Searching for sugarman

Sixto Rodriguez- vad hände med honom? Vem var han? Det är frågorna som driver handlingen framåt i den oscarsbelönta dokumentären Searching for sugarman. Han hade alla förutsättningar för att slå igenom som artist i slutet av 60-talet och i början av 70-talet men så gjorde han inte det. Varför?

Jag vill inte spoila handlingen för mycket. För den här filmen måste ses. Den är så bra!

A och B

Sov inte en blund i natt. Jag var lite hypo. Skrev en massa inlägg på forum, alltså jag är ju anonym men jag skrev inget extremt hoppas jag. Sen så började jag prata med en tysk på dejtingsida bara för han var typ den enda som var online. Han påstod att det finns extremt få tjejer som är fula och få som är riktigt attraktiva. Han hade bara träffat 5-6 kvinnor som var riktigt attraktiva. Han tillade att de flesta ligger i spannet där emellan. Bah säger det där handlar ju enbart om smak och preferenser. Vissa gillar fotomodeller andra gillar mer "vanliga". Vissa gillar smala och andra tjocka. Und so weiter(han var ju tysk.) men jag kan nånstans ändå förstå att killar tänker lite så alltså delar in tjejer i fack A och B brudar. Själv när jag gick i skolan så tyckte folk att jag var söt och mullig(ja jag var inte tjock då) eller vissa tyckte väl att att jag var ful som stryk blev ju lite mobbad. Plågoandarna satt en lektion och talade om allt som var fult i mitt utseende. Klart att sånt sitter kvar. Men jag vet om att jag inte är ful. Jag tänker ofta att jag måste banta för att jag är på tok för tjock för att nån skulle vilja vara med mig. Men även om jag går ner 50 kg kommer jag fortfarande var tjock. Mindre tjock men ändå tjock. Men varför ska jag göra det för nån annans skull. Det är ju mitt liv och min kropp. Jag ska ju gå ner för att jag mår bättre om jag väger mindre. Blaha blaha men om man ska vara krass så får jag säkert fler att välja på om jag blir mindre. Börjar redan tänka ut huruvida jag kan ta banklån för att göra en bröstoperation sen för brösten kommer ju vara som tomma påsar man kan rulla ihop i behån sen. Men den dagen den sorgen. Det är inget jag ska tänka på nu. Jag måste leva mer i nuet. Jo och hör och häpna jag börjar fundera på gastric bypass igen.Jag är som en vindflöjel som jag svänger i mina åsikter angående just gastric bypass. Det skrämmer mig nåt oerhört men samtidigt så kanske det är bäst för mig. Jag har ju fan ett BMI på nästan 50. Jag är en walking dead zombie i princip. För att knyta ihop säcken med det är med att vara attraktiv. Det kommer inifrån. Dubbelmoral i detta inlägg. No shit?

American Gangster

Jag såg American Gangster om Frank Lucas som smugglade heroin i kistor med döda amerikanska soldater från Sydostasien. Han konkúrrerade ut alla med sin billiga vara som han kallade blue magic. Han hade en distributionscentral i Harlem där tjejerna jobbade i underkläderna med att förpacka heroinet, av den enkla anledningen att de inte skulle sno något. Sen var det en snut spelad av Russel Crowe som hade som vision att få bort knarket från gatorna. Han visste inte inte att Lucas existerade först men han fick reda på det av en slump pga av Lucas fru som hade givit honom en spektakulär pälskappa med matchande mössa i present som han bar på en boxningsmatch. Det var då allt började go south för Lucas. Lucas spelad av Densel Washington var trots att han var the bad guy som i förlängningen förstörde livet för tusentals ungdomar portätterades på ett sympatiskt sätt, välklädd, älskade och värnade om sin familj, sin gamla mamma, sin vackra beauty queen fru från Puerto Rico. Han var en älskvärd karaktär och man märker att regissör Ridely Scott nästan blev kär i Frank Lucas karaktären. Snuten spelad av Crowe hade stora personliga problem vårdnadstvist, struliga relationer men han var jäkligt smart och lyckades spränga heroinimperiet  med Lucas i toppen. Många snutar vara ju mutade vilket kom fram i slutet. Ja vad ska jag säga det var en riktigt spännande historia med bra skådisar och bra manus. Top notch! Det här var ingen film då heroinmissbruket skildras men en film om hur droghandeln kan se ut på allra högsta ort. Det var intressant det här med identitet och hudfärg. Att Frank Lucas var svart stack ju många i ögonen och ingen trodde snuten Richie Roberts spelad av Crowe när han sa till sina kollegor att spindeln i nätet var en svart man.

BFF

Kommer ni ihåg när Paris Hilton hade ett program på tv som hette BFF-best friends forever. Efter att det skurit sig rejält med Nichole Richie så bestmämmer sig Paris för att hålla en audition vem som ska bli hennes nya BFF. De får träffa föräldrarna och det är lika hårt sållning av agnarna från vetet som om det vore en äkta make som ska väljas.

Jag skrattade gott åt galenskaperna och tänkte på min BFF. Det är karin på bilden ovan. Hon gör sig till lite och är sötare i verkligeten. Karin är civilingengör och jobbar har sambo och en liten knodd och de har planer på att flytta in i villa. Låter ganska långt ifrån min verklighet eller hur? Ni tänker väl hur kan hon som är så lyckad vilja vara med en sjuk överviktig bidragstagare. Svaret är att hon inte ser mig så. Vi lärde känna varandra när vi var små genom våra föräldrar. Vi skickade brev. Hon skrev på kuvertet visdomsord som "when i was a sperm i had a lot to learn." Jag skickade ett brev då jag sa att jag älskade låter "Joker"av Steve Miller och då tyckte hon att jag var töntig. Hon lyssnade på Joni Michell och sånt lite svårare musik. Vi rökte i vetefälten efter min mammas begravning. Sen har vi gjort mycket saker tillsammans. Hon har så mycket energi och gör tusen saker. Hon har sett mig som frisk och smal och vacker. I hennes ögon är det inget fel på mig. Vi kanske ska gå och se Prince i sommar. Hoppas han spelar  lite tempolåtar som Alphabeth street, 1999, Let's go crazy.

Men jag älskar Darling Nikki " I knew a girl named Nikki I guess you can say she was a sex fiend, I found her in hotel lobby masturbating with a magazine." Så himla fint.

Karin är normal i det avseende att hon är anpassad till samhället, normal viktig, betalar skatt osv you get it don't you. Men å andra sidan hur normalt är det att ha en  civilingenjörs examen från KTH och ha en bror som gick bort knall och fall. Slutsats det finns inget normalt. Jag  älskar henne.

Camping

Kollar på en dansk film på tv. Camping. Rolig! Ena karaktären träffar en kille. Han bara: den enda bok jag läst handlar om kille som hissar upp sin lillasyster i en flaggstång. Hon: jaså Emil i lönneberga av Astrid Lindgren? Han: nä inte den
Det är en tragisk film. En pappa som skjuter sig i början men det är humor ändå när det är som svartast.

Under bron

Hade hört talar om detta ställe- Under bron. Jag gick dit. Klockan var väl ca 23:00. Det var bara jag där typ. Ställde mig vid baren och öppnade en öl. Då kom en kille fram till mig han var den typ den andra personen där. Han var trevlig men han var så självsäker så att det nästan var löjligt. Han pratade om att han gillade metal och hårdrock. Fast han såg inte så rockig ut. Jag sa att jag också var rock tjej men att jag lyssnade mer på indie rock. Sen kände jag att jag inte ville prata med honom längre det kändes som om han var ute efter nåt liksom. Han gav konstiga vibbar så jag ursäktade mig och gick.

Det var schysst stämning. Trots alla säkerhetsvakter så var det lite knarkig dimma över allt inte för att jag såg nån påtänd men ändå. Jag vet inte den där snubben kanske var en pusher vad vet jag. Äsch jag ska inte tro ont om alla jag möter.

Sen kom det mer och mer folk. Många turister som var ute på grönbete. Samplad 70 tals disco lät det som strömmade ut över ena dansgolvet. En kille satt och grät. Kanske över en tjej. Hans polare tröstade honom. Jag tänkte ge bort en biobiljett som plåster på såren.

Då var det nån som greppade tag i mig och släpade mig till ett hörn. Jag trodde jag blivit haffad om det var voxran som gjorde att jag fick stora pupiller. Men det var bara en kille som ville ha sällskap. Jag tyckte inte han var så attraktiv. Så jag gick igen. Sen gick jag hem och träffade Tommie X och Festa mysa maila m fl på vägen. I hissen upp till mig så språkade jag med min granne 17 år som varit på nån fest. Jag tipade honom om falskleg för det brukade jag köra med. Ibland garvade bara vakterna för attt det var så olikt. En sa att det här kunde lika gärna vara Michael Jackson.

Precious

Jag har haft tankar på döden men jag är inte självmordsbenägen. Det är väl blandade delar av min tro och tankar att jag inte sa göra samma sak som mamma som hindrar mig. Men jag lider ju mycket. Mår dåligt i långa perioder. Smärta. Men det kommer ju inte lösa nåt om jag tar livet av mig det kommer vara likadant. Taking the easy way out. Nä men man ska inte lasta de som väljer att sina liv. I den här jävla skit världen ska man man inte behöva vara frivilligt. Det är inte en uppmaning snarare ett konstaterande.

Jag försöker tänka på vad jag har. Att jag trots allt har ett intellekt som jag kanske använder mig av för lite. Att jag kan skriva. Att jag är betydelsefull. Allt jag tänker gör och säger får konsekvenser, påverkar andra människor och i fölängningen hela världen. Jag tycker du som mår dåligt ska tänka på det du har här i livet. Vad som är du och vad du är bra på och varför du är värdefull. Det gör skillnad att tänka så.

Bloggsnack

Tycker att innehållet här i bloggen är lite tråkigt. Jag gör ju inget särskilt. Jag knullar inte runt längre jag knarkar inte och gör inget annat olagligt vad jag vet. Skriver inte så för att fiska komplimanger såni behöver inte skriva att ni tycker om och läs eller jo gör det om ni har lust och motivera varför. Är det igenkänningsfaktorn? Mysfaktorn. Roligt att få inblick i en annan människas liv kanske. Jag vet inte jag läser bloggar för att det är så spännande för at det är så oförutsägbart. Man jobbar ju inte direkt med texten eller jo vissa gör det men det är mest för mig compose and publish.

Jag vet att det knske inte är så kul att läsa om det eviga dravlet bantning och träning och dess stora eller obefintliga frekvens beror ju på. Men om jag gör det så kan jag märka med en tag hälsa typ så kan de som är intresserade lättare hitta.

Har märt att den här inre söfunktionen är helt värdo. Den funkar ju inte! Ska försöka fixa det!

Det går ju upp och ner hur jag mår. Nu är jag ju sjukskriven. Men rätt var det är så har jag ett jobb.

ettochnoll

Igår gick jag till Medis biblioteket och lyssnade på när författare läste ur sina böcker. Jag köpte "Fågelhuset" av Ester Roxberg. Den är delvis självbiografisk och handlar om en tjej som få praktik på ett förlag och hur hennes illusioner om hur trevligt och gemytlig det skulle vara att jobba i kulturbranschen och hur hög moral och trevliga medarbetarna är krossas. Det är en djävulsk hiearki och folk har jäkligt vassa armbågar med betoning på vassa. Hon håller på att förlora sig i att göra chefen och närmaste kollegan till lags. Själv har jag praktiserat på ett produktionsbolag i ca 6 månader. Det var ju kommersiellt men jag märkte det där med hierarkin. Liksom Chefen hon var så här en typisk karrärkvinna klädd i dräkt och svallande blont hår. Alla som jobbade med henne var  super smöriga och inställsamma. Jag har ju lägst position av alla så det var aldrig nån som frågade om jag ville ut och luncha för jag räknades liksom inte. Så jag satt och jobbade istället. Ska bli kul att läsa boken jag tror jag känner igen mig.

När jag var ifärd med att beställa en irish coffee på Malmen så satt det en tjej där som jag kände igen från psyket men jag ville inte gå fram för hon kanske inte ville att alla skulle veta att hon var patient på psyket. Vet inte ifall hon kände igen mig. Minns att hon sa att hon blev hämtad av polisen. Nu såg hon ut att må bra i alla fall.

Göra!

J min goda vän sa att jag kanske skulle gå en kurs för att aktivera mig lite. Kanske en gitarrkurs eller silvermide eller nåt. Det finns ju sånt här aktivitetshus för psykiskt sjuka där de har såna här trumslagarkurser och matlag och allt vad det heter. Men jag känner att jag vill vara bland friska och inte bland sjuka. Fast vad spelar det för roll jag tror inte de "sjuka" beter sig mer underligt än de friska egentligen. De är ju bara det att de inte är på den öppna arbetsmarknaden. De är sjukskrivna eller dylikt. Många har ju utbildning, läkare tex men av olika skäl klarar det inte av att sköta ett heltidsjobb. Så då finns de samlingsställen för de sjuka. Nu ringde jag faktiskt Fountain House och jag ska komma på besök så det är ju bra. Här länk.