Ren och hel

Jag försöker öva mig att vara positiv. En kille från försäkringskassan ringde och ville boka in ett möte och jag hade lust att säga "dra åt helvete." men jag bet mig i läppen och försökte tänka på fördelarna med att gå på möte med fk. Kanske får man lite hjälp ändå även om jag inte har så positiva erfarenheter från fk. Eller mjo blandat. Den här vändan med Misa som gick åt helvete var det iaf en bra handläggare på fk som fångade upp det hela. Jag och den här unga Misa tjejen funkade inte så bra ihop. Hon hade skrivit i sina papper att jag luktade starkt och fränt och att jag hade kolsvarta händer av smuts. Vilket är en grov överdrift. Jag mådde inte så bra då så visst var jag kanske inte så hel och ren som är önskvärt. Men nu duschar jag varje dag. Är noga med att byta kläder ofta. Jag svettas ju mycket av medicinerna. Ja det är inte lätt. Men jag anstränger mig. Jag sprejar deo på hela kroppen och tvättar med två olika tvålar. Till håret har jag köpt et märkeschampoo som motverkar mjäll. Tänderna sköter jag med mellanrumsborstar och borstar noga. Så visst är jag i bättre skick nu än för några år sen.

Fri

Idag har det gått bättre med maten. Jag har ej frossat som jag brukar. Jag har ringt och spärrat mig på diverse kreditinstitut. Nu försöker jag att bli normal. Jag ska gå ner i vikt, skaffa mig en normal klädstil. Idag hade jag guldtröja och läderjacka på mig. Men folk log mot mig. Jag ska skaffa mig ett vanligt arbete. Vad som helst! Jag trivs bra som singel. Det jag lärde mig med krigaren var att man ska gå på det första intrycket. Är det inte bra så blir det inte bra sen heller. Jag vill bli normal. Men jag är begåvad jag måste göra!!!!! Jag vill träffa nån som tillåter mig frihet och jag vet inte hur han kommer att se ut. Det får bli en överraskning! Jag vill helst träffa nån som är rolig spontan intelligent osv. Med betoning på intelligent. Ingen tråkig människa. Men bara för det kommer den som jag träffar vara tvärtom.

Hej hej

Bea i Berlin del 2

På färjan mellan Tyskland och Danmark. Jag skulle kissa. Glömde bort att båten står ju still. Fick lite panik. Sprang ner! En man frågade vart jag skulle. Nach Berlin tror jag att jag pep fram. Han pratade i sin Walkie talkie. Eine frau nånting sa han och jag visades till bussen som stod lite längre bort. Alla väntade på mig. Jag gjorde därmed mitt lilla intåg i Tyskland. 

Bea i Berlin

Jag ska berätta om när jag var i Berlin! Åkte buss ner. Tog väl 15 h. Jag var manisk i bussen. För jag minns en kvinna som frågade hur det var. Jag hade heavens on fire på hjärnan. Feel The heat burn With me. Heavens on fire. Kom fram vid 02 00 på natten till busstationen ZOB.   Där var tomt. Jag gick in i vänthallen och köpte ett paket servetter ur automaten.Därefter  högg jag tag i en ledig taxichaffis satte mig i baksätet med min gula plastmapp med hotellbokningen. Ich möchte fahren nånting på dålig tyska. Han pratade och jag dirigerade vart han skulle åka fast jag inte visste. Vi kom fram och jag gav honom 25 euro. Det var 7 euro i dricks. Man såg att han blev glad. Sen fick jag min rumsnyckel. Gick in på rummet som var en kub. En säng. Fräscht och minimalistiskt. Dålig utsikt. Men det var det enda negativa. Personalen på hotellet  var mycket professionella! Sov dåligt! Men jag vandrade omkring runt stadskärnan. Korten nedanför ( de flesta) är tagna med engångskamera som jag köpte på Media Markt i Tyskland! Jag mådde inte så bra men det jag gillar med Tyskland är att det är så avslappnat! Laid back. Berlin är en fantastisk stad! Jag kommer garanterat att återvända! Jag köpte en ring som jag inte kan hitta. Men den kommer väl fram! Jag ska återvända kanske runt jul och nyår! Hotellet kostade ca 400 euro. Jag investerade i lite eget space i ett främmande land. Men ifred får jag inte vara. Nä inte i detta livet! 

Tid

Vad man väljer att göra av sin tid är väl upp till en själv. Idag var jag och såg två teaterpjäser. Båda var genrep. Skådisarna var dock superproffsiga och tappade inte text en gång. Det var två monologer. Första med en man och andra med en kvinna. Såhär rent spontant kan man ju säga att för kvinnan handlar det så mycket om utseende och identitet som sexuell varelse. Medan mannen bara får vara sig själv utan att någon tänker så mycket på hur han ser ut. Mer om detta kan ni läsa i min teater och film blogg. Länk till höger.

Sen laddade jag hem ett komplicerat klipp program som jag inte förstår mig på. Men jag är envis och jag är för stolt för att be om hjälp. Kanske dock ska fråga nån som kan. Jag har ju trots allt lite kontakter. Jag håller på med ett projekt som jag ska presentera i en blogg. Det blir en form av videodagbok. Filmat på mina två smartphones.

Begåvade människor måste göra så är det. De bara måste det.

Varför mår man dåligt?

Jag undrar varför det är så många som mår så dåligt? Jag kontaktade psykiatrin för att jag mådde dåligt. Jag har harvat runt i systemet i 10 års tid. Till en början fick jag antidepp sen allt starkare mediciner. Zyprexa var den värsta. Jag gick upp kraftigt i vikt. Jag har ökat totalt 80 på 7 år. Jag har inte upplevt att jag egentligen mår särskilt mycket bättre. Nu går jag på litium och abilify.  Folk kommer med hobbypsykologiska uttalanden att jag tror du har borderline eller nån bokstavskombination. Själv tror jag att jag är frisk men jag har reagerat på saker som har hänt mig naturligt. Min mamma dog när jag var 13 år. Det kom ifatt mig sen. Inte för att jag vill dra någon slutsats men jag tog inte itu med det då. Jag ljög och ljög och ville inte prata. Jag upplever att många som jobbar inom psykiatrin är avtrubbade. De är väldigt svåra att nå. Många är rent ut sagt korkade. De fattar inget. Läkarna kan ju sin medicin men ibland undrar jag om de inte ska forska istället för att träffa patienter. Jag har både självkänsla och självförtroende. Det får inte vara såhär. Vi måste ha någon form av medmänsklighet. När jag åkte in på vårdintyg och polisen kom och hämtade kände jag mig oerhört kränkt. Det var därför jag reagerade som jag gjorde. Blev aggressiv. Sen började jag samarbeta med vårdpersonalen. Jag gjorde som de sa och käftade inte emot. Om jag orkar tänker jag skriva en bok om det här. I dagens samhälle är allt så hetsigt och stressigt. Individen hinner inte med. Man ska ha ett jobb, en partner, massa vänner och vara glad och lycklig och smal. Men om man inte är så så är man inte misslyckad. Nej. Jag betalar för min vård och mina mediciner. När jag låg inne kostade det samhället flera 1000 per dygn. Jag fick en räkning hem och blev ombedd att betala en tusenlapp. Det har jag gjort. Eller ja min pappa gjorde det. Jag har ju tur som har honom annars vet man ju inte vad som har hade hänt. Nu försöker jag att göra något av mitt liv. Bli normal och skaffa egen lägenhet och helst ett jobb. Hoppas det går. Jo för jag har bestämt mig för det. Om jag någonsin kommer att må bra det vete fan? Bättre kanske men det kommer alltid vara ett helvete.

Why smart people make stupid mistakes

Pappa och jag talade om min ekonomiska situation. Jag har tagit på mig en del lån vilket han är beredd att hjälpa mig att lösa om jag bättrar mig. Jag vill flytta ut till lugnet i förorten. Då ska jag sluta leva över mina tillgångar. Rökningen måste jag lägga ner. Jag var så dum att jag började efter 1,5 års uppehåll. Jag ska börja om få ett vanligt liv. Hoppas jag får ett jobb jag trivs med. Jag har ej höga krav bara det inte är vården och jag vill inte jobba gratis. Vikten ligger på 150 kg jag tror att den går ned då jag slutar med de andra excesserna och liksom skaffar mig en ny livsstil. Visst jag har varit urbota korkad och gjort dumma grejer men jag är intelligent. Why do smart people make stupid mistakes? Det jag gjort är dock historia. Ny tar jag nya tag. Såg en dokumentär en gång om en universitetsprofessor i USA som blev blåst av en brud på allt han ägde och hade. Han var ju intelligent men blev lurad trots sin fina titel.

Dilemma

Jag borde lyssna mer på far han har rätt i många avseenden. Jag vill bara ha ett vanligt liv. Jobb, hem och familj kanske är för mycket begärt. Jag vet inte. Jag har en affärside. Kuratorn på mottagningen var väldigt skeptisk till att jag skulle starta eget. Då tänkte jag men vad har du för alternativ? Jag måste ju komma ur det här bidragsträsket. Jag vill inte hamna i fas 3 igen. Utstationerad på ett jobb jag inte är lämpad för. Jag har jobbat inom vården i ca 10 år. Jag fick gå från senaste jobbet. Jag känner att jag inte passar till att hjälpa gamla och sjuka ty jag är inte så mjuk och omhuldande. Jag ser ju så hård ut.

Jag tror på min idé och jag är bra på att övertala folk. Det krävs ett kapital. Jag måste antagligen låna som privatperson. Men jag vill! Jag ska inte avslöja min idé men jag talade med min personlige bankman och han lät positiv i varje fall.

Naturelle

Jag har inte städat klart men här kommer en bild på mig naturlig med bara lite smink.