Kortslutning

Mådde riktigt uselt igår så dåligt att jag funderade på att åka till psykakuten. Men jag gjorde inte det och istället kollade jag på en dokumentär om konstnären/fotografen Gregory Crewdson. Jag blev lite lugnare. Jag tänkte att jag inte ville trängas på psyket bland alla psykfall :-). Nä jag skojar. Jag menar att psykakuten en lördag kväll inte är en så harmonisk miljö. Skälet till att jag skulle åka dit var en snabbjustering av medicinen och kanske få tala med någon expert. Men sen tänkte jag att det kunde vänta till måndag. Just nu idag känner jag mig lite frånvarande och lite ofokuserad. Jag vet inte hur det känns att vara lobotomerad men jag känner mig avklippt. Igår var det ångest, smärta och ledsamhet som jag kände men nu är liksom alla känslor avdomnade. Jag känner inget eller det finns liksom ingen kontakt emellan mig och mina känslor nu. Det kanske är en försvarsmekanism att det går en kortslutning när systemet blir överhettat.