Fett

Jag tänkte att jag skulle uppdatera Beas film och teaterblogg lite senare med några filmer jag har sett. I Fredags såg jag Themroc. En film som handlade om en man som gjorde uppror mot sitt konforma 9-5 liv och gjorde en grotta av sin lägenhet och åt upp en polis och i samma veva låg med sin syster.
Det var ingen dialog utan de grymtade istället åt varandra. En mycket speciell film.

Mår en aningen bättre och på onsdag ska jag få träffa en som studerar till att bli KBT terapeut. Hoppas vi kommer bra överens. Jag ska försöka att inte ha så höga förväntningar. Då kanske jag blir positivt överraskad istället om det visar sig vara bra.

Jag mår dåligt över att jag är så tjock. Att jag har svårt att röra mig och att jag ser så tjock ut på alla kort. Men jag är ju riktigt fet med en vikt på 160 kg. Men jag har ändå inte motivation till att göra något åt det. Men jag ska försöka mig på att gå lite längre promenader. Vet inte om en gastric by pass operation verkligen är rätt för mig i och med min psykiska sjukdom. Är väl bäst om jag försöker på egen hand.

Att höra röster

Jag hör mindre röster nu än förut. Men rösterna är ofta otrevliga och nedlåtande. De hackar liksom småbitar av självkänslan. Samtidigt var rösterna ett sällskap då jag var isolerad. Då spelade det liksom inte så stor roll vad de sa huvudsakligen var att dom var där. Jag har sjukdomsinsikt och förstår att jag var sjuk, Att det var just röster och inget som var verkligt. Men ibland inbillar jag mig att rösterna var en speciell förmåga som jag hade och som skiljde mig från andra människor. Att jag kom i kontakt med en ytterligare dimension eller något. Men det var bara ett uttryck för min galenskap. Blott och bart.

Doppelgänger

Hej, jag heter Bea!

Nu har jag fått höra från så många att jag är lik den kvinnliga polisen Molly Solverson i Fargo Episod 1 så jag var bara tvungen att göra en grej av det.

Flickan och Kråkan

blogg

Jag har haft spanskalektion nu. Det gick bra. Jag är lite trött som vanligt. Tänkte på det att jag har skrivit blogg ganska länge nu och det har blivit många ganska osmickrande texter om mig själv. Den nakna sanningen liksom. Ja något åt det hållet är det ju. Jag funderar på att lägga bloggningen lite på is ett tag så att jag får kraft att skriva andra texter.

Fimpat

Två månader har gått sen jag fimpade förgott. Suget efter cigaretter försvann efter bara några dagar. Jag var storrökare och rökte två paket om dagen. Det blir nästan 3000 kr i månaden. Så nu har jag lite bättre ekonomi. 

Jag har fortfarande ångest om dagarna. Det släpper inte så lätt. Jag går och väntar på att voxran ska ge effekt. Det verkar ta tid. Tålamod är inget jag har mycket av just nu. Kan inte medicinen verka med en gång? 

Har problem med att leva med mig själv. Jag känner mig så fel i alla sammanhang. 

Detour

Boendestödjaren var här och vi bestämde att jag skulle gå till ett ställe där de erbjuder sysselsättning. Tanken är att jag först ska dit på studiebesök för att se om det är något för mig. Sysselsättningen gör ju förhoppningsvis att jag blir lite gladare för att jag kommer ut och träffar folk. Att jag hamnar i ett sammanhang och känner att jag tillhör en gemenskap. Socialsekreteraren sade att det var upp till ett års kötid på stödboendelägenhet och det ska man ta till om man absolut inte klarar av att bo hemma inte ens med stödinsatser. 

Jag mår lite bättre idag. Men föregående dagar har jag levt på lugnande för att jag haft så mycket ångest. Jag har börjat med Voxra igen. Det är en antidepressiv medicin. Den är snabbverkande och jag hoppas den lättar på nedstämdheten. Jag kanske har för stor tilltro på mediciner vad vet jag. Men jag behöver ta alla genvägar jag kan förutom att börja med droger då det är jag helt ointresserad av. Det bästa vore om jag kunde hitta någon som jag får förtroende för och kan börja prata med. Kanske genom kyrkan. 

I helgen ska jag bara ta det lugnt. Kanske gå på nån film och läsa en bok. Jag skulle vilja förkovra mig lite i filosofi. Jag har nu införskaffat kurslitteraturen i spanska men när jag öppnade boken fattade jag ingenting. Hoppas att jag blir mer införstådd med det spanska språket så jag kan tillgodogöra mig av litteraturen senare. 

Öva

Spanska är ett svårt språk att lära sig för en 35 åring som inte kan något sen innan. Jag har lärt mig några ord och fraser men jag måste öva och åter öva för att bli bra. Jag har spanska imorgon och det ser jag fram emot. Jag läser Hemlös med egna ord från åren 2008-2014. Jag känner igen mig mycket i det dom skriver då jag haft det ganska svårt själv mellan varven. Det är många intressanta livsöden man får följa. Hoppas jag aldrig behöver bli hemlös i varje fall. För utan tak över huvudet blir det rätt kärvt.De hade höjt min hyra med 38 kr ja det är ju inte så mycket att orda om. Jag tycker ändå att man får ganska mycket tillbaka på vad man betalar för.

Skott

I natt väcktes jag av att det ringde på dörren. Det var polisen. Det hade tydligen skett ett mord alldeles utanför porten. De sade de ju inte till mig men jag ha tagit redan på den infon i efterhand. Polisen tog mitt personnummer och telefonnummer. Ifall de skulle behöva höra av sig senare. Jag hörde inget av skotten. Jag hade tagit både propavan och zopiclon.


Min kondition är verkligen urusel jag blir helt winded av att bara gå upp för ett par trappor,  Jag vill träna upp den. Jag tror jag ska börja med promenader som jag ökar på succesivt. Sen ska jag ju börja med vattengympan med Emma träfflokal också. Jag är väldigt stilla sittande som det är nu. Tror att det skulle vara roligare att träna med någon istället för att göra allt själv som vanligt.

Jag känner mig bättre till sinnes. Självmordstankarna är tillfälligt borta. Jag testade att ringa till en sån där på nationella hjälplinjen och hon tyckte jag skulle kontakta psyk så då gjorde jag det och blev sittande utanför avdelningen i väntan på en jourläkare. Jourläkaren sa inte så mycket utan skrev ut nitrazepam som är ett klassiskt sömnmedel. Men det  var skönt att komma dit och att jag gjorde något aktivt för att hjälpa mig själv.

Akut

Jag sitter nu och väntar på jourläkare som ska komma och bedöma läget för just nu känns det inte som om jag mår så bra. Det är väl ett bra tecken att jag tar mig själv på allvar och söker vård. Jag har haft återkommande självmordstankar. Jag har inte gjort upp några planer som tur är. Men jag mår dåligt och har varit ledsen och isolerat mig de senaste dagarna. Tankarna går mycket kring att mitt liv inte blev bra men visst har jag goda minnen så jag ska inte måla allt svart. Men jag har svårt att beskriva smärtan inombords. Plötsligt blev allt bara så svart. Tankarna går i loopar att jag är misslyckad och inte någonting värd. Jag vet inte om det är depression. Men något är fel så nu sitter jag här och väntar på att en professionell får bedöma situationen. Väntan blir nog lång så jag har en god bok och lite godis till tröst. Vet att jag inte borde äta godis men jag orkar inte tänka på vikten nu.