Gråt

Igår grät jag för första gången på månader. Det kändes som en enorm befrielse. Jag var så otroligt ledsen och kände sådan smärta. Tidigare på kvällen hade jag varit på Gröna Lund. Jag blev nekad att köpa öl för att han som sålde tyckte jag såg påverkad ut. Jag hade inte druckit något men jag hade sovit lite dåligt natten innan så jag antar att jag såg lite trött ut. Jag grät för att jag kände mig så ensam och aldrig kommer träffa en man som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Inga kompisar har jag heller. De svarar aldrig när jag ringer. Mitt liv är ett helvete från början till slut. Det enda positiva jag har i mitt liv är att jag kan uttrycka mig. 

Psyket

Idagmår jag bra. Mitt litiumvärde låg på 0.8 förra gången. Tidigare har jag legat på 0.5. Det tar ju ett tag för litium att verka fullt ut. Nu har jag ätit litium utan avbrott i ett år. Jag känner av de positiva effekterna som att jag blir lugnare och inte så hysterisk. Tänk när jag var sjuk förra gången satt jag uppe flera nätter och postade videos på Youtube. Jag handlade också mycket saker. Nu ska jag sälja några av dom sakerna på loppis. Har man kontakt med psykiatrin är det A och O att samarbeta. Jag tycker ändå jag sköter min del av avtalet ganska så bra. Jag kommer nästan alltid i tid till mötena och jag äter min medicin.  Men det är inte utan att man känner sig bevakad av psykvården. Det har ju så pass stor inblick i ens liv i och med att de antecknar nästan allt man säger och för journal. Jag vet inte om de läser min blogg också. Skulle inte förvåna mig det minsta.

Min stora önskan är att bli frisk och slippa psykvården och medicinerna.

Ha det bra

Tänkte att jag skulle hyra en plats på loppisen på Blasieholmen. Jag tänkte mest sälja dvd och vinylskivor. Kanske även lite böcker. Kan vara trevligt och stå där och prata lite med folk.

Jag ska börja med aktivitetsscheman. Skriva ned vad jag ska göra varje dag. Så man får lite struktur. Sätta sig ned och skriva i en timme varje dag klockan tre till exempel. Så då gör det ju inget om man skriver samma mening om och om igen. Huvudsaken är att man skriver. Att man gör något konstruktiv av sin tid.

Solen har tittat fram rätt mycket idag. Jag satt på Coffeehouse by George ett tag. Studentflak åkte förbi. Tiggare kom med sina koppar. Mammor med sin barn gled förbi. Jag kom på mig själv med att tänka att jag har det ganska så bra. Jag bor i Sverige. Jag är vit och medelklass. visst jag har sjukersättning och är fattig just nu men sånt kan ju ändra sig. Jag skulle vilja jobba på FBI. Fast det får jag nog göra i ett annat liv.

Leva sitt liv!

Igår var jag ute. Jag gick upp på Mosebacke terrassen och beställde en öl som kostade 87 kr. Den var god i varje fall. Sen gick jag till Carmen och drack två öl samt träffade en jag känner lite. Egentligen är jag inte så ensam det gäller ju bara att pallra sig ut så träffar man folk.

Som sagt är jag hemskt sysslolös. Jag sitter mest framför internet och väntar på att det ska hända något. Att någon kanske ska svara på det jag skriver. Att man ska hitta en rolig blogg. Att folk ska sluta lägga ut sina snoriga barn på instagram. Att någon ska twittra något genialiskt eller att det blir diskussion i en grupp på Skunk. Då har man inget liv va, eller hur? Om man lever sitt liv online på internet. Ja jag vet inte.

Imorgon kommer så då äntligen skatteåterbäringen. Pengarna kommer väl till pass. Jag ska gå ut och gå. Tänkte sätta mig på det cafét där fatshaming tanten brukar dyka upp. Få se vad hon säger. Satkärring!

Skrivsätt

Skriver mer nu. Hade en liten svacka då jag inte ens orkade skriva ett par rader i bloggen. Folk säger ofta att jag skriver så rakt och enkelt utan krusiduller. Igår fick jag höra att jag har en speciell ton och då blev jag jätteglad. Jag vet inte, jag gillar när det är direkt utan omskrivningar men nån som skriver så kan ju skriva bra den mer. Jag tror jag efter år av bloggskrivande har utvecklat en egen stil. Sen skriver jag inte heller grammatiskt korrekt alltid och bryter mot skrivregler men så får det väl vara så länge. Jag har boken Svenska Skrivregler hemma. Ska läsa igenom den. En text oavsett om den sitter på ett mjölkpaket eller på nätet är skönare att läsa utan en massa fel.

Motgångar stöter alla på i livet. Jag tänker på det här med kronofogden. Tänk att man har lyckats undvika hen så länge men när man börjar närma sig medelåldern åker man dit. Jaja, jag kommer inte bli hemlös och jag har mat för dagen. Får tänka positivt. Ingen har ju dött i varje fall. Jo jag tänker på min moster som ligger för döden. Läkarna säger att hon inte har långt kvar. Kanske bara ett par månader. Jag som tycker om henne så mycket och hon har hjälpt mig många gånger på alla sätt och vis. Jävla cancer!

Idag kommer den nya boendestödjaren. P sa att den nya J är allvarligare än H. Hoppas vi kommer överens.

Minus på vågen

Sov länge idag. Drömde att jag blev omhändertagen av några civilsnutar och skjutsad till ett hem. Konstig dröm.Jag har gått ner 6 kilo på ett par veckor. Det verkar som Byetta pennan funkar. Jag har mindre aptit och äter mindre portioner. Hoppas det håller i sig! Jag har dagligen sån ångest över att jag är så jäkla fet. Det gör ju inte saken bättre än att kärringjävlar på stan påpekar det. Jag tycker ändå att jag är ganska så optimistisk och tänker på vad jag ska göra åt situationen som att motionera lite varje dag och att utesluta sånt med högt socker och fettinnehåll i kosten. Under de nio åren som jag har gått upp 90 kilo så har jag påbörjat jag vet inte hur många dieter och jag har bara gått upp ca tio kilon om året i snitt. Det är inte det att jag är dum i huvudet som inte fattar den enkla ekvation kalori in/kalori ut. Eller att jag har dålig karaktär. Nä det handlar inte om det. Medicinen gör att man käkar mer och den psykiska sjukdomen gör ju sitt till också.

Idag mår jag ganska bra. Jag har inte gjort mycket och såna dagar när jag inte gör något får mig att känna mig sämre. Jag var iallafall på Apoteket i Farsta C och hämtade ut min medicin. Alltid nåt. Jag beställde en ipad fast sen ångrade jag mig och avbeställde när jag insåg att jag inte har ekonomi som täcker det. Det var bra av mig att avbeställa. En klapp på axeln.

Ekonomin just nu

Jag försöker sluta röka. De som har följt bloggen vet att jag är storrökare och har försökt sluta ett antal gånger. Nu handlar det mest om att jag inte har råd att lägga 2000 kr i månaden på cigg. Vet ju att det är farligt förr hälsan också, Min ekonomi ligger riktigt risigt till. Jag fick ett inkassokrav på 45000 kronor och det kan jag ju inte betala så det kommer att hamna hos kronofogden. Vilket kommer resultera i betalningsanmärkning. Jag ska söka om skuldsanering tillsammans med min skuld och budgetrådgivare på Stadsdelsnämnden. Det här kravet kommer utav ett kreditkort som jag var så dum och tecknande förra året. Jag vet att jag har varit en idiot så ni behöver inte säga det. Jag får bita i det sura äpplet och förhoppningsvis har jag lärt mig nånting på det här.Nästa vecka kommer säkert ytterligare ett inkassokrav på ett lån jag tog för två år sedan. Det är på 65 000 kr. Fråga mig inte varför jag tog det lånet. Det var dumt. Jag har ingen möjlighet att betala tillbaka med min låga inkomst.

Annars så mår jag ganska bra och jag har inga självmordstankar. Jag känner mig oantastlig av de där slibbiga självmordstankarna som dyker upp ibland och är svåra att mota på porten. Jag vet att jag inte kommer ta livet av mig för jag är inte typen. Hur förjävligt livet kommer jag kämpa på. Hålla fanan högt och vara stolt.

MIxen

Jag tänkte komma igång och träna. Har ni några tips till en mycket tung person? Jag orkar inte ens gå några 100 meter innan jag börjar flåsa. Jag har en idé om att jag ska gå snabbt och bli svettig. Få se om jag pallar det.

Med mig så är det annars ganska så bra. Jag lider lite utav att jag är så sysslolös. Men efter sommaren ska jag komma igång med nån form av sysselsättning, Ofta känner jag mig så misslyckad. Men jag har ju varit sjuk. Numer har jag diagnosen Schizoaffektivt syndrom som är en blandning mellan schizofreni och bipolär sjukdom. Jag är med i en grupp som heter Schizoaffective disorder på Facebook. Det är mest amerikaner som är medlemmar på den sidan. Men man får mycket stöd, tips och råd. Det är en tjej där som har man och barn och är hela tiden så missnöjd och bitter över sitt liv. Det hjälper inte vad nån än säger till henne för hon har bestämt sig för att hennes liv är skit. Så vill iallafall jag inte bli. Jag har det rätt svårt och har mycket problem men jag tycker ändå livet är värt att leva.

Jo hej anonym som skickade länken till Mina två liv, Jag tycker den var rätt så intressant men de sjuka människor som det handlade om var ju ändå rätt välanpassade och förhållandevis normala. Jag hade velat se nån som mig som lever i utanförskap då man inte har jobb eller går i skolan. Jag har bara sett första avsnittet men ska se resten sen. Ann Heberlein är ju en väldigt framgångsrik person och har ju fungerat bra trots sjukdomen vilket jag inte betvivlar att hon har. Men hon är ju etablerad i samhället och är lyckad. Som sagt hade jag velat att hon pratade med nån som var på skuggsidan.

Tanten 2

Vet ni vad som hände när jag satt och tog en kaffe på Götgatan. Jo samma tant som var på mig förra veckan kommer fram. 

Tant: -Du är jättetjock. Usch. 

Varpå jag blir blixtrande arg och ryter: 

-Har du kollat dig själv i spegeln kärringjävel? 

Tant: men du är jättetjock. 

Jag: -Dra åt helvete innan jag klipper till dig. 

Tanten såg då rädd ut och lommade iväg. Hon var i 70 årsåldern och såg alldaglig ut. Hon var klädd i jeans dunjacka och hade svart ryggsäck. Jag blir så förbannad när folk håller på så här och förpestar tillvaron för andra. Jag vet att jag är tjock och jag blir inte glad när folk ska trycka ner en med elaka kommentarer. 

Injektion

Har börjat med ett läkemedel som heter Byetta. Det är en injektionspenna och jag tar nu fem mg. Man sätter fast en tunn kanyl inför varje injektion. Man måste ta den tidigast en timme innan maten. Den ska förhindra att diabetes uppkommer och som biverkan går man ner i vikt och tappar aptiten. Igår kaskadkräktes jag efter maten. Jag vet inte om det var den halva hamburgaren jag åt eller om det var medicinen. Jag blir inte lika ofta hungrig har jag märkt och mer sugen på nyttiga saker. Vi får se! Jag skriver och håller er uppdaterade om hur det går med sprutan.

Idag var boendestödjaren hos mig och vi städade. Eller mest hon om jag ska vara ärlig. Hon berättade om en kompis till henne som varit ute på dejt på restaurang och de hade beställt mat och allt och då säger killen att han ska gå ut och röka och sen kommer han aldrig tillbaka. Så hon blev lämnad i sticket och fick betala till och med. Så det kanske var värre än det jag var med om. Men jag bryr mig inte så mycket längre. Jag mådde bara lite dåligt över det straxt efter.

Träffade en kompis och vi promenerade lite och gick ner till Thaibåten i Norra Hammarbyhamnen. Jag beställde Tofu och grönsaker.