Pappa och jag ska gå på bio ikväll och se filmen "Callgirl" om den svenska bordellhärvan på 70-talet. Jag har läst att filmen har fått blandad kritik och jag försöker att inte tänka på det jag läst utan ska bilda mig en egen uppfattning. Min gamla lärare på filmskolan Örjan Roth Lindberg sa att man ska ha vara öppen och förväntansfull när man ser en film. Det är något jag faktiskt alltid tänker på när filmen går igång.
Idag så skickade jag ett email till min filmvetenskapslärare att jag skjuter upp uppsatsarbetet ännu en gång. Jag mår inte riktigt bra och kan inte hålla på med sånt här krävande arbete. Visst jag känner mig misslyckad som ger upp men å andra sidan så vet jag att det blir bäst såhär. Antagligen sätter jag igång i vår. Never ending story jag vet. Men men. Nån gång blir den väl klar om jag så själv har nått pensionsåldern.
Kom att tänka på det här med gamla lärare som gjort intryck på en. Jag hade en lärare i filosofi och psykologi som hette Martin Levander som var riktigt bra.. Han hade ett rakt och rättframt sätt att lära ut saker på så och gav en verkligen inspiration att själv söka egen information och lära sig mer om något som han tog upp. Om jag inte själv var koko så kanske jag hade läst vidare inom psykologi. Fast det är ju rätt många som arbetar inom psykiatrin som har egna psykiska problem. Jag vet en överläkare som är bipolär. Så det ena utesluter inte det andra. Men jag vet inte om jag hade passat som psykolog, jag tror jag hade engagerat mig för mycket i mina patienter och kanske lånat ut pengar eller låtit dom sova över hos mig. Såna saker som man verkligen inte ska göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.