitbra grepp att köra karaoke på festen folk släpper då verkligen loss.

Det är bara morgon än så länge och jag har inte vaknat men jag skriver från Filmhuset. 

Äpplet

Pappa har skrivit ett bokmanus. Jag ska också göra det för äpplet faller inte långt ifrån trädet. Igår sa pappa att jag såg jättefet ut och då blev jag ledsen. Men det är ju sant. Jag är ju jättefet. Jag vågar inte sätta min fot på Sats där jag har kort för att jag är så stor. Men jag tror egentligen inte att någon bryr sig.

Jag tvättade idag åt två pensionärer. Jag hade tänkt att plugga men gjorde inte det. Jag ska plugga idag det är något som är säkert. Jag har ju i varje fall rejält med sittfläsk hahaha.

Det är inte så mycket som har hänt idag så jag vet inte vad jag ska skriva. 

Jag får ibland storhetsvansinne och tror att jag har större inflytande än vad jag egentligen har. Jag är ingen dussinmänniska. Jag är nonkonformist och det betyder att jag inte lever enligt normerna och försöker att fjärma mig från samhällsstrukturen. Man ska gå mot strömmen och sticka ut. Man ska inte bry sig om vad folk förväntar sig av en utan gå sin egen väg. Men tror inte att det är så många som vet vem jag är. Fast jag är ju inte anonym. Jag går ju ut med mitt riktiga namn.

Jag skriver den här bloggen för att jag vill dela med mig av mitt mörker. Jag tror att det finns en massa som känner igen sig i det jag skriver. De kanske inte håller med alla gånger men jag tror att min röst ändå är viktig lika mycket som andra bloggar är viktiga.