Polyamori

Själv är jag ingen flitig dagstidningsläsare men jag läste hela artikeln som handlade om Polyamori i DN häromdagen. En kille, Krister berättar att han har flera flickvänner som han gör olika saker med. En del har han sex med andra är mest som vilken kompis som helst och andra gosar han med. Han uppger att det är allt för begränsande att vara bunden till bara en person. Jag tycker att jag är ganska så open minded men här går min gräns. I kärleksförhållanaden ska man ju uppleva någon slags exklusivitet och känna att man är speciell. Jag upplever att i sådana polyamorösa förhållanden så blir någon ofta lidande. För i Kristers värld finns en tydlig rangordning när någon är nummer 1 och de andra hamnar lägre ner på skalan i vad de betyder för honom. Men hur kul är det då att vara den tredje flickvännen som mest fungerar som en slags kk. Sen kommer man aldrig kunna planera något för då ska han plötsligt träffa de andra tjejerna. Nä fy, jag tror att många som hamnar i sådana här förhållanden har taskig självkänsla. De tycker inte att de förtjänar bättre. Kanske den som njuter mest av det är han som har alla tjejerna. Tror att det är rätt ojämlikt här.

Vad tycker ni? Var går gränsen. Visst ska väl ens partner på ha vänner och hitta på med men var går gränsen för otrohet? Svartsjuka känner man väl när relationen blir hotad. Sen finns det ju befogad och ebefogad svartsjuka. Om någon är för polyamori så får ni gärna skriva här och det som är emot också.