En man kom fram till mig när jag satt på en bänk här iförorten där jag bor och han frågade vad jag hette och varför jag bor själv och det hela var lite jobbigt. Sen sa han att han älskade tjocka kvinnor och då fick jag nog och gick. Kände mig verkligen som ett objekt när han sa det plus oattraktiv. Jag vill inte vara någons fetish. Det jobbigaste med att vara tjock är dock inte vad folk tycker och säger utan att jag är i så dålig form rent fysiskt. Jag får ont i ryggen av att stå upprätt och jag flåsar när jag går snabbt och att det tar en jäkla tid att resa sig när jag har hamnat på golvet. Har svårt att knyta skorna och så vidare. På något sätt var det min värsta mardröm som uppfylldes när jag gick upp så mycket i vikt. Jag försökte ju stoppa det men vågen visade bara plus. Jag försöker att äta hälsosamt, undvika snabbmat och godis, läsk och så vidare men det är inte lätt. Jag tänkte att jag börjar med promenader varje dag. Ju mer jag går desto bättre. Jag ska se My fair lady ikväll. Det ser jag framemot!! Kanske ska gå av några stationer tidigare och promenera. Nu har ju jag ett gymkort som jag inte använder av olika anledningar mest för att jag inte pallar gå dit. Jag kan ju kanske börja med att stå på crosstrainern 2 ggr i veckan. Eller motionscykel. Tunga människor får ju vara försiktiga med att gå ut för hårt eftersom det sliter på leder och knän.
I ärlighetens namn vet jag inte vad det är som har gjort att jag har blivit så här fet. Jag väger nu över 160 kg. Det började när jag började med sssri preparat och eskalerade när jag bytte ut det mot neuroleptika. Jag har gått upp ca 90 kg sedan 2005. Läkarna tror inte att viktuppgången beror på mediciner men det måste ju vara en bidragande orsak. Nu känns det som det enda som återstår är operation och jag vill verkligen inte göra den men det känns som om jag måste för att jag ska kunna leva ett normalt liv. Få plats i flygstolar, arbetskläder och så vidare. Kunna röra mig obehindrat. Känna mig fin. Inte dö i förtid av fetmarelaterade sjukdomar. Vad tycker ni att jag ska göra? Jag har testat alla bantningsmetoder som finns men inget av dessa har funkat i längden. Jag känner mig lite modfälld.
 |
| Såhär ser jag ut när jag firar att jag fyller 34 år . Jag kan se smärtan i mina egna ögon. |
Skippa onyttig mat, ät mindre och lättare måltider (det dör man inte av) och spring några kilometer varje dag. Att man inte skulle gå upp i vikt av mediciner är skitsnack, så klart de bidrar till din viktuppgång. Personlig avskyr jag piller i alla former och försöker undvika dem så långt det bara går. Lycka till!
SvaraRaderaInte så lätt för mig att springa men jag förstår vad du menar! Bra råd.
SvaraRaderaAtt springa när man är kraftigt överviktig är rentav skadligt, speciellt för lederna i benen och fötterna. Då är det betydligt bättre att gå raska promenader, helst minst 45 minuter så att förbränningen kommer igång ordentligt. Jag tycker att du ska äta nyttigt, mycket frukt och grönsaker, och ofta så att du inte blir så hungrig mellan måltiderna, och försök gå och handla mat när du är mätt istället för hungrig. Jaga inte kalorier, jag tycker att kroppen behöver alla näringsämnen men vissa mer än andra. Du vet säkert redan att fleromättade fetter är bättre än mättade eller enkelomättade och allt sånt där. Jag lyckas själv inte äta nyttigt och är också kraftigt överviktig om än inte så stor som du, men du bad om tips. Det handlar om att lägga om kosten, inte att banta. Jag tror inte på bantningsmetoder för det är alltför ofta som man blir bonkers och tar igen det man inte fått äta efter ett tag. Du har ju gått ner i vikt när du verkligen kört, det borde kunna vara en morot för dig. Kram Bea.
SvaraRadera