Skrivlust

Jag har inte haft någon skrivlust. Det är därför jag inte har skrivit på bloggen. Jag mår bättre nu jag tror att Cipralex funkar som den ska. Jag tar den i alla fall varje dag och har gjort i ett par veckors tid. Jag har fått skuldsanering nu och ska betala lite till borgenärerna varje månad. Det känns fair enough.

Jag provade på att köra med LCHF kost i en vecka men jag tröttnade så nu äter jag kolhydrater igen. Om jag ska göra en gastric bypass måste jag gå ner ca 12 kg. Det känns svårt. Jag vet heller inte om det är klokast att göra en gastric bypass med tanke på att jag är psykiskt sjuk. Men jag kan ju inte gå runt och väga 160 kg heller då kolar jag snart vippen.

Jag gör inte mycket om dagarna. Sover väldigt mycket och kollar på daytime TV. Känns som jag är bekant med vanderpump rules, the kardashians, och fruarna i orange county. Vad jag har lagt märke till att på reklamen däremellan är det väldigt mycket reklam för olika nätcasinon det är tur att jag inte spelar. Det skulle vara spiken i kistan om man säger så. Men jag kan förstå att folk blir beroende av spel när det är såna massiva kampanjer om det på tv.

Lyckopiller

Har börjat äta en antidepressiv medicin som heter cipralex och jag märker faktiskt skillnad redan nu. Jag var så otroligt nere och låg bara i sängen ett bra tag. Det var inte bra och nu när det är så fint väder också. Idag har jag terapi och jag ser fram emot det. Jag har inga självmordstankar längre och det är ju skönt. Självmordstankarna liksom bara klibbar fast på ett otäckt sätt. Det är inte kul. Jävligt jobbigt är det men det verkar som om andra också känner som jag ibland att man inte orkar leva. Jag är med i en grupp på Facebook för folk med psykisk sjukdom. Man känner igen sig i det andra skriver. Det är nästan kusligt hur lika vi människor är i grunden. Jag tror faktiskt att trots alla olikheter i personlighet etc så är vi lika i grunden.

Jag tror på medicinen. Tror att den kan hjälpa rätt mycket faktiskt. Jag vet att det är många som inte tror på mediciner men det gör jag. Man behöver ibland lite hjälp och då måste man ha förnuft att ta emot den hjälpen. Vi är ju biologiska varelser och mycket handlar om serotonin och dopamin etc. Jag är ingen läkare så jag ska inte ta mig vatten över huvudet. Men jag tror att alla som är deprimerade behöver hjälp, Nu funkar ju inte medicinen på alla men hjälp behöver man i alla fall.

Vårtrött

Jag har mått lite halvkasst på sista tiden. Har känt mig ensam och isolerad. Försöker ringa vänner men jag kommer inte fram för de svarar inte. Känner mig så misslyckad. Nu har mobiltelefonen lagt av så jag kan inte använda Tinder heller. Inte för att jag hade en sån stor framgång där men det kändes mindre ensamt med att kunna klicka mellan bilderna i den appen. Jag har ställt in Tinder på lite äldre åldersspann för jag vill träffa nån i 40-50 års åldern. Hoppas jag gör det!

Fotade min syster och systerson idag och det var lite svårt för den lille pojken ville mest leka. Men jag fick nog nån bra bild. Jag tog en lång powernap mitt på dagen. Nu ska jag gå och lägga mig snart igen.

På min födelsedag kanske vi ska gå och äta på Gondolen. Mysigt.

Skuldsanering

Det lutar åt att jag får skuldsanering. Det är ju bra och jag ser en ljusning och ett steg i rätt riktning. Jag har skulder på över 700 000 kronor och kan inte betala detta inom överskådlig tid. Jag är mycket glad över om jag får skuldsanering. Det kommer innebära att jag får leva på existensminimum. Vilket jag redan gör. Rökningen har jag slutat med men inte enbart för att det kostade mycket utan också för hälsovinsterna man gör när man slutar. Jag ska bli bli bättre på att laga billig mat så kommer detta gå vägen och bli alldeles utmärkt. Att hamna hos kronofogden kan hända den bäste och inget man ska skämmas för. För mig handlade om att jag blev sjuk och tog en massa lån jag inte hade råd att betala tillbaka. Men jag har skärpt mig vad gäller ekonomin och tar mycket mer kloka beslut nu.

Roten av det onda

Började må dåligt på långfredagen och på Påskafton ringde jag teamet. Jag förklarade att jag mådde så dåligt att jag inte längre stod ut och att jag hade självmordstankar. De tog mig på allvar tyckte jag och sa att jag kunde besöka dem på Rosenlund. Jag har nu rannsakat mig själv efter vad största anledningen är att jag mår dåligt och har kommit fram till att det till stor del handlar om min vikt. Jag är konstant trött och seg för att jag är så stor och jag orkar inte röra på mig. Det blir som en ond cirkel. Man äter mer för att trösta sig och rör inte på sig för att man inte orkar. Dags att bryta den onda cirkeln! Jag vet ju hur jag ska gå tillväga för jag kan det här med kalorier. Så det är bara att göra ännu ett försök och den här gången ska jag lyckas.

Jag har även besvär med generande hårväxt i ansiktet. Jag försöker komma ihåg att raka bort mustaschen men då jag glömmer det är folk snabba med att påpeka att jag har hår i ansiktet. Psykologen sa att jag var sötare utan hår. Jag vet inte jag borde vara noggrannare med att ta bort men det har jag haft så länge så jag har liksom blivit van vid det. Det beror på att jag har en hormonrubbning som jag får hår jag har för mycket testosteron helt enkelt. Det har även med min övervikt att göra att jag har det. Vikten är alltså roten av det onda i mångt och mycket. Jag vet att det kommer att bli lättare att umgås med andra och leva ett vanligt liv om jag går ner i vikt. Nu isolerar jag mig för att jag inte vill bli dömd. Jag tror att många tänker att där är en tjock människa men de säger inget men man märker ju av blickarna och så.

Syssla

Har kommit igång med fotograferandet igen och det känns mycket bättre att ha något meningsfullt att göra om dagarna. Lånade en kamera av stället jag går på sysselsättning på och tänkte att jag skulle ta lite bilder ute i naturen. Mår bättre också, troligtvis mest för att det börjar bli vår men jag har slutat med voxran också. Den gav ingen effekt så jag tyckte det var onödigt att äta mer medicin. Kollade på bilder som var tagna för tolv år sedan och jag var mycket smalare på dem bilderna än vad jag är nu.. Fick lite ångest men å andra sidan så mår jag ju bättre nu än för tolv år sedan. Jag hoppas jag orkar fokusera på mat och träning så jag lyckas gå ner lite i vikt. Men det är inte det lättaste. Jag har i varje fall varit rökfri nu i snart fyra månader. Det är ju bra.

Skybar

Satt på tunnelbanan idag och åkte förbi "Skybaren" i Farsta T banestation. Det sitter folk där och dricker öl och röker som på en skybar ungefär. Det är därför den kallas det. Jag var även på sysselsättningen idag och det var kul. Jag fotade en tjejbekant och det gick bra. Jag har nu en hel del bilder att jobba med i photoshop. Det ska jag ägna mig åt imorgon tänkte jag.

Ja det var riktigt härligt väder idag med strålande sol.Efterlängtat. Jag har hört att man ska vara ute så mycket man kan för välbefinnandet och det psykiska måendets skull. Så jag ska väl gå ut igen när jag har skrivit det här inlägget.

Jag fyller 36 om knappt två månader. Det känns väl sådär. Vad har man gjort av tiden egentligen? Ja det kan man fråga sig. Ibland har det varit svårt och motigt och vissa dagar lättare att stiga upp ur sängen. Inte träffat den stora kärleken än men kanske kommit mer tillrätta i tillvaron. Jag är inte lycklig men det får gå.

Fotofilm

Jag ska börja i sysselsättningen nu och då tänkte jag att jag skulle ta porträttfoton i studio som  jag sedan arbetar med i photoshop. Det är bra att man har planer!

Jag ser mycket film nu.Det blir ca 3-4 filmer i veckan på Filmhuset. Senast såg jag experimentfilmer av Gunvor Nelson. De var personliga och mycket stop motion. Intressanta och nyskapande. Lite äckliga också med mycket kladd och maskar. Det är feministisk film festival med start ikväll och jag tror jag ska gå. Bra att man kommer ut och träffar lite folk också.

Jag mår bättre men jag är trött och känner mig aldrig riktigt utvilad hur mycket jag än sover. Det är nog sömnapnén det beror på. Jag vet att jag borde använda CEPapen men  jag pallar inte med den apparaten. Det bästa vore ju om jag gick ner i vikt. Då slipper jag ju det problemet men det är ju lättare sagt än gjort. När jag läser i tidningen om folk som gjort viktresor och gått från tjock till smal så är det ju klart att man blir inspirerad och vill själv göra en förändring. Men sen börja tankarna snurra sådär negativt att det inte är någon idé och att det aldrig kommer att gå. Dumma tankar!

Fett

Jag tänkte att jag skulle uppdatera Beas film och teaterblogg lite senare med några filmer jag har sett. I Fredags såg jag Themroc. En film som handlade om en man som gjorde uppror mot sitt konforma 9-5 liv och gjorde en grotta av sin lägenhet och åt upp en polis och i samma veva låg med sin syster.
Det var ingen dialog utan de grymtade istället åt varandra. En mycket speciell film.

Mår en aningen bättre och på onsdag ska jag få träffa en som studerar till att bli KBT terapeut. Hoppas vi kommer bra överens. Jag ska försöka att inte ha så höga förväntningar. Då kanske jag blir positivt överraskad istället om det visar sig vara bra.

Jag mår dåligt över att jag är så tjock. Att jag har svårt att röra mig och att jag ser så tjock ut på alla kort. Men jag är ju riktigt fet med en vikt på 160 kg. Men jag har ändå inte motivation till att göra något åt det. Men jag ska försöka mig på att gå lite längre promenader. Vet inte om en gastric by pass operation verkligen är rätt för mig i och med min psykiska sjukdom. Är väl bäst om jag försöker på egen hand.

Att höra röster

Jag hör mindre röster nu än förut. Men rösterna är ofta otrevliga och nedlåtande. De hackar liksom småbitar av självkänslan. Samtidigt var rösterna ett sällskap då jag var isolerad. Då spelade det liksom inte så stor roll vad de sa huvudsakligen var att dom var där. Jag har sjukdomsinsikt och förstår att jag var sjuk, Att det var just röster och inget som var verkligt. Men ibland inbillar jag mig att rösterna var en speciell förmåga som jag hade och som skiljde mig från andra människor. Att jag kom i kontakt med en ytterligare dimension eller något. Men det var bara ett uttryck för min galenskap. Blott och bart.