Kärt barn

Jag var på Kulturhuset idag. Jag beställde quesadillas och satt och åt dom själv i godan ro och sen lämnade jag tillbaka några böcker. En kompis ringde och vi pratade. Jag känner mig så maktlös över mitt liv. Jag har ingen ork till att ta itu med saker. Jag bara sover på dagarna. Jag vet inte heller vad jag är bra på. Det känns som jag bara lurar mig själv med det här med att jag ska skriva bok för när jag skriver nåt så blir det så dåligt. Jag får bra lust att radera men det gör jag inte. Jag vet inte alls vad det är jag ska ägna mig åt i livet. Det känns hopplöst bara allting. Sen det här med att jag alltid är singel gör inte saken roligare. Det gör ju heller inte saken roligare at jag är tjock eller fet eller kärt barn har många namn när man väger 150 kg. Jag måste vända på det här nu och göra nåt positivt av min tid och mitt liv. Försöka gå ner i vikt, inte äta queasadillas på kulturhuset utan kanke göra egna själv som är nyttigare.