Ödet

Gör om, gör rätt

Blev så glad när jag fick seriös och bra befogad feedback och kritik på det jag då hittills skrivit på min roman . När man skriver sin egen text blir man ju lite hemmablind och ser inte alla fel och skavanker. Jag tror jag ska låna en bok om skrivregler så att jag inte gör alla generalfel om och om igen. Men texten måste ju absolut korrläsas ett par gånger innan jag vågar släppa iväg det till något förlag. När jag gick i skolan fick jag VG i svenska. Jag gick i en tjejklass med många plugghästar i så det höjde ju lägsta nivån om man säger så. Jag vet att jag ofta stavar fel och hittar på egna ord och att jag inte alltid skriver grammatiskt korrekt. Men i bloggen blir väl det i synnerhet tydligare eftersom man inte sitter i Word med alla finesser som med kommer med det programmet och ändå blir det många fel ändå!

Personen som läste texten verkade tycka att det var kul att hjälpa mig och påpekade många positiva saker med det jag skrivit dessutom.

Elfriede Jelinek sa att hon aldrig tänker ut på förhand vad det ska handla om när hon skriver medan andra författare t ex Mats Strandberg skriver utförliga excel dokument på hur karaktärerna ska vara (jag följer hans instagram.) Jag är inte sortera böckerna i bokhyllan i färgskala typen men man kanske ändå kan ha någon slags ordning och plan med det man skriver. Jag har i varje fall deadlines i min anteckningsbok i som jag bockar av för att jag ska få lite pli på mig själv,  Sen har jag redan tänkt ut slutet som sagt men jag tycker att det är lite tjusningen att det händer något när man sitter framför ett tomt dokument och fyller det med text.

Diamant

Nu har jag skrivit 30 sidor, Jag ser nu i horisonten att det kommer att bli en färdig bok. Jag är i skriv mode och har kanaliserat min energi helt rätt. Alla kommer självklart inte att älska den men jag har en känsla av att den kommer att bli läst av många människor. Det kanske är lite förmätet av mig att påstå det så tidigt in i processen men jag känner att jag har något på gång. Jag är fattig på pengar men rik på tid just nu. Jag skriver kanske i snitt två sidor om dagen. Det är framförallt roligt och mysigt. Jag lagar lite mat kanske viker lite tvätt eller tar en dusch men sedan sätter jag mig framför datorn och skriver. Visst måste texten bearbetas och redigeras ganska så ordentligt innan den kommer i tryck. Men just nu skriver jag bara det som kommer till mig i form av inspiration. Det kommer att ta år innan den når ut till en läsekrets. Men då får det väl göra det! Jag har redan en läsekrets i och med bloggen som jag är tacksam för.

När man skriver kan man vara precis den man önskar vara. Det finns inga begränsningar. Man kan gå ut på månpromenader eller föreställa sig att man lever ett liv i lyx och överflöd. Jag är så glad över att jag föddes med en begåvning. Det är det bästa med mitt liv! Den är min diamant.

Plus!

Jag blev så glad då jag öppnade posten idag och fann en signerad idol bild av Tess Munster. Hon är en känd plus size modell. Stor i USA. Jag beställde fotot från hennes hemsida och fick den signerad. Nu hänger den på en dörr här i hemmet. Jag tycker det är viktigt att olika kroppstyper avbildas så att man kan uppskatta skönheten i inte bara det supertunna och trådsmala.  Att vara modell är få som passar som. Alla smala blir inte bra på bild och inte heller alla tjocka. Men är man en bra fotograf så ska man kunna ta en bra bild på alla. Det anser jag.

Jag har gått upp lite i vikt igen. Åt tomatsoppa till lunch och då kände jag en sådan extrem vargahunger efter bara några timmar men då knaprade jag i mig  två morötter och då kändes det mycket bättre. Jag har varit på så otroligt många föreläsningar om vikt och hälsa och läst så mycket så jag är ju nästan expert själv. Det gäller bara att omsätta kunskaperna i praktiken.

Nu har skrivandet blivit mitt huvudfokus. Jag tycker att det är tråkigt att titta på teve. Vill bara skriva. Jag skriver som ett skelett som jag sedan broderar ut ifrån. Hoppar i tiden. Hatar kronologiskt.

Vakensova

Romanidén kom jag på för kanske 2 år sedan. Det handlar om en CIA agent och en mentalpatient vars öden korsas på de mest besynnerliga sätt. Jag har inte gjort någon research det är inte så tydligt vad han jobbar med och att det blev just CIA är mest en slump han ska resa mycket och bära vapen så jag tyckte det passade bra. Men jag skriver inte CIA utan det är mer diffust och det skildras  inte heller vad han gör på jobbet utan hur han är som person och vad han har i bagaget. Mentalpatienten är mitt alter ego. Det är inte skrivet i jag form och det är inte jag men det har vissa likheter. Hon är dock mycket mer spännande och intressant än vad jag är. Man får ju spetsa till saker lite!

Jag sov idag två timmar på dagen. Och jag drömde att min farbrors fru stod och vinkade utanför fönstret utanför en bil. Alltså jag drömde att jag vaknade och gick fram till fönstret och så stod hon där men det var ett annat väder och det var på 80-talet för att min kusin var pytteliten. Sen drömde jag att jag vaknade några gånger till. För att jag var tvungen att göra en grej så jag hade egentligen inte tid att sova så det var ett litet stress moment.

Jag har skrivit snart 24 sidor nu. Det bara kommer till mig. Jag har en naturlig fallenhet för att skriva. Jag är dålig på en massa saker men skriva kan jag. Om ni klickar i roligt kan jag berätta mer om skrivande processen vad jag får inspiration och hur jag tänker kring skrivandet.

Det tar form

Vad jag lever för nu är skrivandet. Det är det som keeps me going. Jag har nu skrivit strax 21 A4 typsnitt Times New Roman i 12 punkter. Tolvtusentrehundrafyrtiofyra ord. I en veckas tid har jag skrivit och hämtat fritt ur fantasin. erfarenheter och kanske lite fakta men mest påhittad fakta. Hörde någon tala om konstnärlig frihet. Jag satt på tunnelbanan idag och längtade till att komma hem till datorn och få kunna öppna Word. I väskan hittade jag en trasig anteckningsbok som jag plitade ner några ord i med en blyertspenna. Det fick duga så länge. Jag har redan kommit på hur det slutar. Det blir en storstilad upplösning med en stor summa pengar och en skottkärra. Mer tänker jag inte berätta.

Jag har känt mig trött idag. Jävligt seg och konstig. Gjorde en irish coffee med Jameson som blev över från festen. Men det hjälpte föga. Kom för sent till tandläkaren som blev sur. Jag ska inte boka så tidiga tider. Sen på psyket på läkarmötet så fick jag sån jag talar för döva öron känsla eller min mun rör sig men ingen lyssnar.

Drömde om en tyska-Regine Röhler. Coolt namn. Finns säkert nån som heter så. Hon blir förevigad som manslukerska i min bok. Hon raggar upp min huvudkaraktär vid ett ihåligt träd på Pfaueninsel i Berlin. Boken utspelar sig mest i Stockholm men lite i Berlin, New York och Paris också. Samt på platser som inte finns på riktigt. Bara i min verklighet. Nu ska jag skriva mer!

Utvecklingen

Födelsedagsfesten igår blev lyckad. Först kom pappa och Linda. Jag hade dukat upp smörgåstårta som jag hade beställt på Annikas café i Farsta. Den var jättegod. Jag bjöd på Champagne och gjorde Whiskey Sour. En whiskey sour består av Bourbon whiskey, citronsaft, sockerlag och äggvita. Om man har äggula i heter det dansk whiskey sour. Sen kom Elin med sin lille son. Jag fick vinylskivor och en vinplanta. Jonas en bekant från gymnasiet kom med en fin present, nån slags fransk
schlager. Därefter Pimsan och Cesar och då satte vi igång karaoken. Jag hade satt upp ett litet anslag i hissen om att jag skulle ha fest. Det är ett hett tips om man inte vill att folk ska klaga. I och N med dotter kom sen. I bakade en fantastisk tårta som ni ser på bilden. Jag är faktiskt fortfarande 33 år. På tisdag den sjätte maj fyller jag 34 år. Kristin kom också och var trevlig och rolig. Jag fick bland annat en Margaritha mix. Vi blåste upp en massa heliumballonger. Jag sög i mig lite helium så att man får sån Kalle Anka röst. Lade ut en snutt på instagram.

I förrgår gjorde jag misstaget att läsa utdrag ur min journal från när jag var inlagd. Det är ett sånt opersonligt och formellt språk och de känner ju inte mig. Det stod att jag hade en allvarlig psykisk störning., Att jag var aggressiv och hotfull mot personalen och skrämde andra patienter. Efter som jag inte var suicidal eller våldsam så tryckte de mycket på att jag inte kunde ta hand om mig själv. Att jag luktade illa osv. Jag ångrar lite att jag inte överklagade till förvaltningsrätten eftersom de höll kvar mig där så länge och verkligen proppade mig full med medicin. Jag minns bara att jag kände mig oerhört kränkt när den där unga läkaren bestämde att jag skulle läggas in på LPT. Han var som en robot och följde bara föreskrifter. Inte någon gång förklarade han för mig varför jag skulle läggas in. Jag vet att jag skrek kärringjävel åt nån vårdare men jag menade ju inget illa jag mådde dåligt och kände ett enormt obehag över att bli frihetsberövad och inlåst.

Just nu mår jag ganska bra. Men jag kollade på foton från festen igår och jag ser hur fet jag har blivit. Jag tycker det är ledsamt att jag inte känner igen mig själv och undrar vem tjockisen är så är det ju jag.  Nu skulle jag ju kunna skriva att jag ska ta tag i det är nu för tusende gången. Men jag säger inte så för jag vet att jag inte kan hålla.det. Jag måste ju göra något åt det men jag blir bara stressad av dieter. Tror jag ska fokusera på att skriva  första hand så kanske jag inte tänker så mycket på mat. På en bild som är tagen bakifrån ser jag helt enorm ut. Den bilden ska jag spara och titta på. Så att jag inte glömmer bort vem jag är idag

Fest!

Tårta på tårta

Det är en som vill läsa det jag har skrivit hittills. Jag fick napp på min lilla bloggannons! Nu har jag skickat materialet så får vi se vad jag får för synpunkter sen. Om det fortfarande är fler som vill läsa så skicka ett mail till angiven mailadress. All kritik mottages tacksamt om den är konstruktiv samt rätta vissa fel. Jag skrev att killen flyger i första klass en då fick jag veta att man flyger inte första klass nuförtiden utan i business class.
Pappa har läst och han tycker att texten flyter på bra och att det säkert kan bli en bestseller. Kanske inte så djupsinnigt och svårt. Men underhållande!

Jag hämtade ut tårtorna idag. Smörgåstårtan ser fantastisk ut. Chokladmousse tårtan verkar också bra. Vi får se imorgon hur det smakar!

Jag har städat köket så noggrant så att jag inte känner igen det. Nu ska jag dammsuga rummet och våt torka golven. Hinner inte blogga mer i afton. Men imorgon blir det live rapportering från kalaset!

Brasa

Nu har jag skrivit drygt 12 sidor på romanen. Det går undan! Jag tror det har lossnat för mig nu. Visst blir inte allt jag skriver bra men det går ju att korrigera i efterhand. Jag har satt en stor Deadline den 1 november. Sen lite små deadlines varje vecka. Tror att manuset kanske får ett omfång på 300 sidor. Det blir bra!


Jag behöver någon som kan läsa det och komma med synpunkter. Så om nån är intresserad maila beatrice.wahlberg@gmail.com  


Igår kväll var jag hemma. Jag hade tänkt att gå till Riddarholmen men jag kände när det var dags för att gå, en enorm trötthet sen var ju inte vädret det bästa heller. På Riddarholmen var det tydligen packat med folk sa pappa som var där. Elden sjöng på sista versen redan vid 9-tiden. Pimsan brukar alltid gå dit varje år och med sig brukar hon ha en filt och en överlastad pick nick korg med godsaker. Hoppas hon inte blev sur för att jag drog mig ur i sista sekunden  men Andreas skulle ju också dit. Jag lärde känna Pimsan och Andreas då jag gick på Stockholms Filmskola för 10 år sedan. Jag har sett att flera av de som gick i min klass jobbar med film och tv på olika sätt. En gick vidare och utbildade sig till filmregissör på Dramatiska Institutet. Han har stort skägg och glasögon med breda karmar. Jag såg en film han hade gjort om några illegala flyktingar och den var bra. Jag har väl inte riktigt haft den drivkraften att syssla med film på heltid. Jag kan tänka mig att jobba i förproduktionsstadiet med manus eller casting i så fall. Men jag vet inte nu skriver jag på boken och vi får se vad som händer med det projektet! Jag gör det för att jag tycker att det är roligt och utvecklande i första hand.