Misfit

Jag har skaffat mig två USB stickor som jag sparar romanen på allt eftersom. De ska jag såklart inte förvara tillsammans med datorn utan den ena i min lilla sfinx av guld och den andra på hemligt ställe.
Det var någon som ringde och påstod att jag hade ringt honom men det hade jag inte. Jag frågade vem han var och då sa han
 - Kalle.
-Jag känner ingen Kalle. sa jag då och sen lade jag på. Hoppas att jag inte lät allt för otrevlig men jag tycker att det är lite obehagligt när folk man inte vet vem det är ringer till en. Det händer ibland. En gång var det en som ringde anonyma videosamtal och runkade. Fräscht!

Jag har haft samma mobilnummer i 9 år och jag tänker inte byta för att det kommer på avvägar ibland.

Det är känslomässigt ganska jobbigt att skriva för mycket hemskt kommer ju upp till ytan. Boendestödjaren var här och han är snäll och godhjärtad. Jag städade och han hjälpte till. Jag är rätt nöjd med det stöd jag får från kommun. Synd bara att samarbetet mellan landsting och kommun inte fungerar optimalt. Landstinget driver ju psyket och av kommun får man social hjälp. De verkar som de är som hund och katt de människorna som jobbar inom landsting respektive kommun. De har liksom olika sätt att jobba på. Förr i världen hette socialtjänsten Fattigvården. Jag vet att jag är på samhällets botten i och med att jag är sjukskriven och så men det betyder inte att jag behöver befinna mig här för evigt. Jag har svårt att tänka mig att jag blir riktigt sådär fin och välanpassad. Kommer alltid känna mig som en misfit oavsett social ställning.