torsdag 30 juni 2011

acquaintances

Åhh jag är glad på något sätt. Inte ledsen längre. Medicinen fungerar faktiskt som den ska. Jag lagade sallad med blandad seafood till middag. Den här killen jag är intresserad av, vill att han ska höra av sig lite mer. Det vore kul. Men jag vet inte, han kanske bara ser mig som en slags bekantskap eller nåt. Vad vet jag! Hursomhelst jag känner mig aningen desperat faktiskt. Jag tänker nästan på första bästa men ändå inte. För jag vill inte ha att göra med en idiot. Nej Gud vad jobbigt. Jag får ta det med ro. Det får ta den tid det tar. Kanske imorgon, om tre veckor eller tre år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.