Långsamt

Jag skrev lite igår med betoning på lite. Tror romanen kommer bli klar 2020 om jag fortsätter i den här långsamma takten. Jag vet inte vem som kommer vilja läsa den. Kanske folk som också haft det svårt i livet. Eller folk som är nyfikna på psykisk sjukdom. Jag blir glad om en läser. Vem det nu än är.

Jag var hemma igår och försökte kolla på tv men det var bara dåliga program som gick. Idol, fan vilken dålig musik. Kackiga covers på skitlåtar. Fattar inte att det kan vara så populärt. Jag ska gå på film idag. Se Mannen från Le Havre bland annat.

Fly me to the moon

Jag  var på teater igår och såg Fly me to the moon genrep på Boulevardteatern. Den handlade om två tjejer som jobbar i Hemtjänsten och så är de hos en brukare som dör på toaletten. De bestämmer sig då för att ta hans pension och det han vann på travet. Det hela spårar snabbt ur. Den var bra och jag kände igen mig eftersom jag har jobbat i hemtjänsten. Jag har aldrig tagit något från någon brukare i och för sig men ändå jag minns själva slitgörat. Det är bra att sånt som inte visas annars kommer fram på teaterscenen. I förrgår såg jag Gröna hatten med Greta Garbo. Den var också bra. Den handlar om en tjej som är tillsammans med en kille och verkligen älskar men han åker iväg och då gifter sig Garbo med en annan som tar livet av sig på bröllopsnatten. Se kommer den älskade tillbaka men då har han gift sig med nån annan. Den var ganska tragisk.

Jag ska skriva idag. Min hemtjänst kommer vid två tiden då har jag väl hunnit skriva något. Jag mår ganska bra men jag känner mig tung som vanligt.

Dålig film

 Såg the The Smell of Us av Larry Clark och blev väldigt illa berörd. Den handlar om ett gäng skejtare i Paris som knarkar, super, knullar och lever rövare. Några av dem ett par killar blev manliga eskorter. De blev påsatta av gamla gubbar mot betalning. Det var en massa rå sex i filmen. Killarna blev verkligen utnyttjade. Det var sorgligt att se. Jag mådde dåligt hela kvällen på grund av den här filmen. Jag vet att sånt här förekommer men jag vill inte se det. Det var Saga Becker som hade valt den till Cinemateket. Hon tyckte den var bra. men det tyckte inte jag. När jag hade mått dåligt ett tag blev jag förbannad för jag kände mig våldtagen av filmen och dess regissör snuskgubben Larry Clark.
Kan inte rekommendera den. Om du ändå ska se den glöm inte att jag varnade dig först.

Jag ska sluta på sysselsättningen för jag gick ändå aldrig dit. Jag ska skriva istället. Hoppas det går bra. Jag mår ganska bra idag. Ska läsa filmhistoria,

Reading

Var på reading igår på Playhouse theater. En reading är när skådespelare läser direkt ur manus. Det var intressant men jag hade lite svårt att hålla koncentrationen uppe. Speciellt på slutet. Manuset Indian Summer handlade om ett triangeldrama mellan tre ungdomar. Dessutom var en roll pappan. Han var inte med så mycket men var en viktig karaktär.

Jag är lite trött idag. Somnande inte förrän vid halv två igår. Sitter på min sysselsättning nu men vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag gick förbi en spegel  på lunchstället och fick se en glimt av mig själv. Såg fördjävlig ut. Jag måste måna mer om mitt yttre. Om jag var gjord av pengar kunde jag köpa nya kläder samt klippa mig. Jag brukar klippa mig på Extend. Hon klipper upp håret så snyggt. Nu har jag jämnlångt hår till axlarna. En tråkig frisyr.

Förut brukade jag gå till medium för att jag ville att det skulle spå något fint om  min framtid. Jag frågade kommer jag att träffa en man och alla sa att jag skulle göra det. Men jag har inte gjort det. Det sa väl de vad man ville höra. Vad vet de om framtiden? Inte mer än vad jag vet. Jag har en dröm man i mina tankar han säger att han älskar mig. Han pratar på engelska. I love you, you fucker.

Att vara psykotisk

Har varit psykotisk många gånger i mitt liv. Senast var förra året. Jag tror jag insjuknade i början av augusti. Sen var jag psykotisk fram till jul ungefär då släppte det. Jag trodde att ett gäng var efter mig som jag kallade jävlarna. Jag trodde att de ville mig illa och skulle göra allt i deras makt för att förgöra mig. Sen trodde jag att jag var bevakad och att FBI ville ha med mig i sitt team. De skickade signaler om det som bara jag kunde se. Vad hjärnan kan spela en sådana spratt. Nu ska jag skriva om FBI och jävlarna i min roman. Jag ska försöka anstränga mig för att illustrera psykosen så noga det går. Jag är ju bara en av miljarder människor. En del av den gråa massan. Konstigt att man tror att man är en utvald. Jag kan fortfarande ha vanföreställningar light. Jag går ju på Haldol så det gör att jag är någorlunda normal. Jag kan ju skriva sammanhängande blogginlägg. Men ibland tror jag ändå att jag är bevakad och måste tejpa för webkameran. Men om man använder sitt sunda förnuft så är det ju ologiskt att nån skulle bevaka mig. Jag är ju inte känd utan bara en vanlig medelålders tjej.

Jag tror att jag måste ta neuroleptika hela livet.

Skriva

Läste Ida Theréns artikel i SVD om att få bli publicerad på förlag. Hon har försökt och skickat in manus men blivit refuserad. Hon gick undercover in på en skrivarkurs för att undersöka varför så många vill bli författare nuförtiden. Jag skulle också vilja bli författare. Men jag har aldrig testat och skicka in något. Kanske ska göra det sen. Min pappa som är läkare och docent ger ut böcker på sitt egna förlag Melampyrum. Jag tror att han har försökt att kontakta andra förlag men fått nej så därför trycker han egna böcker. Jag har faktiskt inte läst en enda. Jag skäms lite över det men jag ska läsa Existentiell resa som är en brevroman med hans föräldrars brevväxling då de var på Rivieran och levde livet medan pappa var en liten toddler och var hemma i Sverige hos sin farmor Berta.

Jag skriver ju på en roman om en som går igenom en livskris men än så länge är det bara lösa fragment. Jag måste hitta någon bärande struktur så att det blir en behållning att läsa. Ida Therén påpekar i sin text att det är oglamoröst att skriva och det håller jag med om. Man sitter ju ensam framför en laptop hela dagarna. Jag skriver blogg för att jag älskar att skriva och vill nå ut med min text.

Mol allena

Jag såg Vånda och Extas och Juha idag. Den första var en film som handlade om Michelangelo och när han målade innertaket på Sixtinska kapellet. Juha var en modern stumfilm.

Idag känner jag mig lite ensam. Jag var bjuden på födelsedagsfirande på restaurang men jag har inga pengar så jag kunde inte gå. Det är ju lite trist. Jag läste att man ska tjäna 45 000 i månaden för att kunna betala för sig och leva gott. Jag får ut 10 000 i månaden så därför blir det ganska knapert. Jag går som sagt nästan aldrig ut på krogen och senast jag reste var i förra året i maj då jag var i Berlin. Jag längtar tillbaka dit. Jag trivs i den staden. Det var någon som ringde från okänt nummer idag men jag svarade inte för jag var på bio. Undrar vem det var?

Jag har inte rökt på snart 10 månader. Saknar inte ciggen. Inte alls faktiskt.

Svalare

Det börjar bli lite svalare nu på kvällarna. Det är skönt tycker jag. Jag var på Den fjättrade Prometeus teaterpjäs på Dramaten Elverket men jag måste säga att jag fattade inte så mycket av handlingen. Den handlade om Prometeus som var fjättrad. Jag är inte dum i huvudet så mycket fattade jag. Men sen var resten ett mysterium. Idag såg jag Ninotchka på Cinemateket. Den var rolig. Garbo skrattade.

Idag är jag glad för en gångs skull. Den behandlingsansvariga på Lindegården öppenvård påpekade det också. Jag känner mig inte nedstämd som jag brukar göra. Det är latin amerikansk filmfestival snart och så är det Stock motion. Filmdagar fyllda med kortfilm. Sen visar Stockholms dramatiska högskola sina examensprojekt under etiketten Departure. Jag ska gå på allt.

Jag är även för en gångs skull ganska så glad över att jag är singel. Det finns många fördelar. Visst skulle jag vilja bli kär men nu är jag inte kär i någon då kan jag lika gärna vara kär i mig själv.

Teater

Jag var och såg två pjäser idag. Doktor Glas på Dramaten och Vår tids fruktan och elände på teater Tribunalen. Den första Doktor Glas som jag har recenserat i min teater och film blogg var en monolog med Krister Henriksson. Den var stark och allvarlig. Den andra pjäsen var mer politisk samhällskritik med en twist. Det var så kul att gå på teater igen. levande människor som övat in repliker utantill. Det var ett kärt återseende med teatern. Jag ville bli skådespelare när jag var liten men när jag spelade teater tyckte jag själv inte att jag var bra och jag fick aldrig nåt beröm så jag lade ner det. Jag spelar dock amatörteater ibland. Jag var senast med i en pjäs på studentteatern. Jag skulle vilja gå med i en teatergrupp. Det skulle vara kul. Jag kanske ska starta en själv. Jag sökte aldrig scenskolan men det kanske man skulle ha gjort för att ha den erfarenheten i bagaget. Jag kanske ska gå en kurs i skådespeleri. Det har jag gjort och det var kul. Jag gick en med method acting som tema på Kulturama. .Jag tycker att det är kul att regissera också och det är bra när man testar på att regissera och ha sysslat med skådespeleri för då vet man hur utelämnad och rädd man är som skådis när man står där framför kameran eller publiken och ska leverera.

Pjäs

Jag ska gå på teater imorgon och se Doktor Glas. Det är genrepet och det är gratis. Det ska bli kul. Jag ska skriva om pjäsen i Beas teater och filmblogg sen.

Jag såg Anna Karenina igår på bio. Den var bra. Mer filmisk än Kameliadamen. Den handlar om en kvinna som lämnar make och barn för att leva med sin förälskelse. Men sen ebbar passionen ut och hon ångrar sig. Hon saknar sin son.

Jag mår ganska bra idag. Lite trött och seg. Boendestödjaren kom tidigt och väckte mig. Jag gillade inte honom. Han började ställa en massa frågor och var allmänt jobbig.