Tiden i julas

Jag sa berätta om vad som hände i julas. Jag åkte in på vårdintyg. Jag skrek och var otrevlig och hotfull mot personalen. Läkaren sa att jag luktade illa och var kraftigt överviktig. Det var ju sant. Det hade ju gått så långt. Dock var jag inte våldsam. Jag ryade och skrek och var vansinnig. Jag tror att personalen tyckte att jag var jävligt jobbig men de har å andra sidan utbildning att hantera sjuka människor. På något sätt så känns det som jag fått en hjärnskada av medicinerna. Ingen vill ju uppfattas som otrevlig och aggressiv. Jag kämpade för mitt liv därinne. De gav en massa litium, ci
sordinol och fan och hans moster. och kom med sina vagnar med medicin och sprutor och en gång strejkade kroppen det kom ingen retur på blodet. Jag upplevde tiden på sluten avdelning som hemsk. Maten smakade fan och jag fick inte äta med de andra i matsalen utan fick sitta på mitt rum för att jag inte kunde uppföra mig i med de andra patienterna. När jag kom in så var det ett helt gäng som föste in mig på avdelningen. En vakt gick före. Jag satt i team möte och sprang ut ifrån det in på rökbalkongen. Det var organiserat som i vårdlag. Personalen hade det kul på sitt rum och vi alla som mådde dåligt fann en gemenskap någonstans. Det var en kamp om överlevnad. Jag kommer alltid att klara mig ekonomisk. Just nu är jag i den situationen att jag måste börja försiktigt med arbete. Sysselsättning på kommun tror jag är bra. De kommer ställa krav successivt och jag kommer att träna på att passa tider och hålla en god hygien. Jag har motivation att må bra och bli bra.