På min kammare

Ångest alltså pluggångest mest, jag måste leverera en text till imorgon och jag har knappt börjat. Iofs är den typ bara 500 ord men ändå. Kvalitet framför kvantitet! Jag måste ju klara kursen om jag ska kunna få bo i Skrapan. Att studera är karaktärsomdanande och bra för psyket och självdisciplinen.

Åh jag som bara sovit idag med. Jag tvingade mig iväg till Katarinahuset för att hämta medicinen. Det var soligt och fint väder för att vara den 11 oktober. Jag satte mig på en av de där gula solstolarna i Skånegläntan och tänkte att jag kan klara vad som helst om jag bara lägger manken till. Jag måste tro på mig själv att jag klarar av saker. Jag är 31 år jag måste klara mig själv någon gång och ett bra steg i rätt riktning är att jag flyttar till den där lägenheten även om det bara är en studentlägenhet så är det ju bra ändå. Jag ska bjuda de närmaste på lite champagne och hummer. Kanske får de gå ihop och lägga lite på champagnen för jag vet inte om jag har råd med allt.

Jag ska inreda med säng, fåtölj och tv och tavlor och nån stol och ett bord. Jag lovar att jag ska visa bilder från mitt lilla näste när jag flyttar in men det blir inte förrän den 1 december. Jag ska inte ta hem några killar för det här ska inte bli nåt jävla horhus utan en liten studentkammare. Nåja om det är någon som kanske visar ett uns intresse som sträcker sig över det köttliga begäret så kan jag överväga detta.

Bullshit

Åkte till filmhuset i morse och lämnade in tentan i den blå lådan på dimmornas kaj. Kände mig jävligt nöjd med mig själv men också lite orolig över att jag inte ska klara den. En gång har jag fått underkänt och det var den första tentan jag skrev på universitetsnivå för över huvud taget. Jag visste inget om hur man problematiserar begrepp och skriver på akademiskt vis. Så det blev en kuggning och jag kom ihåg hur jag grät och tänkte att jag aldrig skulle skriva en tenta mer i mitt liv. Men jag hoppade upp på hästenigen och skrev och skrev och fick faktiskt som bäst B+. Sådan är jag-envis som synden. Det var som när kärrngen på arbetsförmedlingen sa att jag aldfrig skulle klara någar universitetsstuder. Tji fick hon liksom. Lyd ett gott råd: Lyssna inte på en massa skitsnack utan slå dövörat till. Gå din egen väg och gör det du drömmer om.

Var tvungen att gå till Katarinahuset idag för at hämta min medicin och det var hon den sura som tog emot. Tror inte att folk gillar henne så mycket för jag har hört vad de andra säger om henne. Sur som ättika är hon i varje fall. I receptionen sitter en skitslö typ som vi kan kalla för Kajsa. Hon svarar alltid: " Du det kan jag faktiskt inte svara på." Eller nej det kan jag inte göra,, du får fråga någon annan. Såg att hon satt och facebookade när jag bad henne fylla på vattenkannorna. "Nä du får fylla på på toa." Fatta vad slött! Hur ser dom på oss patienter egentligen, är vi så värdelösa att vi måste gå in på en bajsluktande toa och fylla på vatten för att vi ska kunna få i oss vår medicin?

Jag sov bara 4 timmar i natt. Jag är skittrött. Måste nog slagga lite nu.