Leda

Klippte håret igår. Frisören berättade att hon har en stalker-kund som hör av sig hela tiden och vill ses. Jobbigt för henne! Håret blev fint. Hon berömde mig för att jag lyckats så väl att färga mitt hår själv. Men nu har jag en utväxt som måste fixas till. Så jag tar det om två månader när jag har klipptid nästa gång.

Nu håller inneboende på och flyttar in. Det är ju kul att det händer något. Att någon ny tillkommer. Tycker ofta att det är så att man klagar på att inget händer, Men ändå så händer alltid något eller mer än vad man tror. Den här gången blev det en tjej som flyttar ini vardagsrummet.

Känner mig trött och matt, jag orkar inte göra något speciellt heller. Jag läser många såna här "nu-jävlar-ska-jag-gå ner-i-vikt bloggar och jag blir alldeles virrig av den hurtiga tonen mn ibland peppad men mest känner jag att det där är något jag aldrig skulle kunna göra själv. Träna 6 pass i veckan minst och leva på grönsaker och kyckling och kvarg. Jag har levt på pizza och hamburgare senaste veckan  och somm en naturlig följd av detta gått upp i vikt. Jag inser att om jag fortsätter så här kommer jag att väga 200 kg så nu blir det ingen snabbmat. Även om jag ska göra operationen så måste jag gå ner i vikt. Men jag tror att mycket av min trötthet och matthet beror på övervikten.
Problemet är att jag tycks ha gett fan i att jag är fet. Jag har liksom gett upp. Men som sagt nån måtta får det vara och jag tänker inte bli tjockare i varjer fall.

Vi har såna här utvecklingsamtal på jobbet och jag ska dit i eftermiddag. Hoppas jag har skött mig så att ingen kommer med klagomål.

Mycket går i livsledans tecken. Jag kom ihåg då jag var glad och såg fram emot sakefr men nu vill jag bara att dagen ska ta slut. Att lidandet ska ta slut och att jag kanske tillslut blir hel och normal inte en trasig och ledsen människa.