Risky

Idag var en sån där ringa samtal dag. Avboka möten och fixa och trixa lite.Jag känner mig väldigt jämn i humöret. Då kanske bloggen blir lite tråkigare eftersom jag är mer normal. Köpte en kvällsblaska när jag var på Willy's. Det handlade mycket om den där tjejen som blev knivmördad i Åkersberga och hon hade också en blogg som sammankopplades med att hennes boyfriend var svartsjuk. Var  och varannan människa har ju en blogg men det är lite risky och bloggandet får ju konsekvenser.Nu drar jag inte den slutsatsen att det var bloggandet som blev hennes död som tidningarna verkar ha gjort.  Jag är ju privat och självutlämnande men jag känner att jag klarar av att vara det. Klart jag bryr mig vad folk tycker och blir ju ledsen när folk är elaka. When your in the game you gotta take the consequences of the game.

Känner mig oinspirerad. Jag köpte Bang och Galago. Men trots att jag egentligen är intresserad så kunde inte dessa tidningar väcka en gnista liv i mig. Hoppas att en rask promenad och ett telefonsamtal får mig på bättre humör.

Lågmält

Imorse när jag klev utanför porten så kände jag en sådan isande kyla bita in i märg och ben. Men jag gick ändå en promenad på ca 20 minuter. Sen när jag kom hem så sov jag en stund. Jag träffade Markus utanför seven eleven och han skulle till  jobbet. Han är duktig han, utbildad arkeolog och jobbar i nåt labb. Jävligt skärpt kille, han är liksom så kvicktänkt. Blott 24 år gammal. Jag blev rekommenderad honom som inneboende av en gemensam bekant. Det tycker jag är det bästa sättet än att exempelvis hitta nån på Blocket. För då vet man ju att den inte är någon psykopat. Visst den kan ju vara det ändå men man har ju en referens åtminstone.

Pappa och jag såg Tag mitt liv av Louis Malle. Den handlar om en kille i 30 års åldern som bestämmer sig för att hans liv är över. Han åker till Paris för att träffa vänner och se om det finns något kvar att hålla fast vid. Men allt är nattsvart i Alains psyke. Han har fru och älskarinna och folk runt omkring som verkligen bryr sig. Men han är så jäkla deprimerad och ser inte. Allt har förlorat mening. Jag har varit deprimerad men inte på samma sätt som Alain. Han var ju helt hämmad och uttrycker inga känslor medan jag låg och grät och grät. Nu ska jag inte spoila slutet. Men se den. Det är en viktig film. Om än lite långsamt berättad.

Ah okej

Alla mina vänner säger att de stöttar mig i mitt beslut om operation. I skulle komma och mata mig med tesked sa hon. Man kan inte få i sig mer till en början. Jag tycker att det är sorgligt att det blev såhär men det finns ingen tid till att sörja eller gråta över spilld mjölk.Men jag ser operationen som enda vägen ut ur detta. Nog om det.

Betalat räkningar och betalt hyran. Fattar inte varför det blir så mycket varje månad. Jag är intresserad av ekonomi och skulle vilja gå en kurs för icke ekonomer. Inte för att det skulle göra min privatekonomi bättre. Men man skulle ju vilja lära sig lite om hur allt fungerar. Få lite inblick i den världen. Jag fick ut nästan 14.000 på hemtjänsten nu i januari. Alltså det betyder att jag har så jag klarar mig. Undrar hur det blir en dagen man tjänar dubbelt så mycket? Om det inte går åt andra hållet så man får söka socialbidrag. Nej så får det inte bli!!!Jag har kompisar som går på soc och soctanterna är stenhårda. De kollar kontoutdraget och man måste sälja precis allt man har av värde. Jag ska bli, ja va fan ska jag bli?Juristlinjen lär jag ju inte komma in på även fast jag vill. Där kommer jag en massa brats sitta och kanske en övervintrad polis. Hahaha. Författare i all ära men jag måste ju ha ett yrke vid sidan av. Vi får se. Kanske copywriter. Fast det är ert sånt där hippt och trendigt jobb. Dessutom ska de där reklamarna bara sitta och imponera på varandra. Det får nog bli hemtjänsten ett tag till. Jag trivs ändå med det och försöker hjälpa de gamla så gott jag kan. Jag är stolt över att jag både jobbar och pluggar. Just det jag kommer ju utbilda mig till filmvetare. De hade jag glömt.

LÄS LIV

Åh jag köpte Liv Strömquists ABC-Ja till liv. Asså jag var på dåligt humör innan men fan vad glad jag blev att läsa. Hon är knivskarp. ROLIG. SMART. Hennes ord och bilder slår som piskrapp. Tror iofs inte att de hon porträtterar läser henne eller så gör det det i smyg. Tror att Robert Gustafsson tar sig själv på alldeles för stort allvar för att på något sätt ta det hon tecknar om honom som kritik. Men men det gör inget det är jävligt kul i varje fall.

Mitt hjärta

Jag älskar min familj och mina vänner. Jag vet att jag ibland skriver negativa saker om dom och det är ju inte så bra. Pappa ställer alltid upp för mig och bryr sig verkligen. Han har varit otroligt generös mot mig med materiella saker många föräldrar kickar ju ut sina barn när de slutat skolan utan en krona på fickan. Tack pappa för att du finns. Mamma älskar mig. Jag har gått till ett medium och fått det bekräftat. Vissa tänker säkert att jag måste vara korkad som går till medium men jag vill så gärna känna nån sorts kontakt med min mamma och ett medium beskrev exakt hur hon såg ut.Fast ett jag gick till var ju the real fraud. Hon kunde inte läsa någonting. Jag sa till slut att jag ville ha kontakt med mamma och då fejkade hon att hon fick kontakt. Om ni ska gå till ett medium kolla upp personen ifråga så att han eller hon är seriös.

Om jag får ett barn ska jag älska honom eller henne. Men jag är ju bipolär och det kanske är bäst att inte föra dessa dåliga gener vidare. Jag vet inte. Enligt vissa vetenskapliga studier så behöver inte avkomman till en bipolär insjukna i samma sjukdom. Men,men jag har ingen partner. Jag är snart 32. Tiden går och snart är det för sent. Men skitsamma. Jag ska skriva böcker och ägna mig åt konst.

Soon

Fattar inte varför man inte har kul längre när man går ut på krogen. Man kanske har blivit för gammal helt enkelt. Jag var på Marie Laveau för några bekanta till mig hade klubb där. Det var kul att prata med dom men sen tog det stopp på nåt vis och det blev långtråkigt. Jag märkte att jag gärna gömde mig. Fick för mig att folk skrattade åt mig för att jag är så stor. Jag blev liksom paranoid. Hoppas att jag återfår en sund självbild när jag har gått ner i vikt. Att jag slutar känna mig uttittad. Att man blir en i mängden.

Jag kommer att träffa narkosläkaren ett par dagar innan op. Det söver ner mig med spruta, Hoppas jag har den där trevliga sjuksköterskan som jag träffade vid första besöket. Hon var fantastisk.

Jag kommer att ge pappa lösenorden till internet så han kan skriva något meddelande om jag inte skulle överleva detta. Nä vad sentimental jag låter. Men man vet ju aldrig.

Nu förstår jag

Jag var på en otroligt givande föreläsning idag. Allt föll på plats och poletten trillade ner. Den manliga blicken och feminism och hur allt hänger ihop. Är lite full nu så det jag skriver kanske låter lite dumt. Men allt liksom made sense helt plötsligt jag förstod begreppen för att avslöja den patriarkala underordningen. Jag ska fan bli en riktigt slipad debattör så man kan drämma till med fakta mot mansgrisarna om de ens är värda det.

Jag fick en fortune cookie och på den stod det. Your worst enemy has a crush on you. Det tyckte jag lät spännande. Ligga med fienden. Hehe.

Nej jag ska inte leta längre efter den rätte. Jag tror jag ska gå nån kurs istället.I klassen finns det ganska många killar men ingen jag har pratat närmre med. Jag gillar ju att spela teater och jag ska gå nån kurs eller gå på auditions på studentteatern. Varför kan inte fröken Julie vara smällfet? Jag hade gärna sett en sån pjäs eller spelat själv mot en sexig Jean.

Operation inom kort

Den femte mars så lägger jag mig under kniven. Jag gör det för hälsans skull. Jag är lite rädd, men jag har egentligen ingenting att frukta. De kommer att skära bort nästan hela magsäcken och koppla tunntarmen till. Det innebär att jag bara kommer att kunna äta en halv portion mat max. Jag väger över 140 kg. Jag har svårt att gå, det är jättesvårt att komma upp om jag ramlar. Jag vill väga ca 75 då mådde jag jättebra. Jag kommer att publicera bilder på denna blogg hur jag såg ut före och efter. Ni kanske tycker att jag borde försöka själv först och det har jag försökt en massa gånger. Men det går inte. Operationen blir som ett verktyg man kommer ju få kämpa med maten ändå. Klart att jag har ätit mig fet. Somliga människor har inga problem med vikten. Det är liksom naturligt smala. Visst är det äta mindre och motionera mer som gäller men om det bara vore så enkelt så skulle det inte finnas några överviktiga människor. I koncentrationslägren var alla magra brukar man säga, så om energiintaget stryps så går man ner i vikt. Men det handlar ju om så mycket mer! Arv, miljö, beteende  etc. Jag tror att gastric bypass är det rätta för mig i detta läge när jag är så abnormt fet. Jag skulle faktiskt bli supernöjd om jag landade på 90 kg.

I've got life

Var på krogen med J igår-en kär vän. Vi käkade  raclette och splittade notan så det blev inte så saftigt. J säger att jag är en vacker, intressant och intelligent person. Hon betyder mycket för mig. Hon säger också att jag har låg självkänsla vilket är mycket sant. Vi pratade om killar. Jag vill ju ha kärlek. Hon säger att jag förtjänar det men jag har svårt att tro det själv. Jag är så jävla rädd för att hamna ihop med en idiot som bara trycker ner min självkänsla ännu mer. J sa att jag skulle satsa på nån äldre och det ska jag nog göra. Någon max 50 typ men age aint nothing but a number! Jag har ju mest träffat yngre eller jämnåriga men nu vill jag bli treated like lady.

Men först måste jag älska och tycka om mig själv. Ingen annan kan ju gilla mig annars.
Jag är skrockfull och såg en svart katt tassa över gatan och jag spottade 3 ggr. Tvi, tvi, tvi. I mitt huvud har jag Bernard Hermanns musik till Vertigo när jag går omkring. Det betyder något allt som sker. Vi kallar detta livet men vi vet inte vad som finns där bakom då vi dör. Tror ni att man måste stå till svars för allt man har gjort när man är död? Jag är inte rädd för döden men just nu har döden ingen chans mot mig. Jag är frisk (peppar peppar ta i trä). Jag ska leva ett långt långt liv. Bli minst 70.

Stängda dörrar

Jag var på Östermalm idag för jag hade ett ärende där. Jag tycker att det är en lustig stadsdel. Det var en vithårig gubbe som kom fram till mig och sa hur är det sötis och då sa ja det är bra. Jag blev glad. En fotolärare sa till mig Don't look too close you might see something och så var det idag. Jag tänkte vafan är alla? De bor ju här. Jag stod utanför en port och flipprade på min mobil. Då dök drömkaraktären upp. Och var borta igen efter en sekund. Men nu vet jag hur jag ska porträttera honom. I min kära roman. Jag har ju fantasi. Och det bästa av allt är att han inte vet om det själv. De dörrar som är stängda är ju de dörrar man vill bryta upp och det kan man göra i tanken.

Jo sa jag att jag lånade Rebell med frusna fötter? Detta exemplar var nedklottrat av någon som verkar forska på Johannna Nilsson. En av de första meningarna-" Vem köper makten av regeringen?" Var inringat och andra var det också med små kommentarer till som var svåra att tyda. Intressant.

Jag vet att folk forskar på allt. offentliga personer och privatpersoner. Kanske på mig. Men jag är inte så jävla intressant. Nämnde jag att jag var med i JMKs tidning "Den femte stadsmakten". jag är med i en artikel som handlar om sociala medier och jag uttalade mig om min blogg. Jag tycker att jag sa rätt okej saker och jag står för det. Om ni är nyfikna kan ni ju söka på tidningens namn och mitt.

Grät jättemycket idag. Igår var jag ju uppe i varv. Idag brast det bara och jag grät. Jag vet inte om jag kan träffa någon för jag vill inte förstöra den personens liv. Jag kommer ju bara att gråta hela tiden. Jag har haft många vänner som lämnat mig pga min gråt.