Tankens kraft

Nu börjar Filmhösten och jag har sett fram emot den. Ikväll är det en tysk film som utspelar sig i forna DDR.

Jag mår lite bättre nu. Jag är noga med att ta min antidepressiva medicin. Jag försöker vara vaksam på hur jag tänker för tankarna färgar ju hur man mår. Jag har lärt mig det i KBT terapin vilken makt tanken har över en. Jag tänker ofta negativa saker om mig själv och jag försöker ändra på det att tänka realistiska tankar om mig själv istället. Inte ställa för höga krav på sig själv för när man inte kan leva upp till dessa blir man besviken.

Hjärnan darrar

Jag gick till Lava igår och läste ur Hjärnan Darrar av Klara Wiksten. Lava är egentligen för folk mellan 13-25 år men jag ville så gärna läsa ur den boken och den fanns inte nån annanstans. Hjärnan Darrar handlar om folk som tillhör samhällets skuggsida de som inte jobbar och har obetald praktik osv. Jag har ju erfarenhet av det. Våren 2010 tvingades jag till Misa som är ett ställe som ska hjälpa sjukskrivna ut i arbetslivet. Det var hemskt. Jag fick möta två kvinnor som var öppet otrevliga mot mig och förlämpade mig. De tyckte att jag skulle praktisera hos en gubbe som skulle göra en dokumentärfilm om utvecklingsstörda. Det gick inget bra. Jag mådde ju väldigt dåligt till men det tog de ingen hänsyn till utan sa att jag skulle gaska upp mig typ. Jag ska tillbaka till Lava och läsa mer sen ur boken. Ur en episod så var hon på ett ställe som hette Kulhuset där de gjorde potatistryck bland annat och där samlades de utstötta. Det är den här andan att folk som är sjuka ska jobba och tvingas leva i fattigdom för det är ju inte direkt så att man får 40 000 i månaden av Försäkringskassan. Jag köpte Amelia och då fick man Kamratposten på köpet. När jag var liten läste jag mycket i Kamratposten och det var en artikel i denna tidningen som handlade om sociala medier. Hur man blir avundsjuk på andra som lägger upp bilder på roliga saker de gör hela tiden. I can relate. Tänk när man var liten och gick i sexan och var en preteen. Vad visste man om livet då?

Jag trivs bättre hemma i lyan nu men jag längtar till att bo lite större. Skulle vilja bo i en tvåa kanske i Hökarängen.

Jätte

Jag mår bättre idag. Jag tog sprutan med cisordinol lite senare än vanligt för att jag helt enkelt glömde det förra veckan. Jag ska komma ihåg att inte spegla mig så ofta. Jag tycker inte så mycket om mitt eget utseende. Jo ibland tycker jag att jag ser okej ut. Men jag är ju så stor. Det är inget kul att vara en jätte kan jag tala om.


Jag är ofta uttråkad och led på livet. Jag tycker sällan något är roligt. Klart att jag uppskattar små ögonblick. Men jag tycker mest att jag väntar på något. Bättre tider!

Ungdomen är förbi

Jag börjar bli till åren. Jag är 36 år och redan har gråa hår börjat växa ut. Jag sörjer min ungdoms glansfulla dagar. Fast jag mådde mycket dåligt som ungdom. Det var mycket ångest och oro. Visst har jag haft kul mellan varven. Jag ska inte klaga men det är tråkigt att bli äldre. Jag fyller 40 om fyra år och då är det kört.

Ifred

Jag sov länge idag. Drömde att jag sov över hos mina kusiner. Jag vaknade hemma i stökiga lägenheten. Vilket antiklimax. Jag har fått mitt studentlån avskrivet av CSN för att jag är fattig och går på sjukersättning. Det är bra. Äntligen!

Jag mår bra när jag får vara ifred. Jag trivs bättre och bättre i mitt eget sällskap faktiskt. Jag har fått biocheckar av pappa så att jag kan gå på bio gratis. Jag var och såg Kollektivet av Thomas Vinterberg. Den var bra. Det handlade om en arkitekturlärare och hans fru som var nyhetsuppläsare på TV. De köpte ett hus och lät andra flytta in och så bestämde de allt på möten tillsammans. Måste jag tillägga att det utspelade sig på 70 talet? Läraren inledde ett förhållande med en kvinnlig student och kollektivet accepterade henne som ett i kollektivet men frun blev väldigt ledsen fast hon försökte hålla god min. Jag kan rekommendera den här filmen. Verkligen.

Jag har varit rökfri i snart nio månader lika långt som en graviditet. Jag kan bli röksugen ibland men då brukar jag brygga kaffe. En kaffekopp funkar som substitut.

Poison lips

Jag

Känner livsglädje igen. Jag var i min lilla lya och kollade på tv och inte känner jag att jag är övervakad längre. Det var en del av sjukdomen. Jag njöt av att ha en dörr att stänga ute omvärlden och jag drog ner alla rullgardiner och det var så skönt att bara få vara ifred. Jag läste ut Sthlm Delete och den var inte så bra efter ett tag i läsningen det blev liksom antiklimax på antiklimax.

Jag känner mig som mig själv igen. Jag mår inte dåligt längre. Jag kan inte förstå att jag bara för några veckor sen ville ta livet av mig. Jag kände ju så starkt att jag ville dö men livet är inte så dåligt som det ibland känns. Jag är frisk har inte aids eller cancer. Jag har en egen lägenhet och mat på bordet. Jag är väl ganska så smart och rätt så klok. Jag ser väl någorlunda bra ut. Jag är kraftigt överviktig men det går ju att göra något åt. Jag har flera intressen som ger livet mening. Jag tror på Gud och jag fick Bibeln av pappa. Jag har empati och kan sätta mig in i andra människors situation. Det är nog den egenskapen jag är mest nöjd med.

Förvalta mitt pund

Jag sov hela dagen igår. Jag kunde inte sova föregående natt. Jag köpte Stockholm Delete av Jens Lapidus på Konsum och den är väl bra för att vara kriminalroman. Jag har läst 250 sidor hittills. Men det var inte därför jag inte sov för att jag hade köpt den boken utan för att jag var klarvaken och pigg. Propavanen funkade inte. Jag vände och vred mig och fick se natten bli dag. Det var plågsamt.

Men nu är jag utvilad och mår bra, Håret är tovigt. Jag har lite kvar av Kiehl's inpackning med olivolja till att reda ut härvan. Jag tycker det är skönt att ha en dörr att stänga om sig så man får vara ifred. Det är inte alla som har det. Jag är lite bekant med en hemlös dam och hon sover i trappuppgångar mest. Vilken tillvaro!

Jag har inte skadat mig själv eller tänkt så mycket på självmord. Nån dag kommer ju jag att dö och tills dess bör jag göra det bästa utav mitt liv och förvalta mitt pund.

En dag i stan

Idag träffade jag boendestödjaren. En vikarie. Han var trevlig och vi pratade om ditt och datt på Farsta Strands torg. Jag har lyssnat på The Vaselines You think you are a man på repeat. Man boy man boy. Jag tycker att det är så fint när kvinnan sjunger och mannen fyller i orden toy och boy. Jag ska lära mig den på gitarr. Jag fick ett infall och åkte till Östermalmstorg för att jag ville sitta på Dramatentrappan. På Östermalms torg stod en massiv byggnad plötsligt. I didn't see that coming. Jag gick in och det var saluhall där. Tydligen renoverar dem den gamla saluhallen. På Dramatentrappan satt det inte många. Det var mest barnfamiljer och turister som gick förbi. Jag blev hungrig och gick upp till terrassen och beställde en högrevsmacka som var god. Sen åkte jag hem. Missade gudstjänsten i söndags men ska gå nu på söndag. På förmiddagen satt jag på Katarina kyrkogård. Det var ljuvligt.

Dålig bok

Jag läser en dålig bok som heter Engångsligg. Den är skriven av en ung tjej så jag försöker ha överseende med det när jag läser boken men jag kan inte komma ifrån att jag tycker at den är så banal och tunn. Jag vet att man inte ska läsa dåliga böcker. Men nu har jag kommit en bit så jag läser vidare. Titeln är ganska missvisande om man tror att boken handlar om sex för det gör den inte den handlar om en tjej som jobbar på reklambyrå och festar i Stockholm. Hon mår ganska dåligt och super bort ångesten. Jag lånade boken på bibblan. Jag tror jag ska låna en deckare istället.

Jag har tänkt mycket på självmord det senaste året och det eskalerade i det där med snaran runt lampan. Jag vill inte dö, Men jag mår dåligt. Jag försöker göra mycket så att det blir bättre. Tar mediciner och går i terapi men  det hjälper inte. Jag läste i tidningen idag om skrivandet som terapi och jag tror att mitt bloggande hjälper lite i alla fall.