Drömboken

Spela teater är jag bra på. I hemtjänsten så spelar man ju teater hela tiden man går in i rollen som piga och säger ja frun typ. Jag var med i en pjäs en gång på Stockholms Studentteater. Haha jag spelade hovdam och statsminister, jag hade alltså två roller om jag minns rätt. Jag tyckte att jag var ganska bra själv men jag fick höra att jag var sämst av alla efteråt av regissören. Innan dess fick jag rollen som prästen i gengångare av Henrik Ibsen, en pjäs som handlar om incest, syfilis och dödshjälp. Men jag sumpade det och blev utbytt eftersom jag blev sjuk. Tyvärr. Det hade varit något att bita i. Men jag kan ju vara med i någon annan pjäs. Jag ska skriva det i mina dröm och ambitions bok som jag har gjort inspirerad av självhjälpscoachen Mia Törnblom. Man ska skriva in alla drömmar man har hur orealistiska de än är och sen se om några blivit förverkligade. När jag var sjukskriven var min största dröm att bli frisk och kunna sköta ett jobb och nu har jag ju ett jobb visst det är dåligt betalt och bara timanställning men ändå. Tänk om jag inte hade skrivit det i drömboken då kanske jag inte hade vågat tro att det skulle kunna bli verklighet. Nu har jag som dröm också att få ett heltidsjobb och att få egen familj. Det står i drömboken.

Brassa mandelmassa

Idag blir det storstädning. Jag ska slänga en massa saker och tvätta och feja. De ringde från jobbet och frågade om jag kunde hoppa in mitt på dagen men jag sa faktiskt nej för en gångs skull. För jag tänker så här att det är viktigare att jag gör i ordning i lägenheten så att jag trivs där.

Jag har varit rökfri i drygt en månad och jag gick upp 1 kg. Det tycker jag är smällar man får ta. Vissa kan ju gå upp 5 kg på en månad när de slutar röka. Nu ska jag kämpa mig ner igen. Jag tycker att det är sjukt svårt att ändra sin livsstil. Jag vet att knepet är att man smyger in förändringar. Men även det är svårt tycker jag. Fattar inte varför jag blev så fet. Jag har ju för sig alltid varit lite mullig men inte såhär kolossalt stor har jag inte varit. Man har svårt att få plats i stolar, folk ger en sneda blickar, de finns inga snygga kläder som passar, man har allmänt svårt att röra sig, man är för fet för ett fuck. Ja det sista är väl inte riktigt sant det finns ju killar som på riktigt tänder på feta kvinnor. Men jag vill inte träffa en fat admirerer jag vill traffa en Bea-admirerer. Dessutom så blir man lätt diskriminerad som fet när man ska söka jobb. Ja summa summarum det är inte kul att vara fet. Men det finns ingen tid att vara bitter det är antingen att gilla läget och fortsätta vara fet eller att försöka gå ner i vikt.

Nu ska jag gå och ta prover. Hoppas litiumnivån är bra.

i don't like mondays

Skrev in mig på filmvetenskapen. idag.. Jag ska ju som bekant skriva c-uppsatsen nu. Blev ju aldrig klar förra terminen och det var ju synd. Hoppas jag kan skriva den nu. Att det är möjligt. Att någon vill vara min handledare. Det var kallt, jag hade tänkt att promenera hem men jag orkade inte så jag tog bussen. Bytte från 76an till 55an vid Slussen och for till katarinahuset. Där var det som vanligt kö till dispen och R satt där, han är en mycket sjuk man som har lite punkig stil och målar sig med svart kajal och har flera lager mössor på sig. han sjunger alltid och pratar för sig själv. Jag har försökt att vara snäll mot honom fast ger man honom lillfingret så tar han liksom hela handen. Jag vet inte vad det är som har hänt med honom om han var missbrukare från början eller vad det var som är fel. Han måste ju må extremt dåligt annars beter man sig ju inte sådär. Nåväl jag fick min medicin ock kände mig glad över att jag inte hade haft någon ångest. under dagen.

Ikväll ska jag jobba. Det är 5 minus ute så jag får ta på mig långkalsonger. Haha. Jag ska stänga ner mina internetdejtingkonton tror jag. Det är liksom kontraproduktivt. För mig i varje fall. Kanske förblir jag oälskad i hela mitt liv men då får det la vara så.

Guldkant

Igår var jag på Vardagsrummet på Östermalm och "Mamma Tessos Taverna". Det var kul. Killarna jag känner lite var transor. De var jättefina. Tyvärr har jag inget bildbevis. Men de var super hot. Men sen blev jag så trött på ett mystiskt sätt så jag tog t-banan hem. The Shining gick på nian så jag kollade på den tills jag somnade. Sen sms ade den här killen från London och kom med oanständiga förslag och jag låtsades vara mer intresserad än jag var. Fråga mig inte varför. Jag tyckte att det var spännande att träffa honom i början men nu så känns det inte lika kul. Så jag tror att jag ignorerar honom om han nu skulle få för sig att messa nån mer gång.

Gud jag strör perngar omkring mig. Jag fick ju lite flis före jul och vad jag har shoppat. Massor saker jag inte trodde att jag nånsin skulle vilja ha. As the wallet grows so do the needs. Indeed. Jag köpte en läppensel från Chanel på rea för 135 kr. Gud så onödigt. Man kunde ju köpt en på H&M för 19:50 som funkar lika bra. Men man vill ju sätta guldkant på tillvaron! Men nu får det vara nog. Veckan som kommer ska jag inte handla något mer alls. Bara mat och sånt man behöver. Dvs inget lull lull.

Jag mår bra annars. Har ingen ångest längre. Jag ska lämna litiumprov imorgon så får vi se. Förra gången låg värdet på 0,5. Det är väl lite på gränsen. Helst ska det väl vara 0,7. Vad vet jag jag är verkligen ingen läkare men det är klart att man har ju lärt sig lite under den här resans gång. Hoppas jag får gå på affektivt centrum. Jag ska skriva ett brev till läkaren och berätta om min sjukdomshistoria för jag uttrycker mig helt klart bättre i skrift än i tal. Det vore bra om det fanns en sån här brev korrespondens psykolog som man kunde skriva till och få svar. Säg till om ni känner till nån sån.

Stuffing my feelings

Varje morgon går jag morgonpromenader innan frukost. Jag har hört att det ska vara bra om man vill gå ner i vikt. Det är sätt och vis skönt att vara ute själv och man inte ser en käft. Dock har jag blåsor under foten så jag har lite svårt att gå. Jag tänker mycket på den här operationen som kanske blir av om bara jag själv vill. Jag känner såhär att jag går ju upp hela tiden men det beror ju på att jag äter för mycket och att jag äter för mycket bottnar i att jag har ett stört förhållande till mat. Igår t ex så var jag ute, det var mörkt och kallt och jag ville gå in och värma mig så jag gick in på en pizzeria och beställde en vegetariana. När jag kom hem åt jag massa bröd. Jag liksom bara äter utan att tänka mig för. I'm stuffing my feelings! Som amerikanarna säger. Men operationen kommer ju inte operera bort mitt störda förhållande till mat. Det måste ju jag bearbeta bort själv. Jag läste på nätet vad dr phil sa om en operation. Tycker att han är allt bra klok.

Nä jag behöver tänka över det här ordentligt. Jag känner att jag inte vill förstöra min kropp. Men samtidigt är jag mycket fet och det kan vara farligt i längden. Fast jag har ju inga sjukdomar relaterade till övervikten i dagsläget och det är ju bra. Måste göra nåt nu. Jag börjar i denna sekund.

I'd like to thank the academy...

Jag slängde allt mitt gamla smink och hår och skönhetsprodukter. Hittade ett hårvax från 1996. Haha. Jag kände att jag vill inte ha massa äckligt skräp som bakterierna frodas i. Sen gick jag till åhlens och köpte nytt av det nödvändigaste. Ett läppstift,en concealer, en ögonbrynspenna, mascara,ögonskugga. Jag använder inte puder för jag få så torr hy av det. Om det är något som jag är nöjd med med mig själv så är det min hy. Den är fin och jag har porslin complexion. Så det så! Nu behöver jag en hudkräm. Läste i Anna Hibbs blogg att Jan Marini ska vara bra men det är väl säkert svindyrt och svårt att få tag på dessutom. Kanske ska ta nåt annat. Har ni nåt tips?

Jo Linda ska ju ha en stor fest när hon fyller 40 år. Jag har skaffat lösögonfransar och glitter till det. Jag ska ha på mig en tyllklänning och jag ska låtsas att jag själv har vunnit Oscar för bästa regi av "Brinnande träd". Näe jag skojar. Men jag ska gå till Buttericks och skaffa mig en oscarsstatyett i varje fall.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag fick meddelande från en stekare på Okcupid. Men han verkade rolig så jag svarade. Fast han var gammal. 46 år, men man kanske ska pröva nåt nytt.

Vemod

Den här årstiden är föga inspirerande med sin jämngråhet. Alla människor på gatan ser likadana ut inbylsade i mörka kappor och dunjackor. Jag kollade igenom smsen i min mobil telefon det senaste halvåret och det var inte många privata sms mest jobbsms eller reklam från företag. Deppigt. Men jag skickar ju inte så mycket sms själv, Jag är inte så bra på att vårda relationer. När någon säger puss tiger jag. Jag vet inte om jag är så bra vän. Visst ställer jag upp och så och är generös men jag kanske inte är så engagerad. Kanske inte ska nedvärdera mig själv för så farligt är det kanske inte. Hoppas att jag en gång blir lycklig! Vad är det som ska få mig lycklig? En relation? Ett roligt arbete? Ett eget hem? Jag vet inte. Jag tror inte att lyckan kommer utifrån utan inifrån. Man måste ju älska sig själv. Men det är ju inte som att trycka på en knapp. Jag är så himla trasig!!Låg självkänsla har jag också. Men jag är faktiskt uppriktigt glad emellanåt. Och nu mår jag faktiskt relativt bra men jag är som sagt inte lycklig. Inte alls.

Fet men inte dum

Funderar på att börja med isodieteden eller den nya flugan LCHQ alltså low carb high quality istället för high fat. Det är ju såklart mångmiljonären Fredrik Paulun som står bakom. Såklart! Men jag har tillit till honom. Han kan sin nyttiga mat. Vad spelar det för roll att han blivit rik på sin affärsidé, Det är väl bara att gratulera. Dock så gillar jag inte quinoa och bovete och sånt. Så jag skippar det. Sen tror jag inte på lågfettsprodukter Så det blir ganska nära LCFH men jag tänker äta lite grovt bröd så det blir en special designad diet som passar mina behov och till syvende och sist handlar det ju bara om hur mycket kalorier man får i sig. Så det är bara att räkna. Skriva matdagbok och tänka tallriksmodellen häften sallad minst. En sak jag måste passa mig för är det här med ost. Jag äter alldeles för mycket ost. Jag har oftast en brietårta i kylskåpet som jag skär bitar ut och sen är den snart slut. Inte bra. Jag borde ställa in ett grönsaksfat istället. Alltså ni kanske hör att jag är ganska påläst om vad som är bra och nytttigt och gynner en viktnedgång men jag tror att det mesta handlar om beteende och vanor och hur man använder maten och til vilket syfte. Äter man enbart när man är hungrig så är man troligvis inte fet. Liksom Lisbeth Stahre tror jag att övervikt handlar om känslor och man äter för att döva en känsla. Man kanske är stressad av alla vardagskrav att när man står vid kassan har svårt att motstå erbjudandet om 3 chokladbitar för 10 kr. Till exempel.

Ibland ser man på tv om såna som är så överviktiga att det måste skäras ut ur huset. Jag kan verkligen förstå att man kan bli så fet. För det blir en ond cirkel. Man äter blir tjock och orörlig, skäms och vill inte bli utsatt för folks hån och förakt. Så blir maten ens bästa vän.

Jag hoppas att jag inte går upp mer. Jag gick upp 20 kg förra året. Om jag går upp 20 om året i den närmsta framtiden så kanske jag måste skäras ut ur lägenheten. Det handlar om att sätta stopp. Att våga tro på att man har kontroll över sitt liv.

Trasig och knasig

Som jag skrev tidigare så håller de på och utreda vad det är för fel på mig och om jag verkligen är bipolär. Jag blev intervjuad av överläkaren på affektivt centrum. Han var bra och tog mig på allvar. Jag vet egentligen inte vad mitt problem är. Min största rädsla är i varje fall att vara beroende av andra människor och kanske tvingas bo på ett gruppboende eller bli omyndigförklarad. Då tar jag livet av mig. Nej det gör jag inte men jag vill liksom vara normal och kunna klara mig själv. Nu ska ju jag flytta tillbaka hem till pappa från Skrapan för att jag inte trivdes.

Petra min syster tror inte jag har något begåvningshandikapp när jag påtalade det för jag är enligt henne en av de smartaste personer hon känner. Många säger att jag är smart men jag tycker inte det själv. Jag har ju så taskig självkänsla. Hur som helst har jag svårt att sköta min dagliga livsföring som att komma ihåg att borsta tänderna och att städa. Vad beror det på? Självförakt? Lättja? Apati? Jag vet inte.

Hur ska det gå för mig? När ska allt bli bra? Blir det bra eller går det åt helvete? Ja den som lever får se.

Tittut

Näe jag kan inte hålla mig borta från bloggen. Jag är glad och tänker på hur mycket sexiga killar det finns som man kan ligga med. Min mojo* är väldigt intensiv och levande. Nu har jag hookat upp med två på okcupid och haft cybersex. kanske träffas vi på riktigt. Vi får se. Vi får se. Här ska ridas k*k!!!! hahaha. Nä man kanske inte ska skriva såhär. Fy på mig!!! Visst vill jag ha ett förhållande men min mojo vill ha sitt också. Vi får se på sätt och vis är det bra att vara singel för man är fri och behöver inte vara någon trogen men samtidigt så vill man ju bli riktigt kär också och åka på kärlekssemester till paris och köra en cover på "je t'aime" och sånt. Jag har ju lite svårt att älska och tycka om mig själv. Ingen kan ju tycka om mig tills jag gör det på riktigt. Men jag tycker om vissa delar av mig själv. Inte rubb och stubb. Nu är jag antagligen felmedicinerad eftersom jag har svårt att ta hand om mig själv men det kan bli bättre.. Vill träffa nån kille mellan ca 25-34 år. Gubbar är inte min grej men man kan ju vara gammal utan att vara gubbe samtididgt som man kan vara 12 år gammal och redan en gubbe.
Men jag spanar sällan på äldre mest unga killar på stan och så fantiserar jag om oss. Förresten så tror jag inte att jag är helt straight för jag spanar även på snygga tjejer ibland för det känns förbjudet. Men jag tror inte är nån är 100 % nånting. Allt är liksom rörligt.

*mojo=sexdrift