Läs och skriv

Jag var på biblioteket igen. Det är något med tystnaden därinne som lockar mig. Blickarna man ger varandra när man går igenom hyllorna. Människor som är djupt inbegripna i sin läsning. Ja det är härligt! Förra året läste jag inte många böcker. Jag pluggade litteraturvetenskap en gång vid Stockholms Universitet. Fick nätt och jämt godkänt. Litteraturlistan var allt mellan Gilgamesheposet till Ann Jäderlund. Jag tyckte att det saknades genusproblematik i studierna. Sökte mig till filmvetenskapen istället. Där var det mer fart och fläkt! Lite modernt fast svårt som fan att fatta och hänga med ändå. Jo jag vet inte varför jag inte läser så mycket nuförtiden. Jag älskar ju att läsa egentligen och jag vill ju bli författare och då måste jag ju läsa. Jag tror att det första manuset jag skriver kommer vara kasst, men jag har inte bråttom. Jag tänkte att jag skriver så får vi se. Jag lägger ifrån mig manuset och läser det igen efter kanske 3 månader. Då kanske jag har kommit till insikt om vad jag vill egentligen och om det är just detta jag vill.

Jag tycker om hur Johanna Nilsson skriver. Jag lånade tre böcker av henne idag." I de utkanten älskade" är det en karaktär som också heter Bea. Hon är lika gammal som jag är nu men hon är mager och är yrkeskriminell. Hon är också ensam och hade en mamma som dog tidigt. Jag ska döpa min älsklingskaraktär till Johanna men jag har en nära vän som heter det så också så då kanske det inte går.

Utdrag

Detta är lite av det jag skrivit än så länge. OBS  work in progress.

Fredag idag. Maja har dragit med Alma på klubb. Det är inne i centrum, man går ner för en trappa ner i en källare och där pumpar musiken fram. Maja är klädd i en regnbågsfärgad klänning med halterneck. Det annars så lockiga håret har hon dragit tillbaka i en knut. Alma är helt draperad i svart. Hon vill inte visa så mycket hud, kanske för att hon känner sig sårbar då. De beställer varsin öl vid den fullpackade bardisken. Alma får en knuff i sidan av någon som vill fram. Aj, det gjorde ont och får en tår i ögonen. Hon försöker få bort obehagskänslan genom att dricka stora klunkar öl ur flaskan som Maja ger henne. De står och pratar och dricker öl och tittar ut över folkhavet. En bekant till Maja och Alma kommer fram. ”Hej Adam” De kindpussas och Adam som är en trendig homosexuell ung man som har koll på allt i stadens nattliv tipsar tjejerna om en häftig fest i någon förort, tydligen en svartklubb. ”Vill du gå?” frågar Maja och Alma tänker och de diskuterar lite fram och tillbaka och dricker de upp sina öl och tar sig ut ur klubben och hoppar in i en taxi som står parkerad på gatan utanför.

Taxichauffören som är en medelåldersman i 55-60 års ålder har en bister uppsyn men är desto mer pratglad. Han börjar prata om Sverige och dagens invandringspolitik och Alma skruvar på sig efter chaufförens trista fördomsfulla utläggningar. Maja börjar bli alltmer förbannad. Ögonen smalnar av och hon knyter nävarna. Tur att hon sitter i baksätet annars hade gubben fått sig en rejäl smäll då han hyllar Sverigedemokraterna i hurtiga ordalag. Maja har fått nog: ”Asså nu håller du käft, vi betalar för att åka med  dig men det ingår inte i priset av vi ska behöva stå ut med ditt skitsnack.” Alma ser hur gubben också blir arg men han behärskar sig kanske för att han faktiskt vill behålla sitt djobb. Då var resan slut säger gubben och det blir avsläppta i ett industriområde i Solna.

Efter att ha gått i ca 15 minuter i höga klackar i kuperad terräng så kan man höra svag musik. Maja blir alldeles till sig och sprallig. Ja visste det vi är här nu. De kommer fram till en folkhop människor som ser tuffa ut. Det är mest killar i kamouflage jackor och sneakers. Dörren till själva klubben ser ut som en helt vanlig ståldörr. De går in och ljudet av musiken är nästan öronbedövande. Folk röker både ett och annat och dricker öl och vin i plastmuggar. Maja och Alma beger sig ut på dansgolvet de dansar och dansar och dansar. Alma känner plötsligt att hon blir trött hon orkar inte dansa mer. Hon tar tag i Maja som tycks orka hur länge som helst hon ser inte ett dugg utmattad ut efter att ha dansat i minst en halvtimme. ”Maja kom”. De lyckas ta sig igenom alla människor in på en toalett. Alma tittar på  Maja och lägger märke till hennes stora pupiller och det uppjagade ansiktsuttrycket. ”Maja har du tagit något?  Maja skrattar av Almas fråga. Hon börjar rota i sin väska och får fram ett vitt piller. ”Här det får dig att må bättre.” Alma tvekar först men sen plockar hon upp det vita pillret och stoppar i sin mun.

Det har gått flera timmar och Alma är alldeles svettig efter allt dansande. Maja har försvunnit. Alma känner hur allt börjar klarna lite men hon är fortfarande påverkad. Hon vet inte hur det gick till men plötsligt är han bara där. Hon ser ett par blonda lockar och ett par blå ögon.  Musiken dånar och de tar varandras händer. Han lägger en arm om hennes midja. De kysser varandra.

I hissen upp till lägenheten ser hon hur ung han är, kan inte vara mer än 19-20 år. De hånglar på sängen. Han sliter av henne tröjan och börjar suga på hennes bröstvårtor. Alma känner att hon inte riktigt är med på det som händer. Hon stöter bort honom. ”Vad är det?” säger han. ”Jag är törstig” säger Alma och går upp till kranen och hinkar i sig flera glas med vatten. Han har lagt sig i sängen och tagit av sig alla kläder när hon är klar. Hon sätter på sig ett nattlinne och kryper ned bredvid den unga killen. ”Ta av dig det där, jag vill se din sexiga kropp” hör hon honom säga.

De hade i alla fall kondom. Det var lite olika ställningar de prövade utan något vidare engagemang från Almas sida. Hon kände att hon ville ha det överstökat. Ja hon ville ha hon om till en början men sen när hon fick se hur pojkaktig han var och hon så mycket äldre så blev hon lite avtänd. De bytte nummer. Han hette Tobias men hon sparade honom som ”usch svara inte” i mobilen.

Pennan glöder

Om ni vill kan ni få läsa ett utdrag ur boken. Vi gör som vanligt. Rösta på roligt om du vill det. Alma tar ecstasy på en svartklubb, just det kanske är lite 90-tal men hey jag var ung på 90-talet då gjorde man sådana saker. Nu minns jag tillbaka på  ungdomens bravader med ett leende.

Just nu när jag skriver så blir det hela lite ytligt. Men jag vill att det ska bli lite djupare efterhand. Ibland skriver man och kommer åt smärtpunkter. Jag har bara skrivit ett par sidor än så länge och skrivande tar tid. Kanske är jag helt klar om ett år. Det är roligt men också mödosamt att skriva. Karaktären Alma har väl ett par saker gemensamt med mig men sen är hon helt påhittad. Hon ser inte ut som jag, hon har helt andra kompisar. Hon har annan stil men hennes känsloliv är lite likt mitt. Det är kul det här! Pappa trodde att det kunde bli en bestseller. Vad vet jag, kanske det. Men jag tycker själv inte att jag är så bra. Det finns andra som är mycket bättre.

Vänner och fiender

I morse körde jag och det gick faktiskt bra. Jag kör på Körkortshuset på Krukmakargatan i Stockholm och alla lärare är trevliga och bra. Mina svagheter som förare är att jag tydligen att jag inte är tillräckligt uppmärksam. Jag ser ut som en zombie när jag kör enligt min lärare. Annars så kör jag mjukt och försiktigt. Jag måste även bli mer uppmärksam på skyltar. Jag missar ibland när det blir 30 från 50 i hastighet. Då kan man ju inte få körkort om man misslyckas på dessa punkter. Så jag ska mängdträna detta hemma med pappa.

Har inte hört ett pip från min kompis som jag blev osams med. Jag skrev lite dumma grejer i ett sms till henne för att hon skrev taskiga saker till mig. Jag blev ledsen och reagerade på ett kanske barnsligt sätt. Jag vet inte det känns onödigt att det blev såhär. Hon kallade mig bortskämd och opålitlig och då tycker jag bara men tjena kasta inte sten i glashus för att hon är uppväxt med silversked i handen. Hon får nämligen allt av sina föräldrar. De försörjer henne trots att hon närmar sig 40 år. Jag vet att hon kämpar mot en massa saker och det gör jag med. Vi borde ju hålla ihop.

Bad news, ja jag röker igen. Jag kunde inte hålla mig men jag ska försöka sluta igen. Det måste gå. Min lugnor äro förkolnade.

Idag ska jag plugga som en liten galning. Måste skriva. Ska skriva några rader på boken också. Alma inleder en affär med en äldre man som är gift. Klyschigt va men jag ska göra det hela intressant.

Början

Åh jag har kommit in i skrivandet. Det flödar! Idag har jag skrivit drygt en sida och jag hade tänkt att skriva ca en halv till en sida om dagen. Möt Alma som bor i storstan och är en sån där kulturtjej och tampas med sina inre demoner och sin sorg till mamma och kärleken som ständigt tycks göra henne besviken. Det är handlingen sammanfattad. Om ni vill kan jag publicera ett textprov lite längre fram. Nu ska jag skriva om Alma som just nu kokar soppa på en spik i hennes studentetta när det plötsligt knackar på dörren.

Sök

Vi fick en uppgift i skolan att lära oss söka efter information i databaser. kataloger och index etc. Jag satt i en timme och kom bara till DN-artiklar. Det var skitsvårt. Ni vet i såna där amerikanska filmer när de utreder ett mord eller någon leker privatdetektiv och de går till ett bibliotek och gräver fram en massa material och sitter och kollar på såna där original eller var det heter i en vitt ljuslåda jag vet inte vad det heter men ni kan ju hjälpa mig. Så vill jag i alla fall bli. Investigating lady. Man liksom samlar en massa info som man bara själv vet och ingen annan. Så bara kommer man på värsta hemligheten och uppsatsen man skriver blir banbrytande och genial. Vi kan ju alltid hoppas i varje fall.

Planerna för idag blir att skriva på romanen ett par timmar samt att träna. Det jobbigaste blir träningen. Att gå till Sats Medborgarplatsen 140 kg tung känns inte så kul men jag tror inte att folk kommer att bry sig så väldans mycket. Jag går dit med skygglappar så att jag slipper se deras ansiktsuttryck.

Skriveri

Vill skriva på romanen men jag känner ett inre motstånd att gå in i det där skrivarprojektet och jag hittar på en massa ursäkter om varför jag inte kan skriva. Men det är ju bara att sätta sig ned och skriva. Det är inte mer än så. Varför vill jag skriva då? Jag vet inte men jag känner att jag måste få ut det jag känner på papper i fiktiv form då. Jag vill lämna ett vittnesmål från mitt liv, mitt privata helvete. Jag kanske gör det i bloggen men jag vill nå ut till fler. Då är romanen en bra väg.

Boken ska utspela sig i Stockholm och kretsa kring en person som genomgår en livskris och tvingas konfronteras med sitt förflutna. Hon misslyckas med det mesta och motar bort den mesta hjälpen och stödet hon kan få men ändå¨är det hon som är den starka. Jag ska arbeta fram en tydligare ramhandling men det blir ett led i processen.

Hoppas att det går bra att det inte är ett alltför högt pris att betala att skriva en bok i form av ångest och kval. Nä, jag ska inte överdriva åt en ena hållet det ska ju bli kul också. Ren skrivglädje.