Jag ska på min mosters begravning strax. Jag känner mig lite ledsen. Hon var ju gammal och sjuk på slutet men det är ju ändå ett stort steg att gå från levande till död. Det blir nog fint i varje fall.
Var i Uppl Väsby igår. Hörde om det där mordet på en kvinna i ett motionsspår i Runby. Läskigt. Jag gick genom skogen när jag skulle till tåget men jag var inte rädd. För rädsla urholkar själen! Fan vad jag skulle spöa skiten ur nån som gav sig på mig!
Man regisserar sitt eget liv. Mitt liv handlar inte om en tjej som blev mördad i skogen eller hoppade framför ett tåg. Mitt liv handlar om tjejen som kämpade genom svårigheter mot stjärnorna! Men jag kommer ju också att dö någon gång. Undrar hur men det är väl bäst att jag inte vet.
Men nu börjar detta bli lite patetiskt. Har sett en hel del inlägg nu, och varje gång är det ett jäkla tjat om att du vill slippa moraliserande o - intressant bara att du kämpar så hårt för att göra folk uppmärksamma på vad du sysslar med, genom att skriva olika inlägg med olika infallsvinklar på det. Du VILL ju ha reaktioner, för du vet att majoriteten kommer att reagera på ett s k "moraliserande" sätt. Börjar bli lite väl uppenbart nu.
SvaraRaderaSeriöst?! Gnäll inte om hur du mår!
SvaraRadera