Trött

Jag har inte skrivit något på längre för det har helt enkelt inte hänt något speciellt. Jag har sovit och vilat mycket. Har varit väldigt trött faktiskt. Vet inte om det är medicinen eller något som gör att jag blir så trött. Får ta upp det med läkaren sen.

Låg

Jag har varit lite låg den senaste veckan. Har inte ens orkat skriva blogg. Men det positiva är att jag har gått ner  20 kg sedan augusti.Sen har jag slutat röka också. Jag har varit rökfri i tio dagar. Det tycker jag är en framgång med tanke på hur mycket jag rökte förut. Jag tror jag var uppe i nästan två paket om dagen. Huwa! Nu är rökningen nere på noll. Det är ju bra!

Tänkte låga tankar om mig själv när det var som värst. Att jag inte är bra på något och att jag aldrig har gjort något bra. Vilket inte är sant. Men när man är nere tänker man ju negativt. Det blir som i en nedåtgående spiral. Likt en snöboll växer de negativa tankarna ju längre det rullar. Ungefär.

toothache

Jag har ont i en tand. Tror jag måste dra ut den, den går nog inte att rädda. Måste vara räddare om mina tänder. Jag har köpt en eltandborste i varje fall.

Igår var jag hemma och kollade lite på Idol och lite andra program som gick under fredagskvällen. Jag kände mig lite dålig som inte gjorde något. Det har varit mycket slötittande framför tv:n den senaste tiden och det känns ju inte så produktivt. Jag måste komma igång med något projekt för att på så sätt aktivera sig. Kan ju inte bara gå på tomgång och slå dank. Sånt slöseri med liv. Eller? Annars känner jag mig ganska så misslyckad just nu. Jag är i en kreativ svacka. Jag har inte energi till att göra något eller ta mig för något. Kanske är det bara en naturlig reaktion efter allt som har hänt med inläggning och så. Eller ja jag vet inte. Jag tror det i varje fall.

Tjuvheder

Jag var och såg en svensk film i afton-Tjuvheder, Den var bra och engagerade ända ner i hjärteroten. Den handlade om en pundare som hette Minna och hade blåst en man vid namn Christer Korsbäck på 8-9 tusen spänn. I samma veva som detta blir hon av med sin lägenhet och träffar en annan tjej på glid som hon flyttar ihop med i sliten husvagn på en camping för hemlösa. Det var bra manus och övertygande skådespeleri. Jag skulle faktiskt gärna se om den. Han som spelade Christer Korsbäck var riktigt ruskig han skulle man inte vilja möta på en mörk bakgata nånstans.

Jag mår på det hela taget bättre. När man kommer ur psykosen så får man alltid en chock när man möter verkligheten eftersom man varit ifrån den ett tag. Man sitter i vagnen på tunnelbanan och spelar liksom med i hur man ska vara och bete sig man betraktar alla vanliga svenssons och tänker att man är en del av massan själv. Man lagar mat vanlig husmanskost som gemene man äter och tänker att jag är väl ganska så normal ändå. Eller?

Jag köpte Kebab på en kebab härnere där pappa bor och blev fett risig i kistan efter det eller jag kräktes också. Slarvar de med hygienen där eller? Eller vad är grejen? Igår drack jag bara juice och yoghurt fick inte ner något annat. Idag åt jag Kantarellsoppa med pappa. Han är min närmaste anhöriga. Jag har inte så många vänner. Eller jag har P men hon har kärat ner sig i en hypnotisör. Typiskt henne att träffa såna lustigkurrar. Hypnotisör liksom jag visste inte ens att man kunde försörja sig som det. Men det kan man tydligen. Vem ska jag träffa då en klärvoajant busschaufför kanske? Den som lever får se.

Skriva

Det var förhandlingar idag med Länsrätten om LPT i öppenvård och jag hade fått en egen advokat och allt. Jag motsatte mig LPT i öppenvård eftersom jag anser att jag kommer att ta medicinerna ändå. Eller injektionerna som det är. Vi får se vad domen blir. Den skickas ut som brev per post.

Annars sover jag väldigt mycket nu. Det är väl delvis årstiden som är mörk och kall som gör sitt till. Jag är seg och behöver mycket kaffe all vaken tid känns det som. Jag har gått ner 17 kilo nu totalt och det känns jättebra. Hungern har dämpats något oerhört sen jag slutade med litium.

Jag ska komma igång med skrivandet igen som stannade av lite när jag blev sjuk igen. Jag ska skriva lite varje dag och ha pli på mig själv.

Teater

Igår när jag satt på Hötorget och tog igen mig lite var det en kille som frågade om jag ville hitta på nåt kul med honom, Jag blev lite paff för jag är inte så van vid att folk raggar på mig. Jag ljög och sa att jag var upptagen. Jag kände bara inte riktigt för att göra något med honom. Jag kunde bara inte fatta vad han såg i mig känner mig så oattraktiv nu. Jag har ju gått ner 15.5 kilo men ändå jag är fortfarande stor som ett hus. Han kanske inte brydde sig så mycket om det eller så var det just det han tände på. Vem vet?

Annars blir det mycket day time tv nu. Jag måste ju vara hemma och släppa in hemtjänsten. Det går för övrigt rätt så bra med hemtjänst. Bättre än vad jag trodde till en början.

Jag var på teater i måndags och såg Körsbärsträdgården på Gamla Orangeriet i Bergianska trädgården. När jag skulle på väg det var det helt kolsvart för lamporna var släckta. Det kändes lite otäckt men det gick bra ändå. Det var två skådespelare som framförde pjäsen och det hela var på ett litet spexigt manér. Inte riktigt i min smak men det var trevligt ändå. Soppan var dock en besvikelse inte alls som Bortsj ska vara utan liknade mer en tomatsoppa. Men det var värt sina pengar ändå. Bättre än att sitta hemma och uggla.

Läderlappen

Igår var jag och såg en operett som hette Läderlappen. Min pappa som är medlem i kören Opera Viva var med och det var roligt att se honom och de duktiga solisterna. Annars så är det lite bättre med mig. Jag sover bättre om nätterna och har mer energi att göra saker på dagarna. Idag tänkte jag gå ut och gå på en lång promenad. Jag är inte lika sugen på onyttigheter längre och det är ju bra. Jag är på väg ner i vikt nu. Jag dejtar inte längre, Mina försök på dejtingssidorna gav inge bättre resultat, Jag hade väl helt enkelt inte någon tur. Jag lägger ner det visst är det kanske roligare att ha någon man kan hitta på saker med men jag vet inte jag vill heller inte bli utnyttjad av en idiot. Väger man så mycket som jag gör är det heller inte så många att välja på. De verkar som det finns en klick män som gillar feta damer men då är det mer en sorts fetish att de vill kolla på när man äter eller ha sex mellan fettvalkarna något jag inte tycker låter så lockande.

LPT i öppenvård

Jag mår bra. Jag sov länge igår så jag är utvilad, Jag har gått ner ytterligare ett kilo och väger nu 157 kg. Jag har gått ner 15 kg sedan den 28 augusti. Det tycker jag är bra jobbat! Jag ger mig själv en klapp på axeln för det. Jag ska få LPT i öppenvård. Jag vet ännu inte riktigt vad det innebär men jag ska försöka ta reda på det. Jag tror att det innebär att psykvården håller lite extra uppsikt på mig ett tag så att de lätt kan fånga upp mig om jag blir dålig igen.Tänker inte börja tjafsa med dom så jag hänger på.

Våga be om hjälp

Jag ska nu slussas ut från slutenvården. Under hela min 15 år långa historia med psykvården har jag aldrig gjort ett enda självmordsförsök. Jag är helt enkelt inte typen som begår självmord. Jag har dock inte haft det lätt alla gånger. Det ska gudarna veta. Diagnoser jag har haft är depression, bipolär ospecifierad. Bipolär typ 1 och nu Schizoaffektivt syndrom. Självmord the easy way out. Men samtidigt ska folk inte skämmas som tar sina liv. Jag vill med bloggen dela med mig av mina erfarenheter kanske känner någon igen sig. Mår du dåligt sök hjälp. Det är ett tecken på styrka och inte svaghet att be om hjälp.

Okänd kvinna

Hade hemtjänst idag och det gick bra. Tjejerna från hjälpmedelscentralen  var hemma hos mig också. Jag ska köpa lite hjälpmedel som underlättar dusch på ett ställe som säljer hjälpmedel. Jag känner mig lite som en gammal tant på 80 bast men jag är 35 år. Jag var inne i stan och såg Anna Odells verk okänd kvinna. Utställningen var rätt sparsmakad. Kanske hade jag önskat lite mer av det tunga artilleriet men jag förstod konstnärens uppsåt med att hålla en realistisk ton som befäster autencitet och behåller trovärdigheten som gått förlorad om man hade fläskat på med för mycket reaurser. Jag kollade igenom hela filmen då hon fejkade sin psykos och blev omhändertagen av polis. Jag gillade den. Sen lyssnade jag på dialogen mellan Anna och överläkare på sjukhuset. Överläkaren var rejält förbannad och det kan jag förstå. Men å andra sidan har inte psykets arbetsmetoder och tillvägagångssätt mött någon som helst kritik eller granskning från omvärlden innan okänd kvinna. Det var Annas uppsåt att kasta ljus på något som ingen annan annars ser. Det lyckades hon med och satte faktiskt sin hälsa på spel.