En dag på stan

Jag har skaffat Tinder kanske ett år efter alla andra. Får upp en massa tjejer vet inte hur jag ska få bort dom. Nästan alla killar nej swiper jag inte för att det är något fel på dom men sitter man där med så många att välja på så blir man lite kräsen. Jag försöker dock inte gå på snygghet utan hitta någon som passar mig. Nu har jag provat så många nätdejtingtjänster så jag borde kunna göra en guide. Vad säger ni om det?

Igår åkte jag in till Odenplan. Jag tänkte först äta buffe på Kinamuren men det var stängt. Det är något visst med kvarteren i Vasastaden.Det är mest en känsla, Jag åt mat på Ritorno på uteserveringen. Jag satt där och tittade på människor. Sen gick jag till online inferno som är ett mecka för tonårskillar som spelar dataspel. Jag kollade lite på en fetmadokumentär. Jag har snöat in på det av den anledningen att jag ska bli avskräckt från att gå upp ännu mer. Efter det åt jag sushi på Itamae sen tog jag en öl på stället bredvid. Det regnade och de som satt där hade beställt in flera flaskor rosevin. de var unga och vackra.Sen gick jag till onlineinferno igen då surfade jag mest bara runt i en timme. sist gick jag till ett cafe och laddade på telefonen. där satt de ungdomar som jag gissar gick på Handelshögskolan för de pratade mest ekonomi. De såg så lyckade ut och kommer säkert få fina karriärer och fanastiska liv.

Lek

Idag har jag ganska mycket ork och energi. Jag ska sälja min vinylspelare vid 12. Tänkte gå och träna på Sats i Farsta. Tycker ni förresten att jag skriver alltför detaljerat vad jag ska göra? Då det finns knäppgökar som kan stalka en. Kom ihåg att jag fick en sån kommentar nån gång om att jag inte skulle skriva vad jag ska göra. Jag har ju numer tagit bort mitt nummer från eniro och bytt det  för det var en person som ringde hela tiden. Så nu är jag försiktig med vem jag ger mitt nummer till.  Visst finns det knäppskallar och jag har ju dessutom lidit av förföljelsemani. Så jag kanske skulle vara försiktigare hur jag skriver. En tumregel är väl att man kan berätta vad man har gjort men inte vad man ska göra.

Jag sov hela dagen igår typ. Så jag kan inte blogga om den dagen för den var i princip händelselös. Jag var hos pappa och åt kebab över hans matta så jag fick dammsuga bort det. När man är hos ens föräldrar regredierar man ofta till barnstadiet har jag märkt. 

Dejta

Igår var jag på dejt med en som jag hade träffat på en nätdejtingsite. Vi tog ett par öl på Carmen och det var trevligt. Tror han var 20 år äldre. Men jag tror inte att vi kommer att träffas igen faktiskt. Jag börjar faktiskt misströsta att jag aldrig kommer att träffa nån åren går ju och jag är ständigt singel. Det var en som sade åt mig att sänka kraven. Men jag har inte så höga krav tycker jag själv. Inte på utseende och inte på person men det måste ju klicka.

Konformitet

Jag var hemma igår och kollade på Lotta på Liseberg. VM i depp. Alla som var där var så käcka och glada. Man kräktes lite i munnen för att det bara blev för mycket. Jag klädde av mig alla kläderna och ställde mig i spegeln och betraktade min kropp. Jag försökte inte tänka något negativt utan bara iaktta mig själv. Jag kanske tycker att den här kroppen är jättesnygg om tio år när förfallet pågått ytterligare en tid. Man ska inte jämföra sig med andra. Det kanske var så att hon hade en snyggare kropp än mig men jag kanske var smartare. Jag är bra på att kritisera mig själv. Jag var i alla fall och tränade igår. En halvtimme på löpbandet fick jag ihop. Sen gick jag och åt mezebuffé i Farsta Centrum. Det kanske inte var det bästa matvalet efter träning. Men det var gott!


Jag känner mig ofta uttråkad på tillvaron och missnöjd med mitt liv. Jag vaknar så kollar jag nätet om vad som har hänt sen kanske jag dricker en kopp kaffe och äter en smörgås. Sen  tar jag en dusch och därefter går jag ut kanske till biblioteket. Jag känner att jag inte gör mycket om dagarna. Kanske skulle det kännas bättre om jag fick någon form av sysselsättning. I Farsta Centrum är alla människor så himla konforma. Det är klädda på ett sätt som är bekvämt och passande utan att sticka ut för mycket. Tråkiga Farstamänniskor! Man blir glad när det kommer nån som sticker ut. Jag är ju nonkonformist. Jag sticker ut.


Boken har jag inte skrivit på hur länge som helst sen skulle jag göra en film också. Jag kanske tar mig vatten över huvudet. 

Nere

Mitt internet ligger nere därhemma så nu sitter jag på biblioteket och skriver. När jag satt på en bänk i Farsta Centrum och rökte en Marlboro Gold Beyond kom en man fram till mig. Jag kände igen honom men kunde inte placera honom. Sen sa han att vi hade träffats på Fountainhouse. Han bad om en kram och vi kramades och han höll kvar länge så att det nästan blev lite akward. När han pratade så upprepade han samma meningar om och om igen. Sen frågade han om jag tyckte att han såg bra ut och ja sa ja mest för att vara snäll. Han såg väl ut som vilken medelåldersman som helst. Varken snygg eller ful.

Jag tänkte på det ja att när man inte har ett arbete då träffar man mest de andra som lever på samhällets skuggsida som hemlösa, arbetslösa, andra psyksjuka osv. De sitter ofta på en bänk med en öl. Jag dricker ju inte på det sättet så jag har ingen lust att joina dem. Men de kommer fram till  mig ändå och pratar lite. Det är som om det kollektiva medvetandet vill att vi ska träffas.

Idag känner jag mig lite låg kanske är det vädret kanske är det bara dagsformen. Jag har inte lust att göra något. Tog med träningsväskan till Farsta men vet inte om jag verkligen klarar av att träna. Jag skulle ju kunna läsa lite men det känns inte heller lockande. Får väl gå ut och röka en cigg igen.

Vikt

Det är söndag och jag känner mig seg. Jag tog 4 zopiclone igår för jag så gärna ville sova. Blev jäkligt seg dagen efter.  En sak jag irriterar mig över är när min pappa gång på gång tjatar på mig att gå ner i vikt. Han frågar om jag gått ner något. Eller säger: "Det ser ut som du inte gått ner något?" Jag är ju riktigt tjock och fet och borde ju verkligen gå ner men jag blir ju inte smalare av att folk tjatar på mig. Pappa tjatar om det här varje gång vi ses. Det börjar bli tröttsamt. Dessutom är jag med i en gastric bypass grupp på Facebook och det flesta där vägde typ 120 kg när de gjorde operationen alltså inte ens i närheten av så mycket som jag väger. Jag väger ca 170 kg.  De tycker själva att de var groteskt tjocka på sina förebilder och då känner jag mig som en valross gånger tre.
Jag vet inte om det är nån ide att jag är med där med tanke på att jag inte är helt hundra på att jag ska göra den. Men nåt måste jag ju göra. Det är bara det att jag inte har motivation nog.


Idag har jag inte gjort så mycket alls. Jag tänker mycket på Mall. Hur hon lät när hon pratade och hur hon var som person. Hon var lite virrig men hade ändå koll på saker. Kommer aldrig få se henne mer. Rest in Peace.


Det här med killar finns inte på kartan. Jag är ute på ett par nätdejtingsajter men jag blir liksom sällan intresserad. De säger typ "Hi Beautiful" Man vill ju att de ska skriva nåt mer intressant. Typ om något de läst i ens profil. Jag börjar verkligen att längta efter barn också. Det hugger till lite i hjärtetrakten när jag ser mammor med barnvagnar. Jag får väl sikta in mig på en barnafader då. Hur nu det ska gå till.

Jag vid fläderbusken

Vila i Frid

Min moster Mall är död. Hon avled i morse kl 7:45 på sjukhus efter att ha varit sjuk länge. Hon hade Hodgkins lymfom som är en sorts cancersjukdom. På slutet fick hon en hjärnblödning och dog till följd av det. Hon skulle fyllt 75 år i augusti. Jag är så glad att jag hann tacka henne för allt hon gjort för mig på telefon. Hon hjälpte mig när jag mådde dåligt. Jag är henne evigt tacksa I sitt yrkesliv arbetade hon länge som flygvärdinna. sen utbildade hon sig till leg. psykolog och var med och hjälpte många flygrädda. Vila i frid!

Det kommer kännas tomt efter henne. De var så många som älskade henne och hon är saknad.

Igår sov jag mest hela dagen och var knappt ute nånting trots att det var så fint väder. Boendestödjaren sa att han skulle komma men sen kom han inte.

I torsdags var jag med P ute i Vitabergsparken. Hon är så sprudlande och spännande person och jag är ständigt fascinerad av henne. Vi gick sen hem till henne och åt pasta med köttfärssås, Det var en som som sa att han tyckte att det är något med Ps och min kommunikation som funkar. Det är sant sen var det en annan som sa. Men du är inte hon! Jag tror inte att jag är hon heller men jag tycker om henne så mycket. Hon är en mycket speciell flicka och har humor och är begåvad också. Jag tänkte på det att man väljer ju vänner efter lite samma preferenser som man söker en romantisk partner. Inte att man måste vara attraherad av vänner men man måste ju tycka de är intressanta i viss mån.

Kompisar

Vissa människor har en massa kompisar som de hittar på roliga saker med. En sådan person är min syster Linda. Hon och ett tiotal andra tjejer gör spännande utflykter och går på middagar hos varandra. Nu är jag och min syster väldigt olika även om vi har ganska lik röst och utseende. Linda har väl ett behov av att umgås med många vänner och jag har väl inte det på samma sätt. Men jag kan ändå bli avundsjuk på henne för att hon har det så bra. Jag har några kompisar. En som jag inte ska nämna vad hen heter är försvunnen. Hen svarar inte på sms längre eller när man ringer. Sen har vi K som har två barn och bor i villa. Vi hörs inte så ofta nuförtiden. men när vi hörs känns det ganska bra. Sen har jag ju P men vi hamnar oftast i luven på varandra. Jag har några andra kompisar också och många bekanta. ofta när jag går til t ex Carmen eller Trädgården är någon bekant där och man får prata lite. Det uppskattar jag! Men jag är mest för mig själv. Nu har jag fått kontakt med några på grupper för psykiskt sjuka på Facebook. Det kan ju vara bra att umgås med någon som också mått dåligt. Men det betyder ju något att jag aldrig kommer fram när jag ringer till någon. Ibland kan jag tänka att det inte vill vara med mig för att jag är så fet och psykiskt sjuk.

Min pappa umgås mest med barndomsvänner som växte upp på nästan samma gata i Hökarängen på 50-talet. Han har aldrig sagt att han känner sig ensam och sviken för att ingen ringer. Men han är ju man och tillhör en annan generation. Han umgås också mycket med sina två yngre bröder.

Jag kommer inte ihåg vad min mamma hade för kompisar men när hon var frisk var hon mycket social och utåtriktad.

Damma

Jag ska köpa en dammsugare. Den jag har nu är urusel. Funkar inte alls som den ska. Därför är det lite dammigt i lägenheten just nu eftersom jag bara har en sopborste att använda mig av. 

Jag har tänkt vidare på psykoser. Jag trodde under min psykos att jag var förföljd av ett ondskefullt gäng som jag kallade jävlarna. Dessutom trodde jag att folk satt och spionerade på mig genom datorn och telefonen. Det var jobbigt att känna att man liksom aldrig kunde få vara ifred. Det lustiga var att även fast jag var psykotisk kunde jag ändå tala förnuft med mig själv om att jag inbillade mig. Sen trodde jag att jag var utvald av FBI för att de ville att jag skulle börja jobba för dem och de skulle då vänja mig av med medicinerna. Jag trodde det så starkt att jag länge gick runt och väntade på att ett brev från FBI skulle dimpa ner min brevlåda.Jag har läst Jag vet inte var psykoser kommer ifrån av Pebbles Karlsson Ambrose och hon trodde att hon var förföljd av Säpo för att hon hade en massa information om kungahuset. Hon trodde även att hon hade relationer med kändisar. Vad hjärnan kan spela en spratt!

Inatt sov jag gott på två propavan och två zopiclone. Det är en bra kombination för mig att sova på i varje fall.