Jobba hem

Det börjar bli höst nu och det tycker jag på sätt och vis är ganska skönt faktiskt. Man kan sitta inne och kura med en kopp te. Jag tänkte gå en lång promenad idag. Det blev ingen igår.

Måste verkligen öva mig att tänka positivt och framåt och konstruktivt. Jag sitter ju och kollar den här Stockholms bostadsförmedlings sida stup i kvarten. Jag har verkligen inga höga krav heller. Bara det är någorlunda fräscht och modernt sen får det gärna ligga i en förort. Men även de lägenheterna är populära. Jag brukar hamna på plats nummer tio innan visning. Sen får man hålla tummarna att häften av dessa tio inte behagar att dyka upp alls. Sen kanske det är några som inte är intresserade och några uppfyller inte kraven som hyresgäst. Så då kanske man får den tillslut.

Jag tenderar att tänka negativt och det hänger ju ihop med att jag mår lite dåligt. Men man får jobba på det.

Drama

Just nu så  står jag och köar på tre små lägenhetsettor. Den första i Farsta Strand, den andra i Bagarmossen och den tredje i Vårby. Jag vill helst bo i Bagis men det dumma med den lägenheten är att det inte finns någon balkong där och det har de andra två. Jag röker ju eller jo visst ska jag sluta men jag vill helst ha balkong faktiskt. Det är ju skönt att kunna gå ut på balkongen och ta sig en nypa frisk luft.

Jag har mer energi idag. Föregående dagar har jag mest legat och sovit. Jag har som ambition att städa köket, hallen och badrummet idag. Sen ska jag se Wong Kar-Wais nya film!

I min nya lägenhet tänkte jag inreda med stora foton. Jag fotade ju själv men jag har lagt ner det. Jag ska fråga Katja om jag kan få köpa några uppförstoringar av henne. Igår kändes allt lite jobbigt och jag tänkte att vad fan ska jag jobba med i framtiden. Skriva kan jag ju men det är så hård konkurrens att ge ut en bok. Jag skriver faktiskt på ett bokmanus och cia-agenten och mentalpatienten. Vi får se. Agenten är mer en fantasifigur än en verklig människa. Jag har aldrig träffat en cia-agent vad jag vet och jag vet inte hur de arbetar och jag tänker inte göra nån större research för det är inte hans yrke som är det intressanta utan han som person. Vem han var och vad som har format honom till att bli den människa han är idag. Mentalpatienten är ju delvis jag själv. Fast den här är farligare. Dessa två individers öden flätas samman. Det är ingen deckare utan mer ett spänningsdrama.

Idol

Igår såg jag lite på Idol 2013. Många var jätteduktiga och andra mindre bra. Jag gillar ju att sjunga med betoning på att jag är en glad amatör och verkligen ingen sångerska. Jag har ju skrivit en punklåt som heter Social grupp 3. Vi får se om jag vågar sjunga in den på Youtube så ni får se den! Men tänk på vad folk klagar på Idol att det är mobbnings-teve och det ena med det andra. Då talar ju faktum för sig att Idol är den största succén i modern tevehistoria! Det råkar jag veta för jag har jobbat i mediabranschen samt läst filmvetenskap. Så sug på den när ni klagar! Men man har ju iofs rätt att gnälla ändå.  Musiker som ser idol måste ju klia sig i huvudet för nåt vidare bra är det väl inte egentligen. Men det är schysst tvunderhållning. Det är vad det är!

Ute

Skulle må bra av att vara ute lite mer och promenera ute i friska luften. Så jag tänkte att jag går ut en runda. Igår så sade jag upp bekantskapen med en tjej jag har umgåtts med i ett par år och hon har ju jättemånga fantastiska sidor men det funkar inte. Tror inte hon mår särskilt bra heller. Hon håller på mycket med new age och jag har provat en del för att se om något funkar men man känner sig mest blåst på stålar. Hon ifrågasätter ofta varför jag går och söker hjälp hos psykiatrin också. Jag känner att hon ifrågasätter mycket utav det som är jag så jag orkar inte höra denna "kritiken". Sen har hon astöntiga kompisar och så säger hon att hon är rädd att jag ska mörda henne.

Jaja. Enough said. Jag har en sann vän och det är K.

Sova

Jag ska antagligen flytta till en etta inom ett par månder. Jag ska köpa mig en säng. Kanske den här. MALM från IKEA med utdragslådor. Smart förvaring. Har ni några inredningstips kanske?

John Berger "Ways of Seeing" all 4

Tala med sig själv

När jag var sjuk så gick jag runt och pratade för mig själv. När jag var inlagd på psyket så var de enda som jag utbytte några ord med de andra patienterna. Vårdpersonalen bevakade mig men de talade inte med mig. Annars vill jag inte klaga för jag fick ju vård i ett nödläge. De kollade upp allt via blodprover och sånt man kan mäta. Jag kände mig som sagt väldigt kränkt när de där två poliserna bara dök upp i mitt hem och bad mig följa med. Jag är ju inte dum så jag gjorde inget motstånd. Jag satte mig i bilen och pappa följde med han också. Sen var jag jävligt aggressiv och otrevlig mot personalen för att jag kände mig KRÄNKT. Men sen gjorde jag precis som de sade. Vårdarna har jävligt hård jargong men de ser ju till att man sköter sig. Städar rummet, går upp i tid och allt sånt.

Proverna visade att jag i övrigt var frisk. Men jag kanske har Borrelia som är en sjukdom man får av fästingbett. Jag ska gå och lämna blodprov snart igen. Jag tar mina mediciner och skriver dagsscheman. Jag mår sådär. Bättre än förut.

Jag kontaktade psykvården från början för att jag mådde dåligt. Jag gick på Katarinahuset i 5-6 år och jag får mycket bättre vård nu på affektivt centrum på St: Göran. Jag utreds just nu på Huddinge sjukhus för att få en så kallad second opinion och det känns som allt görs ordentligt nu. Jag tror inte jag har Schizoaffektivt Syndrom som är Schizofreni light. Jag tror att jag är bipolär. Jag är i lite av en livskris nu. Jag bor hos min pappa. Jag vill ha egen lägenhet och ett  vanligt jobb och bli normal. Jag kommer kanske prata med mig själv då och då. Men då får jag väl göra det.

Tack, men nej tack

Killar jag har träffat har varit så tveksamma till mig. De flesta i varje fall. Krigaren sa ju att hans kompisar skulle garva om de såg mig med honom. För att jag är tjock eller vad fan det nu var. Jag blir så arg. Måste jag inleda relation er med folk med så låg självkänsla? Ja, eller så är det så här att de tänker Bea "nja jag vet inte". "Hon är ju tjock också är det nåt psykiskt. Nja. "Nä tack men nej tack. "Räven tyckte också att jag var för tjock också var det för att jag är psykiskt sjuk. Man längtar ju efter att träffa nån  som köper hela konceptet. Om jag nu gör ett kirurgisk ingrepp och blir "smal" så kommer jag ju vara samma person ändå.

Eller jag kommer ju alltid vara en tjockis hur smal jag än blir. Även om jag kommer gå ner 80 kilo och väga 70 kg så kommer jag att se tjock ut ändå. Folk kommer alltid tycka att jag är tjock. Jag kommer alltid tycka att jag själv är tjock. För jag har den här tjockisidentiteten. Min pappa är lite överviktig. Kanske väger 10 kg mer än önskvärt. Mamma var smal. Mormor däremot var riktigt fet. Hon var obese. Kort och tjock. Min moster som är före detta flygvärdinna och medlem i en förening för pensionerade flygvärdinnor som har det lite tragikomiska namnet "Klippta vingar", ja hon är smal och min andra  moster är rund och hennes som alltså min kusin är smällfet. Han är alltid så jävla otrevlig så jag brukar undvika honom.

Jag brukar gå upp och ner i vikt. Jag äter alldeles för mycket och fel saker. Jag vet det. Jag har ju ett val att välja nyttiga alternativ. Jag tycker inte att man ska umgås med folk som trycker ner en. Man ska omge sig av folk som peppar. Hur som helst är jag just nu inte kär i någon. Jag tänker att all den jävla kärleken blir lycklig. Jag vill träffa nån som lämnar mig ifred om ni förstår vad jag menar.

JERRY SPRINGER My Wife Weighs 900 Pounds

Folk tycker ju att det är roligt att skratta åt tjocka människor. Trust me jag har lärt mig ganska mycket om människors förakt genom att vara så här stor. En tjej kallade mig för jävla fläskberg. Själv är hon smal och är väl livrädd för att bli tjock. Men hon är en sån typ av människa som vill jobba på Vice magazine och vara modell. Då kan man ju inte vara fet. Tänk på att ingen vill vara tjock och alla feta är människor med unik personlighet bakgrund och livshistoria. Som den här kvinnan i programmet som väger 300 kg eller vad det är. Hon är ju så sweet och bra på att uttrycka sig. Jag är jätterädd för att bli som hon. Housebound. Tänker verkligen på det här med vikten hela tiden men det är inte lätt alltså.

Hjälpa sig själv

Var närvarande på läkarmötet idag med den kvinnliga läkaren som vikarierar för min ordinarie som enligt uppgift skriver på sin doktorsavhandling om något som rör bipolär sjukdom. Eftersom jag vet vad han heter han kan ju jag begära ut en kopia av avhandlingen från institutionen. Han har inte disputerat än. Att disputera innebär att i princip vem som helst får dyka upp och kritisera avhandlingen. Jag har ju inte läst den och jag tänker inte dyka upp på hans disputation. Men läser gör jag gärna i utbildningssyfte. Jag är ju inte läkare själv så mycket framstår väl som rent fikonspråk för mig. Men vissa saker förstår jag nog.

Den kvinnliga läkaren jag träffade idag sjukskrev mig en månad till och så skrev hon en remiss till Ersta Sjukhus där de genomför gastric bypass operationer. Hon tyckte jag verkade må bättre.

Jag är så trött. Jag sover mycket. Fikade idag med en relativt nyvunnen bekantskap i Gamla Stan och det var mycket trevligt. Sen lagade jag köttfärsås med svamp och körsbärstomater och spaghetti. Det var gott. Psyket i all ära men man får helt enkelt hjälpa sig själv och skapa sig en dräglig tillvaro.