En bekännelse

Nä ni. Jag ska sluta upp med att gnälla och tycka sýnd om mig själv det håller jag med denna anonyma kommentator som dyker upp här på bloggen med ibland lite arga påhopp och ibland uppmuntrande hejrop. Vad beträffar gastric bypass så förstör man ju kroppen och man kan typ skita på sig närsomhelst och det är ju inte så kul. Det håller jag med om.

Idag  så var jag sugen på glass men jag tänkte att så sugen på glass är jag ju inte jag är ju sugnare på att gå ner i vikt så jag tog ett äpple istället. 

Att vara fet är ett av de hemskaste saker jag varit med om och det önskar jag inte ens min värsta fiende.

Jo hemskast var ju när min mamma dog när jag bara var 13 år. Jag tror att många inte kan föreställa dsig hur det är att förlora en mamma i en sådan tidig ålder. Hon tog livet av sig och i många år har jag anklagat mig själv och tagit på mig skulden för det som hände.  Jag minns att jag ljög för  folk om vad hon dog av i flera år. Men det där är preskiberat nu. Nu vet ni kanske varför jag ljög. Jag skämdes och var rädd.

Jag skrev ju någon gång i februari att jag ville ta livet av mig och allt kändes bara så svart. Men jag vill inte utsätta någon för den smärtan. Pappa skulle nog inte klara av om jag bestämde mig för att dö. Så jag lever vidare. Jag tänker blogga och fortsätta reta upp en och annan människa. Så det så.

Respekt!

Just nu är det fint väder och jag tänker på hur fet jag är och att jag verkligen måste gå ner i vikt. Jag har fått remiss till kirurgerrna på Ersta Sjukhus men väntetiden är sju månader och jag tänkte inte vänta på att bli av med övervikten utan göra en riktig kraftansträngning själv. Om man går ner 1 kg i veckan kan man gå ner 28 kg på dessa sju månader! Det är ju jättebra! Jag vill egentligen inte operera mig utan klara av det här själv. Jag tror innerst inne på mig själv också att jag klarar det för jag vet att jag är stark och tuff och en riktig fighter.

Min målvikt ligger på ca 70-72 kg. Jag kan vara där julen 2012 kanske. Då gäller det bara att träna och ligga i och äta rätt.

Ang kommentarer

Jo jag fick en lite elak kommentar idag av någon anonym som tyckte att jag inte såg nåt vidare ut och borde gå ner i vikt. Jag tog faktiskt åt mig men har man en öppen blogg då får man ju vara beredd på sånt. Ni får gärna kommentera.. Jag tycker att negativa kommentarer också kan vara givande att läsa att folk inte bara stryker medhårs asså säger nån att jag är ful och tjock så bryr jag mig inte så mycket egentligen. Det är värre med den kritik som genomsyras av en intellektuell anda och liksom är smart och genomtänkt då kan man liksom inte värja sig. Man håller nästan med mig själv tillslut.

Växeln hallå!

hej, ni får gärna fråga mig lite saker nu om ni vill?
det går bra att vara anonym.

Rejection

Alla killar bara ignorerar mig. Engelsmannen, amerikanen och D. Jag skrev till D på FB han bara ignorerade. det gör alla. G bangade dejten. Fan också!!

Misär och elände

Jag  gick till en motivationsexpert på Sats. Han sa att jag måste ha bestämda tider i veckan när jag  tränar och att det gäller attt jag börjar prioritera dessa. Så nu ska jag  köra lite spinning imorgon. På fredag blir det spinning igen tror jag. Idag ska jag gå på löpbandet. Igår åt jag en hel halv liter glass och en kexchoklad och en pad thai. Det är ju inte så konstigt att man är fet med dom matvanorna. Men det får bli ändring på det. Jag har en anteckningsbok där jag skriver precis allt man äter det är som att föra kassabok för då skippar man den där extra mackan eller köper den där tidningen för att man inte vill anteckna det i boken.

Igår var jag  förbi min kompis lägenhet och matade hennes katt. Det var typ det enda jag gjorde på hela dagen tror jag förutom att jag satt framför datorburken. Jag måste sluta sitta så mycket framför datorn! Egentligen borde jag sluta blogga också men det vill jag inte. Imorgon ska jag och min storasyster Petra gå till Soc och diskutera det här med boendestöd. Jag behöver ju uppenbarligen hjälp med att komma igång med  de mest enkla vardagsrutiner. Det ser verkligen fördjävligt ut hemma och det är ingen underdrift.

Jag tror inte att någon kille som är normalt  funtad skulle vilja vara med en sådan slob som jag. Jag måste ta tag i en massa saker innan jag kan släppa in någon i mitt liv. Jag tror att jag har en massa att erbjuda i ett förhållande men det går ju inte att bortse från dessa hinder att jag inte kan ta hand om mig själv att jag är sjukligt fet etc.

Det känns som en onskefull vararelse har dragit sitt trollspö över mig och förvandlat mitt liv till misär. Det var ju inte alls såhär för ja säg 6 år sedan.

Nej jag ska inte gå på Skrivarakademien. För det känns fel. Jag tror att det är mitt kall i livet att skriva men jag har suttit så mycket i skolbänken och jag ids inte mer. Det får vara nog.

Smiley

Jag gick till Mosebacke igår och började prata med några killar. Jag är så ganska utåriktad och inte rädd för att ta kontakt. Hade jobbat och kände att nu får det vara nog nu måste jag gå ut och socialize. Dessa killar var roliga. De skulle till Kelly's sen men jag gick hem och lämnade först mitt nummer till en om vi skulle ha efterfest. Han var ju rätt söt så jag hade mina baktankar. Men han ringde inte :-(

Är ledsen över att jag inte har någon egen familj och jag vill så gärna ha barn men jag måste ordna upp mitt eget liv först. Allt det här har jag ju pratat om förut.

Har inga självmordstankar i dagsläget. På okcupid får man svara på en massa frågor och en var bland annat om man tyckte att apoteken skule sälja ett piller receptfritt som gjorde att man dog helt smärfritt. Jag svarade nej på den frågan. Jag tycker att de  som tar livet av sig inte ska beskyllas. I den här jävla världen ska man få ta livet av sig om man vill. Men å andra sidan så måste man ju hjälpa de med depressioner för en frisk människa får oftast inte självmordstankar. Sen kommer man in på det här filosofiska resonemanget om lycka kontra olycka.....Jag tror man kan styra sina tankar rätt bra själv för att skapa den tillvaro man vill ha.
Man bestämmer själv om man ska vara glad eller ledsen.

Da ya think I'm sexy?

Jag ska  på dejt med en italiensk doktor som är en tvärhand hög. Ja det stod ju på hans profil att han är 165 cm lång och då är man fan kort som kille. Vet inte om jag verkligen tycker att det är så kul att springa på dejter hit och dit med okända. Men jag vill ju träffa någon  och då måste man väl dejta eller ska man bara vänta på att någon ramlar ner genom taket som i kaffereklamen?

Egentligen tror jag att jag kommer att träffa någon när jag minst anar det. Jag tror inte på att man forcerar saker. Jag har inte haft någon vidare tur i kärlek och det som jag fått erfara i form av något man kan kalla relationer har inneburit stora besvikelser. Men än lever jag och kanske blir en 60 år minst innan jag  trillar av pinn'. Då ska jag fan få min del av kakan också. Jag tror att jag kommer att träffa nån som är lite tuff och arrogant. Inte aggressiv och ingen hustrumisshandlare men jag vill inte ha någon mes det är det jag försöker säga. En fördel om han ser bra ut men inte tvålfager. Jag vet precis vad det är jag tycker är snyggt. Gärna mörkt hår och blå ögon, ljus hy. Eller blond med bruna ögon. Jag kan inte bestämma mig. Viktigaste är att han inte är korkad.

Jag såg en igång som stod efter mig vid bankomaten för flera år sedan. Han var det! Men han tittade argt på mig så det var nog inte min soulmate. Eller så var det det. Ledsen om jag tråkar ut er med mitt killsnack men jag är desperat. Han bekantingen från Usa hör inte av sig. Jag tror han tror att jag fortfarande är kär i  honom men det är jag inte. Han kan  ta sitt amerikanska leende och dra över Attanten. You go back right from where you came from!

Preteen

Dessa bilder är från 1992 då jag var 12 år gammal. Jag minns att jag tyckte att det var spännande med vampyrer och jag hade säkert varit en true blood fantast om det fanns 1992. Jag tror att barn som närmar sig tonåren dras till sådant som i det fördolda är förknippat med lust och sexualitet. Vampyrerna erövrar och suger blod ett mönster som liknar ett sexuellt beteende.

Jag minns att jag hade gått ner i vikt på dessa bilder och började likna ett normalbyggt barn. Tidigare var jag rätt tjock och rund. På översta bilden är jag på maskerad och har klätt ut mig till sjöjungru. På andra bilden var en av mina barndomsbästisar Therese Andersson. PÅ sista bilden Lillemor. Kommer du ihåg det här Lille? Vi var i Skärgården och du skickade flaskpost som du fick svar på.

1992 så var jag lite lillgammal och brådmogen, en liten besserwisser som många störde sig på. Jag hade än inte börjat röka eller supa gå på fester och ligga med killar. Det kom senare och tur var väl det.

Obladi oblada!!

De spelade just amerikanska natgionalsången utanför mitt fönster och det såg jag som ett gott tecken på at jag kommer till staterna.

Pappa och Petra hade ett snack med mig om min ekonomi. Det är ju verkligen  illa. Jag gjorde av med mina arvspengar på 44 000 kr på jävligt kort tid. Om jag inte klarar att sköta mina egna pengar så kommer jag att få en god man. Jag vet inte ens vad det innebär  att ha god man kan någon snälla förklara. Någon utav mina läsare kanske kan lite om juridik eller har läst till socionom eller nåt? Vad säger lagen? Kan en myndig människa tvingas ha en god man? Man kan kommentera helt anonymt. Jag ser inte ens ip adressen.

De ringde förresten från SATS medborgarplatsen och undrade varför jag inte varit där och tränat. Jag sa att jag helt enkelt inte tycker att det är kul och då sa tjejen att jag skulle gå på hennes cykelklasser så nu ska jag göra det.

Öppnade en byrålåda och ut rasade sju dildos. Jag visste inte att jag hade så många men det har ju blivit mycket självsex eftersom jag intë har nån kille. Ja det dagen den sorgen. Den som blir tillsammans med mig kommer inte få det tråkigt men det kommer bli jobbigt med mina humörsvängningar.