My house

Jag gick en promenad igår och satte mig på Dramatentrappan. Jag kände mig såhär stor som ett hus men ett snyggt hus om ni förstår vad jag menar. Träffade ingen jag kände. Jag fick ögonkontakt med någon typ livvakt med sån där hörsnäcka på sig. Han var snygg. Men så kommer mitt dåliga självförtroende och gör sig påmint. Att jag som är så fet och oattraktiv osv vad tror jag om mig själv. Men jag är i varje fall smart och det är attraktivt. När jag var på Carmen i förrgår pratade jag med en kille som var jättesöt. Han jobbade på typ fritids eller nåt. En helt vanlig kille men han var så fin. Tyvärr hade han tjej. Jag försökte supa honom under bordet, genom att hälla i honom romshots men han blev inte mer medgörlig för det.

Jag gillar att gå ute på stan. Känna sig anonym. Det är underbart

My God

Gud tur att jag hade lite dödtid för jag läste igenom det här diskussionshäftet inför självkänsla mötet och jag blev fan i mig mörkrädd. Personen som skrev det har en totalt svart och fragmenterad världsbild. Innehållet är hemskt spekulativt och aggressivt. Han säger att vi människor är spegelbilder av ett skevt samhälle. Att de allra flesta av oss är oförmögna att uppleva äkta kärlek och att vi inte lever i nuet. Han påstår att han är religiöst och politiskt obunden men han tar ställning, kläcker ut sig åsikter och genom det propagerar för något slags kommunistiskt samhälle och en österländsk filosofi. Fy!!!! Tur att jag har huvudet på skaft. Eller tycker ni att jag ska gå ändå? Bara för att se vad som händer?

Bättre självkänsla

Jag ska gå en kurs i hur man får bättre självkänsla. Jag tror att det är bra för mig. Vi ska träffas några gånger i månaden och prata några stycken och göra övningar. Min självbild är jävligt skev. Självförtroende har jag gott om. Jag tror jag fan att jag är bäst i världen! Jag har alltid fått höra att jag är så bra på att göra saker av lärare och arbetsgivare och vänner. Men det är det är hur jag uppfattar mig själv den jag är när jag inte presterar som inte är funktionell. Jag tycker inte att jag är värdefull som människa genom att bara vara utan jag måste göra en massa saker och förverkliga mig själv. Ta det här med att jag vill bli författare. Jag älskar ju visserligen att skriva men vad är det jag söker egentligen. En partner, status, pengar? Ja jag vet inte. Men det är som om jag drömmer om ett genombrott för att då bli någon. Nu tror jag att skriva är mitt kall så jag ska ändå fullfölja mitt projekt ändå. Men jag vill ju bli hel. Ni behöver inte vara oroliga för det är inte scientologerna jag ska till utan en politisk och religiös obunden sammankomst. Jag berättar mer. To be concluded!!

Hej höst!

Luften är sådär frisk och krispig vilket jag älskar. Jag gillar verkligen hösten. Man får gona in sig i säckiga koftor och hänga på fik med en kopp te eller kaffe. Eller gå långa höstpromenader. Jag gick upp vid sju och begav mig till jobbet. Det är skönt att starta morgonen på det sättet för då kommer man verkligen upp.

Mina planer för hösten är att gå ner i vikt, samt få bättre självförtroende och ta mina 30 universitetspoäng! Jag vet att jag lever lite destruktivt men jag ska sluta upp med det. Jag ska bli hälsosam och liksom börja tycka om mig själv mer. Hur nu det ska gå till. Har ni några tips hur ni brukar göra?

Jag har hört att den dag jag är gravid måste jag sluta med mina litium. Man kanske kan ta något annat under tiden som inte är skadligt för fostret. Men all medicin är väl mer eller mindre skadlig för fostret. Eller?  Jag kanske inte ens får några barn. Det kanske inte blir så. Men jag önskar att det blir så.

I skolan är alla så unga. Man bara men vafan ska inte ni vara ute och resa jorden runt nu, ni har ju fan hela livet framför er men nej de vill sitta i skolbänken igen. Jag hoppas att jag får några kompisar i skolan. Jag har redan börjat prata med en som jag gav bort en text till.