Sköra skärva

Igår var jag med en kompis och badade nere i Årstaviken. Eller jag satt och tittade på när min kompis badade för jag hade inga badkläder. Sen drack vi en öl på Dovas. Jag har rört mig mycket idag för jag var på gymmet. Jag gjorde egentligen inte så mycket där men tillräckligt för att jag skulle bli alldeles andfådd och genomsvettig. Lever efter mottot slow progress. Jag beställde heller ingen snabbmat idag utan tog en nyttig sallad med handskalade räkor och grönsaker. Det var väl bra val!

När jag var sjuk hade jag ingen sjukdomsinsikt. Man lever i en fantasivärld och mår ganska bra. Jag trodde att jag skulle få jobba för FBI och att de skulle vänja av mig med alla medicinerna och jag skulle få leva ett helt annat liv en det jag har nu. Vet inte vad jag fick FBI ifrån men jag antar att det har och göra med alla filmer och tv serier man ser. Jag kan ju inte jobba där av flera skäl. Jag är inte amerikansk medborgare till att börja med. Jag är inte i fysisk form. Jag är psykiskt sjuk. Jag får jobba för FBI i ett annat liv. Sen när jag var sjuk så trodde jag att jag avslöjade maktstrukturer. Att jag hade sugits in i ett system med vårdapparaten fyrkantiga modell.och att krafterna hade ackumulerats tills jag stod på kanten till avgrunden. De hade ryckt undan alla livlinor. Plötsligt kom inga pengar. Jag var inlagd på LPT och övervakad på sluten avdelning och proppades full med medicin.. Det hade gått successivt med svårare och svårare diagnoser till jag var på avgrundens rand. Jag trodde att jag skulle dö i det låsta rummet och ondskan skrattade sitt hånskratt. Nu har jag dig allt i avgrundens helvete. Men jag hittade en väg att köra om avgrunden. Efter lite bråk med personalen bestämde jag mig för att samarbeta med psykvården och ta mig upp och runt avgrunden. Jag tog medicinen och gjorde som dom sade. Jag blev utskriven efter en månad och tog mig sakta men säkert tillbaka till verkligheten. Jag ska inte säga att jag är helt återställd. Jag kan fortfarande tro på mina fantasifoster och få för mig att jag är bevakad och förföljd. Men jag har distans till det på ett helt annat sätt.

Aldrig vara ifred

Ni kanske har lagt märke till att jag ofta skriver att jag ska göra något och så gör jag det inte. Jag har med andra ord lite svårt för att slutföra saker. Det har jag alltid haft. Tog nästan körkort gjorde Gillingebanan och riskettan och skulle göra teoriprovet och köra upp men så gjorde jag inte det och nu har  jag inte ens körkortstillstånd för att jag var intagen på sluten avdelning. Den här boken som jag lallar om blir ju aldrig klar och inte heller filmen. Vi får hoppas att jag bättrar mig.


Igår gick jag runt i Gamla Stan bland alla turister och det kändes som om jag själv var turist i min egna stad. Jag gick förbi Riksdagen och in på Drottninggatan satte mig på Pickwickklubben och åt en bit mat. Sen pratade jag med min vän P i över en och en halv timme. Vi pratade lite om familjekonflikter och våra bra och goda sidor sen diskuterade vi lite politik också.


Jag tycker i varje fall att jag är lite mer aktiv nu än för några månader sen. Jag ligger inte och sover hela dagarna. Jag har skaffat gymkort och jag går mer.


Jag lockar fortfarande till mig konstiga människor som killar på nätet som vill prata. Fatshamingtanten ja hon var på mig igår igen. Jag ignorerade henne. Sen var det en alkis som kom fram och satte mig vid mitt cafébord. Jag hade inte hjärta att be honom gå därifrån. Men sen lite senare så var jag tvungen att springa ifrån honom då han gick efter. Jag får aldrig vara ifred!

Ett antal rader

Pappa sade att han drömde att dom hade opererat bort mitt huvud och kroppen satt i en rullstol.

Jag är i så himla dålig fysisk form. Jag blir superandfådd bara av att gå en kort bit. Helt svettig blir jag också. Därför är det bra att jag har börjat träna på gym även fast det känns som jag ska få en hjärtattack efter varje pass. Det kommer bli bättre.

Vi var på den italienska restaurangen da luigi igår och det var väldigt bra mat. Jag åt buffelmozarella med tomater och olivolja till förrätt och det smakade bra. Smaken var len och fin. Till huvudrätt åt jag saltimbocca med klyftpotatis. Den rätten var helt enkelt klockren.

Jag fick egentligen inte sova över hos pappa. Men jag fick sådan ångest och ville inte åka hem. Egentligen vill jag inte bo själv. Drömmen skulle ju vara att bo tillsammans med någon man älskar men det kanske är för mycket begärt av livet.

Idag kom en minnestext in i tidningen in över min moster Mall. Det var bra skrivet och var lagom personlig utan att gå till överdrift.

Jag har hittat en app som man kan sjunga karaoke med. Jag sjöng en videokaraokeduett med Jason Derulo.

Mina ögon rinner och är irriterade. Jag tror det är nåt smink jag inte tål.

Jag har hel sjukersättning för att jag är psykiskt sjuk men jag skulle verkligen vilja ha ett jobb.

Selfiestick

Min telefon laddade ur för att det var fel på laddaren så jag fick gå till Kjell och company och köpa en ny. Den kostade 279 kr och det tycker jag var dyrt. Jag funderade på att köpa en selfiestick  på Teknikmagasinet men det är ju lite pinsamt att gå runt med en sån. Jag ska framförallt inte köpa en massa onödiga saker. Jag har inte alls mycket pengar att röra mig med när räkningarna är betalda. Jag brukar låna av pappa men han är ganska trött på det och det förstår jag.

Jag är slö och oföretagsam idag. Boendestödjaren var här och jag ville först inte släppa in henne för det var så stökigt. Jag försökte plocka upp lite saker på golvet. Men mest satt jag på en stol. Boendestödjaren städade rent hela köket och badrummet. Sen sa hon att hon skulle beställa storstädning åt mig, Då kommer det två utländska tjejer och städar från grunden. Det är ju jättebra och jag behöver inte betala något för det.

Ikväll ska vi i familjen gå på restaurang. Det ska bli trevligt men jag har inte så bra kontakt med mina systrar. Pappa är den som som står mig närmast. Mina systrar har sagt att de inte skulle hjälpa mig om jag blev sjuk när pappa är borta. Det känns grymt.

Jag ska i alla fall sminka mig och gör mig fin till ikväll.

Träna

Det var så givande att träffa den personliga tränaren. Hon utformade ett träningsprogram åt mig som jag nog ska klara av. Först ska jag gå på stairmastern i tio minuter och sen ska jag cykla tio minuter och därefter gå på bandet i tio minuter. Så kan man ju variera de tre hur man vill så man inte blir uttråkad. Efter det ska jag träna i maskinerna och fokuserar på axlar. armar, bål och mage, ben och rumpa. Jag tänkte att jag skulle gå och träna imorgon. Jag är peppad på det här och tycker det ska bli kul att träna på gym.

Jag ska sälja en lampa idag, Den är jättesnygg och fin men jag får inte plats med den. Det är en golvlampa i retrostil som jag säljer för 400 kr.

Ikväll kommer min syster och systerson. Vi ska äta tårta men jag ska bara ta en liten bit. Min systerson fyller nämligen 16 år idag.

Jag mår bra annars idag. Känner att jag har ork och energi till att göra saker. Borde verkligen städa.

Jag har tänkt mycket på att det betyder något allt det vi gör. Allting som har hänt och kommer att hända kanske redan har registrerats någonstans.

Melonen

Idag känns det mycket bättre. Det är fantastiskt fint väder ute. Jag satt på torget i Farsta Strand, Jag köpte med mig lite vattenmelon hem men upptäckte när jag läste kvittot att jag nog betalade för mycket, Men orka gå tillbaka till Konsum, Mitt internet fungerar igen och tvn också med betalkanalerna. Det var något tekniskt fel. Dessutom skulle de dra av för de dagar jag var utan internet.Igår kollade jag på programmet om Kronprinsssan Victoria. Det var ett hemskt inställsamt och smörigt program och Mark Levengood slickade röv bildligt talat. Jag är i och för sig ingen rojalist så jag kanske inte tillhörde målgruppen.

Jag ska gå och träna idag med personlig tränare. Det ingick i dealen när man tecknade kortet på Sats, Så det ska bli kul, När jag var liten tyckte jag att nästan allt var kul, jag vill återgå till den känslan. Men det ska bli kul att träna med personlig tränare. Det är en kvinnlig sådan då känns det genast lite bättre. Inte för att det är nåt fel på de manliga men jag känner mig mer bekväm med en kvinnlig.

En sak som jag i alla fall tycker är lite bra med mig är att jag gör saker trots att jag är så fet som jag är. Många andra feta skulle inte våga sig till ett gym som Sats men jag skiter i att jag är minst dubbelt så stor som de andra tjejerna  och kör mitt race. Sen går jag ut på krogen och kommer oftast in. Jag går och badar i bikini och jag bär oftast kjol. Klart jag kan göra mer saker när jag är smal som att hoppa bungy jump eller åka bergochdalbana. Men man ska leva i nuet. Ingen vet ju vad som händer i framtiden. Har om målvikt at väga 100 kilo och då kommer jag fortfarande vara fet men det kommer vara lättare att röra sig.

Vardagen som en käftsmäll

Nu har jag fått min första betalningsanmärkning och det känns ju trist men det var väntat. Mitt internet är nere också. Känns för mycket vardag på en gång. Så håller jag på och tvättar dessutom. Boendestödjaren var här. Det är en vanlig trist tisdag vet inte vad jag ska göra för att pigga upp mig. Kanske läsa en god bok. Jag bloggar från mobilen så att det blir inte så långt inlägg.

igår läste jag en massa blogginläggg från  2011 alltså fyra år sedan. Då jobbade jag och pluggade samtidigt. Skrev mycket om min vikt och tänk då vägde jag ändå 30 kg mindre än jag gör nu. Jag måste sätts stopp för den här viktuppgången nu för hur ska det annars sluta. Jag ska vara ärlig; jag äter både godis och skräpmat. Det är inget jag hymlar med. Men jag saknar motivation även om jag vet att jag borde ha det. Ni kan skälla ut mig och säga vad ni vill men jag klarar inte av att lägga om min livsstil. Nu har jag ju visserligen börjat träna och det är ju bra. Men kosten är ju det viktigaste när det kommer till viktnedgång.

Jag tror att jag var ungefär samma människa då som nu. Jag har väl lite fler erfarenheter i bagaget.

Useless

Jag mår verkligen inte dåligt just nu. Men jag är som sagt missnöjd med mitt liv. Dagarna ser ungefär likadana ut. Jag uträttar minimalt lite. Jag gör det jag måste göra men utöver det sitter jag mest framför internet. Jag masar mig ibland ner till träningslokalen och då känns det visserligen lite bättre. Jag skulle vilja göra något meningsfullt. Helst ha ett yrke då jag är utvald bland tusentals. Då jag får leva ut min fulla potential. Men nu sitter jag i den här sitsen med sjukersättningen. Jag har inte jobbat på 2,5 år. Det kanske var därför jag fantiserade om FBI att jag skulle jobba för dom. Ja, jag skulle inte säga nej ifall de frågade.


Boken har jag för tillfället slutat skriva på. Den blev bara så dåligt och banal. Inte så som jag ville att den skulle bli. Vad fan ska jag göra med mitt liv?


Känns som jag inte är bra på något. Känner mig good for nothing. I am not completely useless, I can be used as a bad example.

koko

Jag har inte träffat någon annan som har samma diagnos som mig dvs Schizoaffektivt syndrom. Jag skulle gärna vilja träffa någon sådan och kanske gå och fika eller ta en öl. Så om du läser detta hör av dig! Det skulle vara intressant att utbyta erfarenheter.

Nuförtiden röker jag väldigt mycket. Nästan mer än ett paket om dagen. Jag borde verkligen sluta men jag har blivit så beroende. Jag har börjat köpa cigg på Lidl för att det är billigare. Ett Marlboro light beyond kostar liksom 59 kr. På Lidl kostar goldfield 43 kr. Det blir ju ganska mycket i långa loppet.

Tycker att jag använder mig utav min intelligens för lite. Jag läser böcker allt för sällan. Nu har jag skaffat Netflix. Vilka teveserier är bra?

Upplands Väsby

Jag är nu i mitt barndomshem i Upplands Väsby. Vi har huset kvar i vår familjs ägor. Många minnen kommer upp till ytan när man är här. Jag minns att jag och en kompis som heter Sofia brukade städa hos en familj när vi var 12-13 år. Jag minns att jag slarvade ganska mycket då jag städade och fick skäll. Sen ville Sofia att jag skulle klippa mig hos en tant i Solna som klippte upp det på ett jättefult sätt. Så gick jag runt med den där kärringfrisyren länge men sen klippte jag av det tack och lov.

Min mamma tog livet av sig i köket. Hon som inte brukade dricka så mycket hällde i sig en stor flaska whiskey och dog av alkoholförgiftningen. Rättsläkaren sa att det var planerat. När det hade hänt pratade jag inte med någon om det. Jag var bara 13 år. Jag kommer aldrig ta mitt eget liv för jag fachineras för mycket över verkligheten för det.

Mina barndomsvänner har blivit normala och lever vanliga liv. Tror inte det är någon som drabbats av samma sjukdom som jag.

Jag har lite dubbla känslor inför Uppl Väsby. Jag har ju många bra minnen härifrån men allt överskuggas av självmordet.