FET

Vaknade för nån halvtimme sen. Jag tänkte gå ut och gå en lång promenad samt träna. Jag har en svaghet för att äta på natten och igår gjorde jag det igen. Jag får jättedåligt samvete när jag har gjort det och nu känns det som allt är förstört efter som jag åt så bra på dagen. Men det är bara att ge sig på det igen. Inte ge upp utan kämpa. Tro inte gastric bypass kommer hjälpa eftersom jag måste ändra hela mitt beteende och min inställning till mat. Jag skulle antagligen gå ner i vikt först men sen gå upp igen. Min pappas kompis som är kirurg sa att många GBP opererade häller i sig smör och smält choklad. Tänk om jag blir en sådan? Jag tror säkert att operationen är bra för en massa människor men inte för mig. Nån på Ask.fm tyckte att jag skulle söka till biggest loser och det har jag faktiskt gjort en kom och kom till intervju men inte längre. Men jag kanske ska söka igen. Men jag vill inte bli en sån som folk sitter i tevesoffan och skrattar åt! Tror att jag verkligen kan fixa det här själv. Det krävs bara lite vilja.

Jag väger 170 kg och är 173 cm lång. Jag har ett BMI på 56.8 och lider av svår fetma. Jag måste ju gå ner i vikt om inte annat för min hälsas skull. Pappa brukar säga med killar att jag kommer få fler att välja på om jag går ner i vikt. Det är klart att jag vill träffa nån vettig karl nån gång och få barn och det blir nog svårt att bli gravid nu. Jag får ju min mens som jag ska men ändå. Det blir många komplikationer för feta som föder.

För tio år sedan vägde jag 75 kilo. Jag kanske inte når ända dit men till 100 kilo vill jag i varje fall.

Inte lätt alla ggr

Idag har jag varit rökfri i exakt 90 dagar. Visst känner jag röksug ibland men det är övergående. Oddsen var ju lika dåliga som att lyckas sluta röka på egen hand som att lyckas gå ner i vikt. Så då borde jag ju kunna fixa det sistnämnda också. Ni minns väl hur jag pratade om att jag alltid rökte. För det gjorde jag ju hela jävla tiden! Och nu pratar jag ju om hur och vad jag äter för det gör jag ju också mest hela tiden. Nu ska jag fortfarande äta mycket men rätt saker som frukt och grönt. Sen ska jag träna för att jag tycker att det är kul inte för att jag måste.

Jag var på SATS Medis igår men jag tränade inget för att mina byxor jag hade tagit med mig var för små. Det går liksom inte över min väldiga mage så att jag ville inte träna och visa halva röven. Så nu gör jag ett nytt försök idag med kläder som passar. Jag ska träna på löpbandet i ca en timme. Jag har bra musik i lurarna.

Jag kan inte säga att jag är helt emot gastric bypass operationer men jag tycker att de beviljas alldeles för lättvindigt och att folk inte försöker själva först. Jag kommenterade i en tjejs blogg och det tog tydligen skruv för hon svarade på kommentaren i ett inlägg. Jag tycker att va fasen om man är tjock så får man väl vara det. Det är som om det är var och varannan tjockis plikt och gå ner i vikt. Jag vill ju ner i vikt för att jag mår dåligt främst fysiskt av övervikten. Ni vet ju att jag var supernära att göra en gastric bypass själv. Men jag gjorde inte det. Och det är jag glad över. I mitt fall var det 5 minuter snack med läkare på vårdcentral och sen 10 snack med kirurg. De kollade inte upp mig alls. Tänk om jag hade haft värst ätstörningarna! Vill tillägga att är ni tjocka skäms inte för den ni är försök äta nyttigt och rör på er för att det är hälsosamt och sen kommer ni gå ner i vikt som en side effect.

Telefonsamtalet

Nu måste jag ringa och tala om att jag skjuter upp operationen. Jag är nervös. Tänk om jag blir återbetalningsskyldig!! Men vafan man måste ju kunna ångra sig. Även då man ligger på själva operationsbordet.
Jag ska skriva en bok om det här sen.  Hela resan from average to obese and the other way around. Och allt som kommer till! Att aldrig passa i några kläder, ha sönder stolar. Folk beter sig märkligt mot en. Alla ska tipsa om bantning osv.

Femton minuter senare

Det gick jättebra. Hon var hur förstående som helst när jag förklarade mig. Jag känner lycka och jag känner mig skitglad över att jag fattade det här beslutet. Jag står fortfarande kvar i deras kö så jag ska höra av mig om tre månader igen.

Don't

Den här videon är bra. Jag tycker hennes berättelse är engagerande och hon har ett bra budskap.

Inte nu

Måste skjuta på operationen. Jag är inte helt 100. Jag ska försöka gå ner i vikt på egen hand. Det slutar säkert med att jag gör op ändå. Men jag är inte mogen för att göra den 5 mars. Så är det bara!

Ni som vet måste jag träna som en galning och äta jättestrikt för att gå ner? Jag äger ett gymkort och har kunskaper om nyttig mat. Nu är jag dessutom rätt peppad. Det dåliga är att jag bor mitt i smeten i stan med McDonalds, seven eleven, pizzeria och konditori alldeles runt hörnan. Det är inte som att jag bodde på landet och kunde greppa lite snacks från trädgårdslandet. Men jag kan skärpa mig och köpa massa frukt och grönt hem. Så att jag inte blir sugen på massa onyttigt.

"Ängeln från Malmskillnadsgatan" på Tv igår. Fan vad bra! Elise har blivit utnyttjad och prostituerat sig. Vid 59 års ålder börjar hon hjälpa flickorna som lever på Malmskillnadsgatan. Det var så ärligt och man fick lite hopp om saker och ting. Att det finns sådana eldsjälar! Jag tror att världen skulle se bättre ut om folk öppnade sig mer för varandra. Man fick kontakt och berättade från hjärtat. Dock kanske det inte är så bra att prata om precis allt.

Tvivel

Jag har hamnat i en kris med det här med operationen. Jag var inne på ett forum på facebook för såna som har eller ska opereras. Det var en tjej där som fick mig att må rätt dåligt och hon anklagade mig bland annat för att trolla och att vara psykiskt sjuk. Ett troll är jag ju inte men psykiskt sjuk är jag. Hur som helst det jag fick ut av att vara i gruppen var att de tyckte att jag verkade för osäker på operation. Jag ska ringa och prata med sjukhuset.

Just nu sitter jag i min leopardbaddräkt i storlek 54 och har tagit bilder på mig själv som före bilder. Med flytet går det sådär jag har fuskat lite faktiskt. Inte bra det måste jag också berätta för sjukhuset. Man vill ju inte sätta hela operationen på spel.

Kan känna att jag inte har försökt ordentligt själv först. Fast jag vet ju att jag har försökt. Men när man väl har blivit sjukligt fet så är det svårt att komma ur det greppet.  Min vän I säger att jag ska försöka med PT och dietist men jag har liksom gett upp att jag kan gå ner själv. Ja, det är bara jag som kan bestämma men jag har varit så osäker så länge så det kanske är bäst att skjuta upp op.

Fett!

Idag mår jag bara sådär. Jag känner att jag börjar tvivla på allt med den här operationen och så men jag väger ju så mycket så jag måste göra den. Nu har jag satt stenen i rullning så nu är det no turning back. Jag tror att jag kommer att bli  ganska smal men jag kommer att få betala ett högt pris för detta det är jag alldeles övertygad om. Ett pris i form av komplikationer och annat mindre roligt. Jag måste ju äta tabletter också hela livet och äta  miniportioner 7 ggr om dagen hela livet! En sådan är operation kostar egentligen ca 130 000 kr men jag får den gratis genom landstinget. Eftersom jag har ett BMI på nästan 50 så är det viktigt att man åtgärdar problemet. Om jag skulle fortsätta vara såhär fet hade jag bekostat samhället ännu mer!!

Jag ska nog gå ut och gå en lång promenad idag. Gå av mig all ångest och stress och glömma att jag är så tjock. Jag har gått upp 70 kg på 6 år. Jag tror att det mest har och göra med mediciner men det kan ju inte bara vara det. Jag tror att när fetman har fått sitt grepp om än så är det svårt att bli normalviktig igen utan drastiska metoder som kirurgi. Jag tror det med stöd av något jag läste i en studie. Det är mycket svårare när man är extremt fet att gå ner i vikt.

Söta semla

Sov idag, hela dagen i princip så jag har egentligen inget att blogga om. Jag kan säga att jag åt en jättegod semla på Gunnarssons. Ja, jag vet jag skulle inte äta den men jag kunde inte låta bli. Det var mycket krämig och smakrik mandelmassa och perfekt vispad grädde och bullen var alldeles slät och fin och smakade mycket kardemumma. Jag har fuskat med min pulverdiet nu måste jag skärpa mig för jag kan äventyra hela operationen om jag inte minst 2 veckor före operation bara går på pulver. Min op tid är den 5 mars.  Imorgon ska jag ta före bilder på mig. Kroppen framifrån, bakifrån och från sidan och ansiktet framifrån och från sidan. Folk som har opererat sig säger att man verkligen behöver dom sen för att själv kunna se skillnaden.

Visst tänker ni att det är väl bara sluta att äta onyttiga saker som semlor och annat skit men jag behöver det verktyg som en gastric bypass ger att man blir mindre hungrig och sugen sen får man ju kämpa med att äta nyttig mat hela livet och inte en fjärdedels semla istället för en hel som jag vet vissa gör. Man lägger om sin livsstil. Med hjälp av dessa verktyg som minskad hunger och sug. Jag kommer inte sakna min gamla livsstil för den var inte sund.

Operation inom kort

Den femte mars så lägger jag mig under kniven. Jag gör det för hälsans skull. Jag är lite rädd, men jag har egentligen ingenting att frukta. De kommer att skära bort nästan hela magsäcken och koppla tunntarmen till. Det innebär att jag bara kommer att kunna äta en halv portion mat max. Jag väger över 140 kg. Jag har svårt att gå, det är jättesvårt att komma upp om jag ramlar. Jag vill väga ca 75 då mådde jag jättebra. Jag kommer att publicera bilder på denna blogg hur jag såg ut före och efter. Ni kanske tycker att jag borde försöka själv först och det har jag försökt en massa gånger. Men det går inte. Operationen blir som ett verktyg man kommer ju få kämpa med maten ändå. Klart att jag har ätit mig fet. Somliga människor har inga problem med vikten. Det är liksom naturligt smala. Visst är det äta mindre och motionera mer som gäller men om det bara vore så enkelt så skulle det inte finnas några överviktiga människor. I koncentrationslägren var alla magra brukar man säga, så om energiintaget stryps så går man ner i vikt. Men det handlar ju om så mycket mer! Arv, miljö, beteende  etc. Jag tror att gastric bypass är det rätta för mig i detta läge när jag är så abnormt fet. Jag skulle faktiskt bli supernöjd om jag landade på 90 kg.

Jag har bestämt mig

Jo, nu har jag bestämt mig för att jag ska operera mig och jag fick först en op tid den 21 februari men jag tyckte krockade med flytten från skrapan. Måste ju flyttstäda och sånt och bära tunga grejer och jag får ju bära max ett kilo. Sen ville jag ha lite tidfrist för att läkarna på psyket ska kunna ställa in mig på en bra dos och att jag får lämna blodprov kontinuerligt och så. Det finns tydligen någon fallbeskrivning med någon tjej som käkade litium som gjorde gastric bypass och de tänkte inte på att kolla hennes litium i blodet och plötsligt var värdet på tok för högt. Typ 2,5!!

Surprise!! Jag har Bipolär sjukdom. Överläkaren tyckte att det var tveklöst så. Sen vet man ju inte vilken typ det är riktigt än. På förra stället så trodde de typ 1. Jag berättade om mina röset och syner och då sa han att de är relativt vanligt bland bipolära att ha sånt. Så frågade jag vad han trodde om Schizo affektiv sjukdom som är typ schizofreni light men det trodde han inte men det är klart att det finns inga vattentäta skott mellan sjukdomstillstånden. Många  sjukdomar har ju gemensamma symptom. Fast man kanske kallar de för lite olika saker. Så nu får jag gå på affektiva borta på St: Görans sjukhus. Hurra!!

 De verkar vara mycket bättre där. Verkligen. Jag var på filmhuset idag också och nya kursen om audiovisulla medier och kroppens betydelse. Very interesting, Men alla är så unga. Nåväl. Vad spelar det för roll!!!
Såg typ 20 minuter av en Peter Greenaway film den här "kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare" eller vad den heter och den är ju makalöst vacker och levande och organisk. Men jag var tvungen att gå för jag måste till jobbet sen snart och den var för lång.

Coach

Kollat igenom massor med videos om gastric bypass. Både mot och för videos. Många är såhär med tjockisar som bara jag gjorde gastric band och jag gick inte ner i vikt för det om man bara ja men du måste ju jobba och sluta käka så mycket onyttigt. Annars funkar det ju inte!! Operationen är bara en hjälp och ett verktyg men man får göra allt grovjobbet själv. Dessutom ska jag inte göra band utan bypass. För den operationen är mer effektiv. Hörni om jag inte överlever operationen så ses vi i en bättre värld. Glöm inte att det er för er skull den här bloggen finns. Annars hade jag skrivit dagbok. Men okej jag har ett sjukt bekräftelsebehov också. En sak som göra att jag tvivlar mest på op är ju att jag gillar löpning eller gjorde när jag var lätt och jag kommer aldrig att kunna bli en bra löpare eftersom jag inte får i mig de mängder bra mat som krävs. Aldrig springa maraton. Fy vad trist. Men hur fan ska jag bära mig åt för att gå ner 80 kg på egen hand. Det känns som att flytta på ett berg. Lika omöjligt. Jag tror jag ska skaffa en coach. Kanske annonsera efter på blocket. Eller på sats. Vi får se! Alltså en coach inte en personlig tränare som hjälper en med det mentala och det fysiska.

Fat chick blues

Kirurgen sa att jag får operera mig på villkor att jag måste sluta röka. Jag är ju helt frisk i övrigt om man bortser från den bipolära sjukdomen. Så när mina cigg är slut så fimpar jag förgott. Jag går på cold turkey utan hjälpmedel. Jag är 174 cm lång och väger 140 kg precis. Det är ju synd att jag som är relativt ung ska bära på så mycket övervikt. Jag ska få bo hos pappa ett par dagar efter operation. Hoppas att jag inte får några komplikationer! Måste äta pulver i två veckor sa han nu, det är för att man ska krympa levern så att inte den är i vägen när man opererar.

Igår såg jag "Let me in" den amerikanska remaken av " Låt den rätta komma in". Det dåliga var spelet och regin mellan flickan och pojken. Det var forcerat och stelt och det uppstod ingen magi. Det som var bra var specialeffekterna och scenografi och kostym.

Det blir ingen c-uppsats i år. Få se hur det blir nästa termin om jag skriver den då.

Rutiner och vanor

Man bryter en vana. Man skippar smöret på mackan, man går i trappor istället för att ta hissen. Man går till gymmet och tränar regelbundet och får in en rutin. Man äter nyttig mat för det mesta. Man tappar i vikt. Detta låter ju hur enkelt som helst men det är inte så enkelt i praktiken. Jag börjar ställa in mig på att göra en operation. Imorgon ska jag träffa kirurgen och det är ju inte alls säkert att jag blir godkänd. Det finns ju mycket som talar emot. Att jag är bipolär t ex. Men de vet ju det och de kallade mig ändå å andra sidan. Det är märkligt och egendomligt att jag kunde gå upp så mycket. För 6 år sedan vägde jag 75 kg och mådde bra i kroppen. Jag tränade yoga, spinning och gick promenader. Sen blev jag sjuk och började med mediciner blev trött och orkeslös och slutade träna och började äta mer och gick upp mer i vikt. Trist.

Jag var ute igår på Mosebacke och kollade när ett par vänner och bekanta till mig spelade.  Det var kul. Idag ska jag städa och fixa i lägenheten.

Ingrepp

Igår var jag på gruppmöte om gastric bypass operation. Jag trodde att alla skulle vara helt sjukt överviktiga och rullas in på rullstol med andningsmaskin men de såg ut som jag ungefär och många var till och med mindre. Sköterskan gick igenom hur hela operationen går till, hela processen. Man måste sluta röka minst 6 veckor innan operation och man måste gå på så kallad flyt 4 veckor innan alltså äta pulvershakes från modifast. Man måste vara psykiskt stabil och jag måste nog gå till psykolog för att de ska göra en bedömning av mitt mentala tillstånd. Min kompis vill inte att jag gör operation för hon tror att jag kommer att tröttna och att mitt liv kommer att bli sämre. Jag blev faktiskt arg på henne för att hon inte stöttar mig mer. Jag känner såhär att den här operationen kan förändra mitt liv. Den gör att man känner sig mättare fortare och att sötsuget minskar. Det är ingen quick fix utan man måste jobba jättemycket med att äta bra mat hela livet. Jag vill väga ca 75 kg men jag hamnar kanske på 90 kg. Då är jag ändå mer än nöjd. Visst finns det komplikationer som tarmvred, magsår osv men jag resonerar som såhär att det finns fler biverkningar om jag fortsätter vara såhär fet.

Word

Har inte kommit igång med någonting utav alla de miljoner saker jag ska göra. Märk väl att jag känner mig rätt så misslyckad just nu. Men jag knäcker iallafall i wordfeud. Jag fick 66 poäng på ett ord nyss. Adda boldgirl om ni vill spela med mig!

Jag har sovit och drömt om bloggen och vilka som läser den. Jag tror att 80 % känner mig på ett eller annat sätt i verkligheten. Jag blir verkligen jätteglad för alla kommentarer till och med dom som är lite spydiga. Så kommentera på!

Jag har gått mer ner i vikt så om jag håller den här trenden behöver jag inte göra en operation. Var ute på svammelhörnan på facebook som är ett forum för gastricbypass opererade och ingen där visste om hur det är att vara bipolär och göra operation. Jag ska i varje fall gå på möte med kirurgen om tre veckor så får vi se vad han säger.

Försöker sälja min nikon optik på blocket men det går lite trögt. kanske har satt ett för högt pris. 3200 kr men det går ju alltid att sänka priset sen. Jag är ganska bra på att sälja saker för jag är en affärskvinna innerst inne. På min fést som jag hade  när jag fyllde 30 så hade  jag begåvningen att sätta en annan affärskvinna i baren som gjorde att vi gick jättemycket i vinst. Vi hade kul också alla dj'sen gästerna och artisterna. Skulle vilja göra en ny fest. Kanske blir när jag fyller 35 bast.

Såg film om vackraste Charlotte Rampling. Swimmingpool är en av mina favoritfilmer.

Brain bypass

Lite tom i huvudet idag. Jag tog sömntabletter igår och det måste ha suttit kvar för när jag tittade upp i taket på min lampa så bara började den orma sig och vibrera. Ska sluta ta en massa sömntabletter för det kan ju ändå inte vara särskilt bra. Jag är med i en grupp på facebook där de diskuterar gastric bypass operation. Många visar upp bilder där de rasat kanske 40-50-60 kg och de ser så glada och nöjda ut. Andra berättar om sina komplikationer att det fått tarmvred och gallsten och magsår och det låter ju inte så kul. Jag vet att jag inte har någon motivation just nu att gå ner i vikt på egen hand och det är ju jäkligt konstigt med tanke på att jag är så tung att jag har svårt att röra mig och mår dåligt i kroppen. Men jag vet inte jag har ju varit en aktiv tjej en gång i tiden och jag kan ju hitta tillbaka till henne där hon gömmer sig bland allt fett.Jag kan inte säga om jag ska göra en operation eller inte i dagsläget. Men jag vill ju helst klara av detta själv. Jag läste om en tjej som vägde kanske 40 kg mer än mig och hon lyckades gå ner själv till normalvikt genom träning och nyttig kost. Så det är inte omöjligt. Det är med övervikt sitter ju i huvudet. Det gäller att ändra sina tankar och sitt beteende. Men det är inte det lättaste!!

Surgery or not

Drömde att jag åkte skidor i alperna. Jag bodde i en fjällstuga i ett kollektiv med en massa människor jag inte kände från början. Det var en lycklig dröm.

Jag har tänkt över gastric bypass lite mer och gjort omfattande research och det jag känner är att man liksom inte vet vad som händer sen när folk blir gamla samt att många faktiskt går upp i vikt efter 5-10 år. Ja kanske inte till maxvikten men ändå då är ju inte operationen så effektiv som den vill påskina och lever inte upp till sitt syfte. Jag vet att en massa liv har fått sina liv totalförändrade efter en operation och att det har återfått hälsan och allt det där men ändå är jag skeptisk. Jag ska gå till mötet med kirurgen ändå. Så får vi se vad jag gör sen. Det är ju inte det att jag är dum i huvudet och inte fattar vad det är man behöver göra för att gå ner i vikt.

Min kompis säger att det inte passar mig att göra en sån operation eftersom jag inte gillar att bli tillsagd vad man ska göra. Kanske har hon rätt och jag känner också att efter en gastric bypass kan man ju aldrig lyxa till det heller. Inte äta trerätters tex. Då blir ju livet lite torftigt. För lever man hälsosamt så kan man ju lyxa till det om man någon gång bestämmer sig för att göra det men efter viktop är det typ kört. Ni får rätta mig om jag har fel. Vet inte om en operation är priset jag vill betala för att bli "smal".

Men som det är nu är jag så fet att jag inte kan knyta skorna och jag har svårt att få plats i stolar osv. Jag har urkass kondis och jag skulle ju aldrig kunna åka till alperna och åka skidor med denna fetma. Det är ju inte ett människovärdigt liv helt enkelt det jag lever nu. Men jag har ett träningskort och jag gillar egentligen inte chips och hamburgare och sånt utan grönsaker och fräsch mat. Så det borde vara lätt att gå ner i vikt. Ge mig lite pepp!!

Jag vill leva la dolce vita!

Ska sätta igång och skriva nu. Den här kursen vi har läst handlar främst om metodik och man ska i tentan redogöra för hur forskarna har gjort för att komma fram till sina slutsatser. Det tycker jag är intressant. Det är bara 2000 ord man ska skriva, det är lite för kort tycker jag. Jag behöver större disponeringsyta. Men det ska väl gå ändå!


Igår började jag älta gamla saker igen. Sådant som man inte kan göra något åt. Meningslösa saker! Hej jag heter Älta i andranamn. Nä man ska inte älta för det ger ingenting men jag tänkte att om jag bara inte hade gjort det där dumma sakerna så kanske jag inte kommit så mycket tills skada. Men men det är erfarenheter och det man inte dör av stärker en. Man kan ju lära sig nåt utav det och det är att inte göra samma saker igen.

Gastric bypass har jag tänkt lite mer på men det är ett stort ingrepp. Min kompis ville att jag skulle skriva testamente om jag lägger mig på operationsbordet. Alltså såhär är det jag har försökt banta x antal ggr utan framgång och nu orkar jag inte mer. Jag vill väga ca 76 kg igen till mina 172 cm och då kommer jag fortfarande vara lite överviktig men det är inget som bekommer mig. Det är en bra vikt för mig, en trivselvikt och jag kan inte väga närmare 140 som jag gör nu och då tänker jag inte på såna här utseendegrejer utan på hälsan och att jag har svårt att resa mig ur stolar och att knyta skorna är bara att glömma. Så jag tror att jag kommer att göra det. Fast typ alla i min närhet är emot det men dom vill väl att jag ska må bra. Det är inget lätt beslut men jag väljer livet framför döden i varje fall.