Fishy

Min idé om det där med könskvoteringen på dramatiska institutets regilinje blev rådissad idag på genomdraget av både de andra eleverna och läraren. De tyckte att idén inte passade in på filmvetenskapen. Så nu måste jag byta och jag tror att jag ska skriva om hollywood remakes och då den kvinnliga huvkaraktären blir annorlunda och mer anpassade till mainstreamideal. Jag tänker främst på Män som hatar kvinnor/The girl with the dragon tattoo och karaktären Lisbeth Salander. I mina ögon är hon mycket softare och vänare i den amerikanska versionen. Liksom lite punkig men inte lika trashig som i den svenska. Kan ni hjälpa mig med att komma på fler hollywoodremakes då den kvinnliga huvudkaraktären liksom genomgår en metamorfos a la Hollywood. Let me in ska jag inte ha med tror jag eller jag har inte bestämt mig. Jag vill ha nån film från ett annat land. Håller på att googla!!

Just det igår så kollade jag på tv och zappade mellan kanalerna och då fastnade jag för "catfish tv". Jag skrev ju om Catfish när jag såg den. Ok i catfish tv så hjälper killarna från filmen tjejer och killar också tror jag som har pratat med nån på nätet men inte vågat träffa i verkligheten för att det var nåt som kändes fel och då reder killarna ut det. Igår var det en svart tjej som hade blivit vän med en en kille på facebook och han var skitsnygg och jättegullig och allt men så var det ett krux-han existrerade inte. Utan det var en rival till henne som bara ville djävlas lite. Hon blev helt knäckt när hon fick reda på att det bara var bluff och båg. Lite farligt med internet. Jag kom ihåg tror det var 1997 så träffade jag en kille som kom från Göteborgsområdet på passagen chat. Vi skickade bilder och det kändes bra men när vi träffades så hade vi liksom ingen personkemi och han var svintråkig och kategorisk. Hna gillade nog inte mig nåt vidare heller tror jag. Såg honom på Guldbaggegalan då han vann pris för nån dokumentärfilm. Han skulle nog inte känna igen mig om han såg mig nu. På den tiden var jag rätt smal.

Sprickor

Sov nu mitt på dagen så vaknade jag plötsligt och då var väggen liksom som en massa sprickor i som spred sig. Det var jätteläskigt. Låter som typisk hasch  noja men jag röker aldrig på.Jag knarkar inte alls faktiskt. Jag tog kokain efter att blivit övertalad en gång och då kände jag inget det var värdelöst. Sen en gång blev jag i lurad amfetamin och då mådde jag jättedåligt, asså bra först men jag blev skitledsen när de berättade att en gubbe troligtvis hade hällt tjack i min grogg. Men allt detta var över 5 år sedan så det borde ju vara preskiberat rent skademässigt vad det gör i kroppen.

Jag  såg en dokumentär om heroinister i Denver i Usa. Och en tjej sa att när hon var liten så hade hon inga andra ambitioner än att ta droger. Det var liksom hennes lott här i livet. Den tjejen lär ju atagligen vara död nu men jag hoppas hon ändrar sig och vill leva ett vanligt liv. Hur tråkigt och segt och trist det än är att ha ett vanligt jobb ha tak över huvudet och mat på bordet. Så är det illafall tryggt och säkert.

Jag rökte ju förut 30 cigaretter om dagen. Men jag slutade för 15 månader sen. Dricker gör jag men måttligt. Mat är väl det jag missbrukar om något. Lite lurigt det där för allt annat kan man ju sluta med men man måste ju äta.

Vår och Voxra

Varje år så här års så blir jag lite deppig så nu ska jag äta voxra ett tag framöver. Litium var ner i 0.53 bara så jag får vara försiktig med voxran att den inte slår över och gör mig galen igen. Jag vill inte tro att jag blir fjärrstyrd och tro att jag avslöjar maktstrukturer att jag har hybris. Det var iofs jävligt roligt på sitt lilla sjuka vis. Men det tar mycket på krafterna. Jag fick många syner under min senaste resa till insanity. Jag såg flera personer som jag aldrig träffat på riktigt. Det var undantagsvis män faktiskt. Jag försökte förföra en av den men han var som ett hologram så det gick inte att komma nära. Undrar varför hjärnan spelar en såna spratt?

Kommer alltid att vara lite galen. Alla är ju galna. T om vår starsminister Fredrik Reinfeldt har knäppa fantasier ibland det är jag helt övertygad om.Asså jag påstår inte att han är psykiskt sjuk. Men han svävar säkert iväg i tanken mer en än gång om dagen på jobbet och privat. Det gör alla med ett intellekt. Så det så!

Sjukvård

Varannan månad går jag och lämnar ett litiumprov. Det är ett par rör som fylls med blod. Jag tror att de slänger blodet när de har testat det. De kollar litiumvärdet. De vill veta om de ligger på en bra nivå eller om de ska öka eller sänka tillförseln av litium. Mitt brukar ligga på 0.6 eller 0.5 vilket är lite för lågt. 0.7 är nog bäst för mig. För andra äldre personer räcker det med att ligga på 0.3. Men jag är verkligen ingen läkare så ta inte mina ord för sanning. Vissa ska ligga på 1.0. Det är individuellt men man kan bli förgiftad om kroppen har fått mer litium än den klarar av då kan man drabbas av:

darrningar i musklerna/muskelryckningar

ostadighet

sluddrigt tal

dåsighet och förvirring

medvetslöshet

Jag har dock aldrig råkat ut för detta. Och pepper peppar ta i trä så hoppas jag att jag slipper. Om jag ska vara ärlig brukar jag ta en extra litiumtablett eller två utan att fråga läkaren först när jag känner mig lite extra låg eller uppåt. Det är för att gardera mig mot en kollaps. När jag blev sjuk i julas så hade jag slarvat med medicinerna. Då föll allt som ett korthus ändå.

Läste även om detta med allmän eller öppen journalföring eller vad det heter. Min läkare sa att jag var sluten och att typ bara han plus kurator och sköterska kan läsa i min journal. Jag glömde fråga varför. Har folk snokat i min journal?  Eller han kanske vill skydda mig så att obehöriga inte läser. Hursomhelst så står man på en logglista om man läser någons journal och det är bara personer som jobar med patinten som kan läsa vad jag förstår. Jag tänker inte begära att läsa min journal. Det man inte vet tar man inte skada av.

SÅ JÄVLA PK!

Filmkaraktärer

Igår såg jag The girl with the dragon tattoo. Jag gillar Daniel Craig. Inte bara för att han är Bond. Han är en bra skådis. Vill se den här filmen då han är älskare åt en kvinna som kunde vara hans mamma- The mother. TGWTDT var spännade samt seg lite ojämn skulle jag vilja säga. Roney Mara var ju fantastisk som Lisbeth Salander men jag kan inte välja vem av hon och Noomi Rapace som var bäst. Det går inte att välja! De gör båda en toppen rollsprestation.  Klart att Mara ser ju yngre ut men Rapace spelar bättre på att vara så där autistiskt otrevlig som Lisbeth är. Lisbeth Salander är en helt super unik karaktär och hon lär ju inte bli bortglömd i första taget. Hackern Lisbeth, det finns säkert massor med såna i verkligheten. Fast du skulle inte känna igen henne även om hon stod mitt framför dig. Våldäktscenen var ju obehagligare i den svensspråkiga versionen. För Peter Andersson har mer pondus en han i engelska versionen. Det är läskigare när Andersson riktigt njuter av att spänna fast henne i sängen och sodomisera henne. Fy! Men sen är han ju inte så kaxig längre när Lisbeth kräver sin hämnd.

Jag såg ju Skyfall igen nu för jag såg ju den när jag var sjuk. Så jag hängde inte med i handlingen. Och Javier Bardem är lätt på min topp tio av bästa skådisar. Han är så jävla äkta i varje roll. T om när han spelar en ärkeskurk som tidigare varit agent i MI6. Han var blonderad hade lösgom och såg läskigare ut än sån annan bondskurk tom Jaws. Han var även han en skicklig hacker som lyckades hacka sig i i Ms dator och lura alla i en fälla samt spränga MI6 högkvarter. Så bilden av  en datorentusiast som sitter för sig själv i en källare och drickker joltcola är utbytt mot mer färgstarka och intressanta figurer med mer grandiosa planer i kikaren.

Elegi - Mat

Jobb och partner

Om jag får lov att klaga lite på alltings jävlighet. I såna här livsstilsmagasin så utgår de alltid ifrån att man har en partner. "Så får ni ut mer av varandra", Lär känna varandra på djupet" osv då när man är singel känner man sig ganska utanför. Man känner sig rätt misslyckad för att man inte lever upp till samhällets normer. Samma känsla får jag då jag läser kompisar och bekanta och icke bekanta uppdatera sina bloggar och skriva sin facebookstatusar med "möte med chefen imorgon på jobbet". "Går till jobbet fast jag är lite krasslig." Då tänker jag bara ja och jag har ju inget jobb vad ska jag skriva. "Slår ihjäl ännu en timme med att kolla på text tv." Typ! Visst jag har ambitioner att skriva. Men det stannar vid ambitioner. När man är sjukskriven så är det ju av en anledning man är ju sjuk. Man orkar ju inte så mycket. Man kan ju absolut inte jobba. Men en 1 A4 borde jag ju kunna knåpa ihop i varje fall.

Rappapa

Jag har inte gjort någonting alls på jag vet inte hur länge. Jag har bara sovit och blivit helt passiv. Igår kollade jag på en skitdålig jorden håller på att gå under film på femman. Egentligen en sån film jag aldrig skulle se men nu så gjorde jag det. Mådde lite dåligt efteråt. Jag som har god smak annars så kollar jag på sånt skit. Jaja men inte ens Ingmar Bergman satt och kollade på tysk experimentfilm hela tiden utan satt som klistrad framför "Varuhuset" och "Glamour". Alltid lär man sig något. T om av det "dåliga".


Jag ska radera mina nätdejtingkonton tror jag. Jag tror jag helt enkelt inte haft nån tur men man tar sig tur. Kanske får sänka kraven lite men jag tycker inte jag har så jäkla höga krav heller. Asså alla de profiler som verkar för bra för att vara sanna tar jag bort. Utseendet är inte så jävla viktigt egentligen det är ju insidan som räknas eller hur? Men man ser ju om det är nån man gillar på en gång. Man ser ju det och känner det. Jag kom ihåg då jag sänkte kraven senast och det resluterade i katastrof. Så tja det beror ju på vad man menar med att sänka kraven men menar man att man accepterar andra relationer än stadiga utan går med på mer casuaul sex ja du har man ju offantligt mer att välja på men man kanske inte blir så lycklig utav det i slutänden.

Chips

Ikväll ska jag gå på konsert och se Sibille Attar framträda på Färgfabriken. Jag har väl sagt tidigare att jag och Sibille umgicks förut. Hon är en superduperfantastisk människa och har en smashing personality. Det är kul att det går bra för henne det är hon värd. Jag ska försöka stå längst fram och rocka! Kanske slänga fram nåt på scen. En påse chips kanske för Sibille älskar chips. Men det kanske inte är så rock 'n roll.

Jag kanske ska försöka prata med några schyssta killar också om det går. Jag har varit alldeles för isolerad alldeles för länge. Inte för att det första jag gör är att ragga hem nån till mig men det skulle vara kul att prata med nån lite. Bara prata lite. Men jag vet inte mitt självförtroende är on the low just nu. Men jag måste komma ut.