Frisk

Mår mycket bättre idag. Har inte rakat benen på flera år men gjorde det nu med engångshyvlar och jag kände mig genast mycket fräschare. Sen rakade ja armhålorna och det har jag inte heller rakat på flera år. Liksom jag har ju inte regelbundet intimt umgänge med någon så vem ska jag göra mig fin för. Men sen kom jag på att det är för min egen skull jag gör det så jag ska känna ett större välbefinnande och inte oroa mig för att jag luktar illa och därför undviker folk. Efter att jag duschat av mig sprayade jag kroppen med kroppsspray och sen tog jag body butter med mangodoft som jag smorde in mig med. Sen som pricken över i sprayade jag Shakiras parfym Rock! som jag fick av min syster i födelsedagspresent. Den luktar lite citrus. Den är inte så tung utan frisk.

Jag städade också ur den äckliga toan med Cilluit bang. En man från Familjebostäder har varit här två gånger och rensat men det går liksom inte att spola ordentligt. Skålen fylldes upp men nu går det att spola hyfsat i varje fall. Viktigt att man spolar efter varje gång man kissat eller skitit. Annars luktar det och blir jävligt äckligt.

Jag ska nog gå och panta flaskorna som jag har hemma. Jag dricker ju ganska mycket läsk. Light läsk utan socker måste jag flika in, Jag städade ut kylskåpet som var fyllt med en massa mjölkförpackningar och så gick jag till Lidl och köpte billig mat som jag fyllde kylskåpet med efter att ha skrubbat med ättika och lagt ut bomullstussar med vaniljextrakt för att få bort den sura mjölk lukten. Det är ett friskhetstecken att jag både tar hand om mig själv och hemmet mer,

Kram

Sov dåligt i natt, Somnade inte förrns vid 3 på natten ungefär. Så gick jag upp och skrev manus. Åt lite gröt. Jag ska vara hemma mer. Har handlat mycket mat på Lidl. Köpte en ny mopp som man fäster på städskaftet. Det gamla var utslitet. Jag är lite deppig nu för jag såg the Swedish Theory of love. Det är en dokumentär som handlar om att i vår strävan att vara självständiga individer. Att man ska klara sig själv och vara sin egen lyckas smed. Det var bilder på när dom rensade ut ur en självmordslägenhet och på när killar runkade för att donera sperma och tjejer som inseminerade detta. Samtidigt visade de på att gemenskapen var så mycket bättre i Afrika. Men det kan ju inte vara helt sant det måste ju finnas ensamma människor i Afrika också. Jag blev lite deppad för det var bara en så krass världsbild genom
hela dokumentären. Jag ska göra en riktig recension på Beas teater och filmblogg sen lite senare.

Har lagat mat. Åt lite för mycket men jag ska sluta äta ute så mycket och ro om hemmet lite mer.

Jag var på det iranska performancet men det var inte så jättebra tycker jag. Det var segt och lite tradigt men jag slänger nog ihop en recension lite senare.

Ska lägga mig tidigt ikväll.

Uppvarvad

Det kostar att vara sjuk

Dricker kaffe med mjölk. Vaknade för en timme sen. Jag ska gå ut och gå idag och så ska jag gå och träna. Sen ska jag på performance i Högdalen. Jag är lite trött och känner mig lite förkyld.

Nu är jag normal. Jag har ingen psykos. Jag tar ju Haldol. Jag får injektioner varannan vecka. Jag tänker tillbaka på när jag var psykotisk. Kollar bakåt i tiden på blogginlägg för ca ett år sedan. De är osammanhängande och upprepande på ord och fraser, Det var väl rösterna jag hörde. Det tog tid att återhämta sig från psykosen. Jag tror en del av mig fortfarande är lite psykotisk ändå för jag kan tro lite fortfarande att jag är bevakad och att jag har jävlarna efter mig. Jag trodde när jag var sjuk att de hade satt upp kameror i lägenheten. Jag vet inte om det var Säpo eller några skuggfigurer ur den undre världen. Några var det i alla fall som var besatta av mig. Konstigt att man blir så egocentrerad och tro att det är någon som över huvud taget bryr sig.

Jag kom på att jag ändå betalar för min vård så en belastning för samhället kanske jag inte är ändå trots att jag inte jobbar. Ett läkarsamtal kostar 360 kr och frikort får man när man betalat 1100 kr. Mediciner får man bekosta själv men det finns högkostnadsskydd. När man är inlagd på avdelning får man en räkning sen på sjukhusvistelsen. Så det kostar att vara sjuk. Jag får ut strax under 10 000 kr från Försäkringskassan inklusive bostadstillägg. Det är inte mycket och man får snåla. Jag borde laga mer mat men jag tycker inte om att äta hemma så jag äter ute. Det går runt ändå. Pappa är snäll och lånar ut. Jag  älskar min pappa som är den ändå föräldern jag har i livet.

Ny livsstil

Jag gick en lång promenad i höstsolen mellan T-Centralen och Filmhuset. Det tog 45 minuter ungefär. Jag är i dålig form. Har dålig kondis och är för tung. Men man måste ju börja nånstans ju. Igår tränade jag sammanlagt 45 minuter på löpbandet. Mitt gym har en tjejdel och jag var i den första halvtimmen och sen den sista kvarten tränade jag på en maskin som låg vid receptionen. Så var det det här med maten. Jag äter för mycket. Jag ska börja skära ner på portionerna och byta ut livsmedel mot nyttigare alternativ men det är lättare sagt än gjort. Problemet är att jag älskar att äta ute på restaurang och caféer. Då är det ju svårt att veta exakt vad man får i sig. Jag lärde mig när jag gick på Viktväktarna en gång att man ska undvika friterat och allt som har prefixet smör-. Smörstekt smördegsinbakad och så vidare. Men trots att man undviker det fetaste så blir det ju för kaloririkt ändå. En Caesarsallad kan bli onyttigare än en kebabtallrik med ris om man väljer dressingen på salladen. Sött som godis och bakverk kan jag avstå men jag älskar mat. Jag har många gånger i ren desperation beställt måltidsersättningar men det funkar inte för mig. Jag måste få äta och njuta av maten. Hemma har jag bara en kokvrå och inget ordentligt kök och inget matbord så jag får äta i sängen eller vid datorn och det är ju inte så trevligt. Därför äter jag ute. Någon som har några tips på hur jag ska göra för att leva sunt?

Kämpar

Såg en pjäs igår med student från Stockholms dramatiska högskola. Den hette Bäst före barnet och handlade om en nyexaminerad psykolog som började jobba på Barn och Ungdoms psykiatrin. Han skulle hjälpa en liten tjej som hette Klara. Hon talade inte. Sen handlade pjäsen om den här psykologens egna demoner. Den var bra gestaltad och bra scenerier med dans, schysst ljussättning och snygga projektioner.

Efter det såg jag en så underbar film. Granatäpplets färg hette den och regissören till filmen hette Sergej Paradjanov. Det var inget narrativ i filmen och ingen dialog utan bilder med fast kamera som var komponerade som konstverk. Den var underbar!

Jag förbereder mig för att gå och träna idag. Jag ska köra ett ordentligt pass på löpbandet med motlut och intervaller. Jag har ätit en stabil frukost inför det. Igår frossade jag men det ska jag inte göra om. Jag ska söka hjälp hos dietist med mina matproblem. Jag tror fortfarande inte på att en gastric bypass är lösningen för just mig. Jag ska försöka gå ner på egen hand utan operation.

Jag känner mig lite misslyckad och att jag bara är en börda för samhället. Jag kostar ju massor med pengar för att jag är psykisk sjuk. Men å andra sidan är det ju därför man betalar skatt så att de sjuka ska kunna klara sig när de inte kan jobba. Jag bidrar ju ändå till samhällsekonomin när jag betalar hyra och handlar mat.

Pjäser

Såg fyra studentföreställningar med studenter från STDH. Den första var Ett rop på min syster med två kvinnliga skådespelare. Det var en scenbild med en gunga och en soffa annars svart. Kvinnorna var klädda i vit t-shirt och vita jeans.  De gick in och ur olika roller men mest var de systrar. Den var varm och eggande. Ett engagerande drama.
Den andra var Lustkollissionen med en kvinnlig skådespelare som när man kom in gick runt i en lång gråblå satängrock och rökte och drack. Hon talade om lite olika saker alkoholmissbruk och när hon befann sig i en bil med sin kille och han körde i 200 km i timmen och hon var rädd. Pjäsen var fantasieggande och vacker. Den tredje var Halv åtta i mig då den kvinnliga skådespelaren var en tv-kock. Scenografin var ett antal kylskåp och en matbänk. Hon lagade en massa äckliga geggor och pratade om sin fascination för Gordon Ramsey. Den var rolig och underhållande. Den fjärde och den sista var Om svar anhålles var med en manlig skådespelare som skulle ha middag och väntade på gästerna. Han ägde verkligen hela scenen. Den var fin.

Jag mår bra idag men igår hade jag sprängande huvudvärk. Jag tog en ipren och en Alvedon och så somnade jag. Idag ska jag se en pjäs som heter Bäst före barnet och en film som heter Granatäpplets färg. Jag ska gå en lång promenad i det vackra höstvädret.

Då jag inte mådde bra

Sov dåligt i natt. Det berodde nog på att jag bälgat i mig så mycket kaffe sent på kvällen. Jag ska se en finsk film om psykoser senare idag.

Pappa har åkt med Petra till Umeå. Han gillar och köra bil. Det gör jag också men jag har inget körkort. Jag hade gjort riskutbildningen och halkbanan och var nästan redo att köra upp. Men så small det till i huvudet och jag blev psykotisk och hamnade på LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård.). Då blev jag av med körkortstillståndet. Sen blir man spärrad ett tag från att söka ett nytt. Nu skulle jag kunna börja ta tag i det där men jag väntar nog ett par år. Jag har viktigare saker att göra. Dessutom klarar man sig ganska bra i stan utan körkort. Jag har ju SL kort till reducerat pris för att jag är sjukpensionär. Det är ganska många kontroller nu när de kollar att man har giltigt färdbevis då har jag ett intyg från Försäkringskassan som stärker att jag åker för reducerat.

Ska berätta om förra året då jag blev psykotisk sist. Jag sökte vård med min pappa som märkte att jag började bli dålig och då var vi på öppenvården i Gubbängen. Det var fullt på deras heldygnsavdelning så det skickade mig till Nacka där den kända läkaren Dr Rolf Stackenland jobbade. Han skrev ut mig efter ett dygn trots att jag var mycket psykotisk. Pappa anmälde Rolf till in Inspektionen för vård och omsorg. IVO. Men det blev inget. Ärendet lades ner och nämden bedömde att Rolf inte hade gjort något fel då han skrev ut mig. Till sitt försvar sa han att jag var i mitt habitual tillstånd då han skrev ut mig. Det gick några dagar och jag lallade omkring i min drömvärld. Jag var mest hemma i svinstian till lägenhet och varken duschade eller borstade tänderna. Pappa fick tillslut in mig på Gubbängen. Där blev jag kvar i 2,5 månad och fick neuroleptika som först inte verkade men tillslut så kom jag ur psykosen och blev mig själv igen. Jag är tacksam att jag har min pappa som har koll på läget för vården kan man ju inte lita på. Jag tycker att läkare som Stackenland inte borde ha så stort ansvar. Jag menar jag kunde ju råkat illa ut. Jag nämner honom vid namn för att jag tycker att sånt här ska komma fram i ljuset. Det står jag för.

Budskap

Det finns ju som bekant många grupper på Facebook för många olika syften. Jag är med i en massa grupper för de som lever med psykisk ohälsa. I många av dem är det alltid nån som postar stickers där det står: Du är värdefull. Du är vacker och du är älskad. Ofta med änglar och fjärilar runt omkring. Visst kan man behöva höra vänliga ord men att det går så långt att man bara får det skrivet på en dataskärm. Då är det något som är fel.

Jag kämpar på med vardagen. Jag är mycket gladare nu. Jag orkar mer. När jag gick på Cisordinol orkade jag knappt läsa en tidning. Men nu har jag kommit igång med flera olika projekt. Jag ska gå och träna imorgon. Ska googla på nätet efter olika sätt att använda hantlar och skivstänger.

Jag var på Scenskolans examensprojekt Departure då det olika skådespelarna från scen och mimutbildningen som visar sina slutprojekt. Det blev lite strippshow ibland men annars var det bra. Dom var duktiga. Sen såg jag en kortfilm om en pappa som köpte en prostituerad till sin son som hade Asbergers och aldrig varit med en kvinna. Filmen hette födelsedagspresenten.

Kortfilm

Ska skriva om mitt kortfilmsmanus. Filmen handlar om en tjej som mår dåligt och hamnar hos en andeutdrivande. Det blir som ett litet kammarspel med två skådespelare. Jag ska försöka få till en bra dialog så att det blir lite utrymme för rent skådespeleri. Sen har jag boken också men jag jobbar på dem projekten parallellt.Jag tänkte filma om ett par månader. Jag har redan fixat tjejen som ska spela den deprimerade men inte mannen som ska spela den här galningen. Jag har två som jag har på lut. En som har lite aggressiv framtoning när han spelar och en annan som är mer mild och snäll. Jag vet inte vilket som blir obehagligast.

Jag blev så inspirerad att ta tag i filmen för jag var på kortfilmsmaraton. På Stock motion. Jag såg en mycket bra dokumentär av Moa Junström som hette Psyket. Den skildrar en kvinna som blir sjuk och får kraftig ångest och självmordstankar och hon hamnar på en sluten avdelning, Man levde sig in i situationen att vara på ett sjukhus under de restriktioner som råder där och samvaron med andra patienter. Jag har ju själv varit inlagd en massa gånger så jag kan sätta mig in i hur det känns. Hon sa att hon jobbar på en uppföljare så jag får hålla till godo tills den kommer. Jag såg massa andra bra kortfilmer, Gamla burkar, flaskor och tanter Moa Hammar och Vera Lanå Bolin var bra också. Den handlade om fattigpensionärer. En del hade varit hemlösa t om. Man fick följa dessa tanter i sin vardag hur det letade burkar, målade, boxades och spelade på hästar. Den var skildrad med värme. Mr Sugardaddy av Dawid Ullgren var spännande. Den handlade om en gammal bög som blivit dumpad av sin partner sen 30 år och bestämmer sig för att ge sig ut i nattlivet för att få en nystart och där träffar han en ung snygg kille. Jag ska se fler imorgon.