Lågmält

Imorse när jag klev utanför porten så kände jag en sådan isande kyla bita in i märg och ben. Men jag gick ändå en promenad på ca 20 minuter. Sen när jag kom hem så sov jag en stund. Jag träffade Markus utanför seven eleven och han skulle till  jobbet. Han är duktig han, utbildad arkeolog och jobbar i nåt labb. Jävligt skärpt kille, han är liksom så kvicktänkt. Blott 24 år gammal. Jag blev rekommenderad honom som inneboende av en gemensam bekant. Det tycker jag är det bästa sättet än att exempelvis hitta nån på Blocket. För då vet man ju att den inte är någon psykopat. Visst den kan ju vara det ändå men man har ju en referens åtminstone.

Pappa och jag såg Tag mitt liv av Louis Malle. Den handlar om en kille i 30 års åldern som bestämmer sig för att hans liv är över. Han åker till Paris för att träffa vänner och se om det finns något kvar att hålla fast vid. Men allt är nattsvart i Alains psyke. Han har fru och älskarinna och folk runt omkring som verkligen bryr sig. Men han är så jäkla deprimerad och ser inte. Allt har förlorat mening. Jag har varit deprimerad men inte på samma sätt som Alain. Han var ju helt hämmad och uttrycker inga känslor medan jag låg och grät och grät. Nu ska jag inte spoila slutet. Men se den. Det är en viktig film. Om än lite långsamt berättad.

Life oh life!

Nu håller inneboende på att flytta in sina grejer. Det ska bli kul att bo ihop med någon igen. Jag har faktiskt aldrig bott helt själv. Det kanske ni inte visste om mig. Jag har alltid delat med någon om det nu varit rumskompisar eller familjemedlemmar. Som lillasystern i en familj så får man mycket uppmärksamnhet men man blir också lite idiotförklarad för att man liksom inte skulle klara av de som de andra klarar.

I natt drömde jag att jag var 43 år och ägare till en bohemisk nattklubb. Det var trägolv, stora speglar, kristallkronor och stora fåtöljer och såklart ett schackrutigt dansgolv. I drömmen hade jag en älskare som var polis som hjälpte mig med säkerheten på klubben. Sen en kväll så blev det ett sort slagsmål för två rivaliserande gäng råkade mötas på min klubb. Då fick polisen kalla på förstärkning. Det var kul. Jag skule vilja driva en nattklubb och såklart fiffla och sånt. Haha.


Igår hade jag en diskussion med min pappa om det här med litium. Jag mår ju bra av att äta den medicinen. Jag är ju uppenbarligen bipolär. Efter att ha läst igenom den bloggen så tycker jag att jag framstår som mer manisk än depressiv med allehanda projekt i görningen. Jag gör av med mycket pengar på strunt som en bipolär person ofta gör. Jag tar mycket risker hela tiden och sylta in mig i konstiga situationer. Om jag inte hade ätit litium hade ju det här blivit 100 ggr värre. Jag blir då psykotisk och hör röster och tappar verklighetsförankringen när jag inte äter litium. Så summa summarum jag ska äta medicinen annars blir jag sjuk. Det är tråkigt det här med vikt uppgången men det behöver ju inte bero på medicinen. Ja menar det finns ju många smala som äter litium. Jag tror att det varit en bidragande faktor men inte en orsak till viktuppgången. Jag tror att jag är en känslomässig ätare som äter för att döva känslor osv. Jag måste komma till botten med vad jag använder maten till och hur jag kompenserar med godsaker när jag mår dåligt.

Tänkte mycket på det här med verkligheten och livet. Jag tror att vi får vår världsbild från massmedia först och främst. Vi matas hela tiden med bilder på hur vi ska vara och se ut. Jag kollade på landet brunsås igår och där handlade det om att staten bestämmer hur vi ska äta. Vi behöver en mall för hur vi ska bete oss därför tycker många att det känns tryggt att det kommer rekommendationer på hur mycket bröd och grönsaker man ska äta. Likadant tror jag att det är med självförtroendet och begreppet lycklig människa. Man ska liksom ha en partner och ett arbete annars är man liksom misslyckad. Vi läser om andra människor med lyckade relationer och framgångsrika karriärer och speglar oss i denna idealbild. Men tänk om man bara skulle bestämma sig för att fan jag skiter i det det där. Jag må vara sjukskriven och singel men jag har ändå tak över huvudet och mat på bordet. Jag är bra som jag är jag behöver ingen partner som liksom bekräftar mig som människa. Jag duger som jag är. En bra självbild kommer inifrån och man måste jobba med de inre bitarna först och inte tro att yttre faktorer skulle göra en lycklig.

Lost in lalala

Jag vill köpa mig en ny kamera. En Hasselbladare. Jag höll ju på med konstfoto förut. Jag skulle vilja ta upp det igen. Jag vet att det finns människor som är mycket bättre än jag men jag sätter inte så stor prestige i det utan jag gör bara för att jag tycker att det är kul. Jag får ju ut lite pengar på det där arvet och då vill jag lägga lite på en schysst kamera. Kanske en 15.000 kr på ett begagnat hus och begagnad glugg. Mer tror jag inte att man behöver betala. Fast det är ju mycket pengar, det är det.

Ja på fredag flyttar min inneboende in och det är en trevlig kille som jobbar med att analysera arkeologiska prover. Jag tycker att det är lättare att bo med killar så därför tog jag en kille och inte en tjej. Bor man med en tjej så är det en sån press på en att man ska umgås och dricka te och prata känslor. Nu kanske jag flyttar till skrapan och då får ju han det ännu bättre eftersom han då har ett helt kök för sig själv. Men det är ju inte säkert att jag flyttar till skrapan. Bara eventuellt. Jag bodde i New York tillsammans med en amerikansk kille som heter Ben.Vi blev kompisar nu var vi inte alls attraherade av varandra utan det funkade bra att bara bo ihop men visst bråkade vi så att saker flög. Ben var blott 21 då men hade redan levt ett liv som tung heroinmissbrukare vilket jag tyckte var fascinerande. Men sen efter att han slutade så rökte han knappt ens gräs. Ben höll på med musik och jag har hört att det går bra för honom nu. Tror att han är på väg att gifta sig också. Han skriver till mig ibland på Facebook.

Idag måste jag städa så ska jag till Filmhuset och se Lost in La Mancha. En film om en filminspelning som gick åt helskotta. Ibland funderar jag på filmproducent men jag kan ju inget om ekonomi. Jag tror jag passar bättre på de konstärliga funktionerna.