Uttråkad

Känner sån sjuk tristess just nu. Var hos tandläkaren och skrapade bort lite tandsten. Nu dödar jag bara tid. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Behöver dricka en kopp starkt kaffe tror jag. Vet inte heller vad jag ska skriva. Jag ska träna igen imorgon. Idag hinner jag inte. Jag ska se en film klockan sex. Andreas Dresen film. Det ser jag fram emot. Jag kollade på nya svenska Hollywood fruar och Gud vad tråkigt det var. Natacha Peyre var med och hon har bytt namn till Elena Belle. Sen var Erik Pryds fru med och hon var värsta städpedanten. Jag vill ha den timmen programmet tog att se tillbaka. Men det kommer jag aldrig att få.

Jag är så sjukt uttråkad, trött och seg och oinspirerad. Jag ska skriva på boken ikväll. Hoppas jag får lite inspiration av filmen. Jag är avundsjuk på alla som har en partner. Jag vill också ha. Men jag har aldrig haft ett riktigt långt förhållande. Tveksamt om jag kommer få det nu på äldre dagar.

Skriva av sig

Jag har nu äntligen kommit på rätt spår när det kommer till min roman. Jag vet hur den kommer bli ungefär som slutprodukt. Jag har ett ganska enkelt språk. Det är inte så utstuderat. Men jag skriver utan att tänka efter.

Idag var jag och tränade. Jag körde en halvtimme på gåbandet i ganska snabb hastighet och det gick bra. Jag blev trött och svettig. Dietisten sa att man skulle träna en halvtimme om dagen så jag ska göra som hon säger. Sen var det det här med kosten som inte är så lätt att följa efter konstens alla regler. Jag är medveten om att jag äter för mycket. Igår åt jag kinabuffé till lunch, dumplings till middag och två bakelser till efterrätt. Det är ju inte så nyttigt direkt. Men jag har inte ätit nåt gottis idag i alla fall. Jag vet att jag är tjock men jag tycker inte om när folk säger tjockis till mig.Det är kränkande.

Jag längtar till Berlin. Jag tror jag ska försöka resa dit nästa vår. Det är en så underbart härlig stad. Jag älskar Friedrichshain och Kreutzberg. Om jag åker dit ska jag göra en ordentlig liverapportering i bloggen. Den blev ju inte så bra förra gången.

Capture 20160926

Komma igång

Idag var jag på Kinabuffé och käkade lunch med ett par bekanta till mig. Det var på Linnégatan på Östermalm. Jag tycker Östermalm är en helt okej stadsdel men jag föredrar Södermalm faktiskt. Jag tjatar lite på min pappa att han ska byta sin fyra på Götgatan mot en tvåa och en etta så kan jag få ettan. Tänk att bo på Söder i en etta vilken dröm. Jag bor just nu i en etta i Farsta Strand. Det är helt okej. Lite white trash men jag är ju en white trash personifierad. Jag knarkar inte men jag är fattig och går på bidrag och så är jag tjock också. Kan inte bli mer trashigt.


Jag var faktiskt och skaffade träningskort på Always Fitness 24 i Farsta idag så imorgon ska jag gå och träna. Jag har gått upp lite i vikt så det är hög tid för det. Jag ska köra 45 minuter kondition till att börja med sen lägger jag till styrketräning. Jag vill gå ner till 100 kg först. Det är minus 65 kilo det och är inte så lite det. Jag måste ändra kostvanorna också. Annars är ju träningen förgäves. Fast jag börjar inte träna bara för att gå ner i vikt utan för mitt välbefinnande också. Jag kanske kan sluta med det antidepressiva SSRI preparatet Cipralex om jag kommer igång med träningen och det ger positiv effekt. Just nu behöver jag den medicinen för att inte vara så nere och deppig. Jag har inga självmordstankar längre och har hängt tillbaka lampan på kroken. Jag kommer ju att dö en dag då kan jag fylla mitt liv med något meningsfullt tills vidare. Jag ser mycket film och teater också. Jag gick med i en teaterförening då man får gå på genrep och tomma föreställningar. I lördags var jag på Filmhuset och såg fyra filmer på raken. Först såg jag Mannen från Le Havre som handlade om en man som gömde en flykting från Afrika. Sen såg jag En musiker föds som handlade om ett musikaliskt underbarn. Efter det Den röda jorden av den danska regissören Bodil Ipsen som handlade om en man i den danska motståndsrörelsen under andra världskriget. Sist var det en tysk  dokumentär som hette The Clown och handlade om när komikern Jerry Lewis skulle göra en film om en clown i ett koncentrationsläger men han gjorde aldrig klart den för att han tyckte den blev för dålig. Jerry Lewis sa att Roberto Benigni snodde idén då han gjorde Livet är underbart.


Jag sitter på bibliotekets dator och skriver nu. Jag ska gå hem och skriva på boken så jag har ganska mycket på gång trots allt. Jag önskar bara att jag kunde träffa nån trevlig att dejta. Men jag har ingen vidare tur.

Börja träna

Jag ska börja träna. Varje dag tänkte jag. Ska gå och kolla på Always fitness 24 i Farsta. Vet nån om det gymmet är bra. Jag ska äta mindre också. Ska göra som ett Biggest loser med mig själv. Jag ska försöka i 6 månader. Har jag inte gått ner 20 kg då så gör jag en gastric bypass. Jag ska verkligen försöka äta nyttigt och träna och funkar inte det då överväger jag operation. För jag kan inte gå runt och släpa på den här övervikten längre. Jag mår psykiskt och fysiskt dåligt av det. Jag kommer ihåg då jag vägde 70 kg vad mycket bättre hälsa jag hade då. Nu tar ju jag neuroleptika och antidepressiva men det ska gå och gå ner trots det. Helst skulle jag vilja ha en gymkompis. Kanske ska sätta upp en lapp på gymmet. Nu väger jag 165 kilo och är riktigt morbidly obese. Jag vill väga 75-80 kg det passar bättre till min längd som är 173 cm. Jag är i usel form men man måste ju börja nånstans. Jag ska ta bilder och dokumentera under resans gång. Jag tänkte mig i början köra kondition i en halvtimme sen styrketräning. Vad tror ni om det ni som är experter?

Långsamt

Jag skrev lite igår med betoning på lite. Tror romanen kommer bli klar 2020 om jag fortsätter i den här långsamma takten. Jag vet inte vem som kommer vilja läsa den. Kanske folk som också haft det svårt i livet. Eller folk som är nyfikna på psykisk sjukdom. Jag blir glad om en läser. Vem det nu än är.

Jag var hemma igår och försökte kolla på tv men det var bara dåliga program som gick. Idol, fan vilken dålig musik. Kackiga covers på skitlåtar. Fattar inte att det kan vara så populärt. Jag ska gå på film idag. Se Mannen från Le Havre bland annat.

Fly me to the moon

Jag  var på teater igår och såg Fly me to the moon genrep på Boulevardteatern. Den handlade om två tjejer som jobbar i Hemtjänsten och så är de hos en brukare som dör på toaletten. De bestämmer sig då för att ta hans pension och det han vann på travet. Det hela spårar snabbt ur. Den var bra och jag kände igen mig eftersom jag har jobbat i hemtjänsten. Jag har aldrig tagit något från någon brukare i och för sig men ändå jag minns själva slitgörat. Det är bra att sånt som inte visas annars kommer fram på teaterscenen. I förrgår såg jag Gröna hatten med Greta Garbo. Den var också bra. Den handlar om en tjej som är tillsammans med en kille och verkligen älskar men han åker iväg och då gifter sig Garbo med en annan som tar livet av sig på bröllopsnatten. Se kommer den älskade tillbaka men då har han gift sig med nån annan. Den var ganska tragisk.

Jag ska skriva idag. Min hemtjänst kommer vid två tiden då har jag väl hunnit skriva något. Jag mår ganska bra men jag känner mig tung som vanligt.

Dålig film

 Såg the The Smell of Us av Larry Clark och blev väldigt illa berörd. Den handlar om ett gäng skejtare i Paris som knarkar, super, knullar och lever rövare. Några av dem ett par killar blev manliga eskorter. De blev påsatta av gamla gubbar mot betalning. Det var en massa rå sex i filmen. Killarna blev verkligen utnyttjade. Det var sorgligt att se. Jag mådde dåligt hela kvällen på grund av den här filmen. Jag vet att sånt här förekommer men jag vill inte se det. Det var Saga Becker som hade valt den till Cinemateket. Hon tyckte den var bra. men det tyckte inte jag. När jag hade mått dåligt ett tag blev jag förbannad för jag kände mig våldtagen av filmen och dess regissör snuskgubben Larry Clark.
Kan inte rekommendera den. Om du ändå ska se den glöm inte att jag varnade dig först.

Jag ska sluta på sysselsättningen för jag gick ändå aldrig dit. Jag ska skriva istället. Hoppas det går bra. Jag mår ganska bra idag. Ska läsa filmhistoria,

Reading

Var på reading igår på Playhouse theater. En reading är när skådespelare läser direkt ur manus. Det var intressant men jag hade lite svårt att hålla koncentrationen uppe. Speciellt på slutet. Manuset Indian Summer handlade om ett triangeldrama mellan tre ungdomar. Dessutom var en roll pappan. Han var inte med så mycket men var en viktig karaktär.

Jag är lite trött idag. Somnande inte förrän vid halv två igår. Sitter på min sysselsättning nu men vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag gick förbi en spegel  på lunchstället och fick se en glimt av mig själv. Såg fördjävlig ut. Jag måste måna mer om mitt yttre. Om jag var gjord av pengar kunde jag köpa nya kläder samt klippa mig. Jag brukar klippa mig på Extend. Hon klipper upp håret så snyggt. Nu har jag jämnlångt hår till axlarna. En tråkig frisyr.

Förut brukade jag gå till medium för att jag ville att det skulle spå något fint om  min framtid. Jag frågade kommer jag att träffa en man och alla sa att jag skulle göra det. Men jag har inte gjort det. Det sa väl de vad man ville höra. Vad vet de om framtiden? Inte mer än vad jag vet. Jag har en dröm man i mina tankar han säger att han älskar mig. Han pratar på engelska. I love you, you fucker.

Att vara psykotisk

Har varit psykotisk många gånger i mitt liv. Senast var förra året. Jag tror jag insjuknade i början av augusti. Sen var jag psykotisk fram till jul ungefär då släppte det. Jag trodde att ett gäng var efter mig som jag kallade jävlarna. Jag trodde att de ville mig illa och skulle göra allt i deras makt för att förgöra mig. Sen trodde jag att jag var bevakad och att FBI ville ha med mig i sitt team. De skickade signaler om det som bara jag kunde se. Vad hjärnan kan spela en sådana spratt. Nu ska jag skriva om FBI och jävlarna i min roman. Jag ska försöka anstränga mig för att illustrera psykosen så noga det går. Jag är ju bara en av miljarder människor. En del av den gråa massan. Konstigt att man tror att man är en utvald. Jag kan fortfarande ha vanföreställningar light. Jag går ju på Haldol så det gör att jag är någorlunda normal. Jag kan ju skriva sammanhängande blogginlägg. Men ibland tror jag ändå att jag är bevakad och måste tejpa för webkameran. Men om man använder sitt sunda förnuft så är det ju ologiskt att nån skulle bevaka mig. Jag är ju inte känd utan bara en vanlig medelålders tjej.

Jag tror att jag måste ta neuroleptika hela livet.