Bluff

Råkade precis ut för ett sånt bluffsamtal då en man på engelska med indisk brytning säger att han ringer från Windows och att man fått ett farligt virus på datorn och han ska hjälpa en med det. Jag anade oråd och slängde på luren. Har för mig att en vän råkade ut för samma grej för ett tag sen. Om man "går på det" så ombeds man ladda ner ett program från en sida som  är tydligen är full med spionprogram så bedragaren har ful koll på allt du gör på din dator. Läskigt. Jag googlade lite och det verkar som de här bedragarna har varit i farten ganska länge.

Min kropp

Jag tänkte lägga upp denna bild på min kropp. Jag ser ut såhär!! Få se vad det blir för bild om ett år. Förhoppningsvis har man väl gått ner rätt många kilon då.

Så bra

Känns som alla är trötta så här i slutet av januari. Inga pengar har man heller. Det mesta suger. Igår hade jag en låg dag jag bara låg och sov och kollade lite på en film och sen somnade jag igen. Jag ska börja träna på måndag för att aktivera mig och att må lite bättre på det stora hela och för att gå ner i vikt så klart men jag vill inte lägga för mycket fokus på det för då tröttnar man ju. Jag är med i gastric bypass grupp på Facebook och många har ju genomgått fantastiska förändringar och då inte bara till det yttre men blivit mer aktiva och sociala. Jag måste ju gå ner kanske 10 kg till innan jag får göra en operation. Få se hur det blir. Jag vet inte om jag ska skapa en separat blogg för den om det blir av eller hur jag gör. Någon skrivkramp vad gäller bloggande lär jag ju aldrig få. Det bara rinner av mig. Orden alltså.


Med koncentrationen går det fortfaranade sådär. Jag läser lite tidningsartiklar på sin höjd. Vill plöja en roman och nå den där känslan att den är så bra att man inte vill lägga den ifrån sig.

Väsen

Jo jag ska ju byta öppenvård till Farsta. Jenny sa att det inte var så bra där. Jag vet inte vad ni andra läsare säger om psykiatrin i Farsta. Kan ju vara intressant att höra olika synpunkter så att säga. Anledningen till att jag byter är för att det blir närmare för mig om jag blir sjuk och inte så mycket tjafs. Jag är inte överdrivet nöjd med vården på affektivt centrum. Det känns som att det är i princip samma på alla landstingets enheter. Så det kvittar.

Jo jag drömmer konstiga mardrömmar om natten. Det händer inget speciellt i dem det är bara otäckt.

Jag såg Återträffen igår av Anna Odell och det var en speciell film om mobbing, Jag blev lite mobbad i skolan mest verbalt och inga hugg och slag. Men jag har aldrig varit populär i den sociala hierarkin så jag kan känna igen mig i utanförskapet som Odell gestaltar så bra. Anna Odell har en lite hypnotiserande blick. Hon ser ut som ett litet väsen. Jag skulle vilja se fler filmer med Anna i huvudrollen men då kanske med ett lite bättre manus.

¨Trassel

Boendestödjarmänniskan var här och det kändes bra att få lite struktur i vardagen. Det är lite trassel med min sjukskrivning. Inget har kommit in till försäkringskassan än. Som sjukskriven är man verkligen på botten i samhället. Känns som man inte har nåt att säga till om.

Måste skaffa mig en sysselsättning också. Kan ju inte sitta här och uggla hela tiden.

Solitude

Jag är hos pappa och tvättar för jag hade glömt att boka tvättstugan och det fanns först ledig tvättid på onsdag. Jag blir fort så ofräsch för att jag svettas medicin så jag måste byta kläder ofta.


Så fort man kommer in till stan så slås man av hur mycket folk det är överallt. Ute i förorten är det lite lugnare. Men här i stan herre min ge. Alla bara travar på fort fram. Man känner att man måste akta sig så att man inte blir nedtrampad. Jag saknar inte stan. Jag kan sakna pappas lägenhet men inte mer än så att det var trivsamt i den. Men jag trivs bra i min lägenhet också. Faktiskt.


Alla bloggar jag läser har alla respektive. Har inte du nån pojkvän? En bojkvän? Nej. Säger jag. No comments. kanske passar bättre. Jag letar inte direkt och av avreggat mig från dejtingsida. Jag vill må bra först innan jag träffar nån. Han krigaren som plundrade mig í våras det var ju kul att nån ville vara med mig men jag fick ju betala ett pris för det. Nej kärlek kostar inte. Undrar när man får uppleva det? Kanske nån gång.


Jag är annars ganska mycket för mig själv faktiskt. Jag borde göra lite fler saker med andra.

Min resa

Nu är jag utskriven från den slutna avdelningen och det känns skönt. Jag var hemma hela kvällen igår och kollade på tv. Visst var det tryggt att vara där. Det fanns ju alltid personal där att fråga. Men man fick aldrig vara ifred. Jag pratade lite med de andra patienterna som mådde lika dåligt som jag. Många var i 50-60 års åldern och hade slösat stora summor pengar under manier. Jag ska inte lämna ut mer info om dom för det känns liksom fel att skriva om dom så jag skriver om mig själv. Jag vet inte riktigt vad det var som hände men det blev bara helt svart allting. Jag satt hemma och mådde dåligt så då hade pappa ringt psyket och de kom hem till mig men då ville jag inte följa med så jag kom dagen efter och då skrev läkaren in mig på ett LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) Jag var arg i början för jag kände mig kränkt så jag skrek och hade mig och var otrevlig mot personalen men sen lugnade jag ner mig och började samarbeta för de är det bästa man kan göra om man hamnar på sluten avdelning. Dagarna gick och såg likadana ut man serveras mat på bestämda tider och så. Min enda julklapp detta året var en hudlotion med kokosarom som jag fick av psyket. Tolvslaget på nyår sov jag bort. Jag vet inte om jag mår så mycket bättre jo lite. Förföljemanin är borta. Nu ska jag kämpa för att få en dräglig tillvaro här hemma. En kompis sa att minn hjärna är min diamant. Kanske använder mig av intelligensen för lite, Vill läsa mer men har svårt att koncentrera mig.

Gräsklipparen

Idag har jag hållit på med skrivaren. Jag hade slarvat bort usb kabeln så jag fick köpa en ny. Den funkar nu. Jag skrev ut ett recept på pasta vongole. Det blev helt okej.

Nu kollar jag på tv och de pratade lite om 80-tals såpan Svenska Hjärtan och de visade scenen då Torsten drar  ut gräsklipparen mitt i vintern för han känner sig jävligt arg, bedragen och besviken. Helt klockren scen. Carin Mannheimer som skrivit scenen sa att många kommer fram till henne och frågar hur fan hon kom på det där med gräsklipparen över snön.

Imorgon ska jag till slutna avdelningen och skrivas ut. Får inte försova mig då. Jag känner mig ändå rätt så lugn. Faktiskt. Som sagt jag mår rätt bra och ingen behöver vara orolig för mig.

I know

Jag har rensat upp bland mina vinylskivor nu. Det tog ett par timmar att sortera om dom. Alla skivorna hade jag tagit ut när jag var sjuk. Lyckligtvis hade jag inte repat eller förstört dom. Det är ca 100 skivor. Lou Reed var borta trodde jag men så hittade jag skivan. Ja han gick ju bort för inte så länge sen. Död. Just nu lyssnar jag på The waitresses. I know what boys like. Jättebra pepplåt. Det känns skönt att vara hemma. Man får vara ifred.

Klara det

Jag kommer att skrivas ut härifrån inom kort. Jag hade nattpermission igår och då kollade jag på guldbaggegalan och amerikansk  skräckfilm. Det var kul.

Jag är ju fortfaranade uppskriven på Gastric bypass. Vi får se hur det går med det. Jag ska träffa dietisten om två veckor. Jag vill verkligen gå ner i vikt. Inte så lätt utan operation. Jag måste gå ner 7-8 kilo till för att få göra den för överhuvudtaget. Jag kämpar.

Jag har gått upp 80 kg ungefär sen 2005. Det är liksom en fullvuxen karl. Jag ska inte skylla enbart på mediciner men de har ju verkligen inte underlättat. Nu vänder jag på detta, vill ju inte gå upp 80 till. Min drömvikt är 75-80 kg. Det skulle vara underbart om jag kunde komma ner dit igen.

Jag är glad över att jag klarade den här pärsen på psyket och att jag mår relativt bra nu. Det kommer vara en lång väg tillbaka men jag ska klara det.