En ros röd som blod

Mja, jag vet inte det känns bara som jag ljuger när jag bloggar. Men jag ljuger inte! Inte medvetet i varje fall. Har väl hänt att man kryddar till sanningen lite och vissa saker måste jag mörka för att farsan läser.
Visst finns det massa saker jag gjort som jag skäms för som jag inte skriver om. Men det tillhör det förflutna. Det är inget att tjafsa om!!!

Snart ska jag träffa kirurgen på Ersta Sjukhus. Jag är lite nervös faktiskt, jag har inte förberett mig så mycket mer än att jag har tänkt ut några frågor att ställa honom. Jag tror nu att operation är rätt för mig för jag har ju faktiskt försökt gå ner i vikt men jag har ju så förbannat stor aptit och det är delvis medicinen fel. Operationen jag att jag blir mättare snabbare. Jag tror att detta kan förändra mitt liv-till det bättre.

Jag var på möte med världens suraste socialtant idag. Det gällde mitt boendestöd. Hon gnällde över att jag inte verkade vilja ha boendestöd. Men det vill jag ju det är bara det att jag kanske är lite svår att samarbeta med. Men nu ska jag få boendestöd i varje fall, i fortsättningen också.

Jo jag flyttar ju nästa torsdag. Vi var och köpte säng och allt. Vill ha lite romantik. Men det blir inte så. Kan inte ni som i hemlighet beundrar mig ge er till känna? För jag vet att det var en som skrev det anonymt på den här bloggen.  Att den personen beundrade mig alltså.