Jag är på hemlig ort just nu. Jag lider av förföljesemani och paranoia. Det gör ju inte saken bättre att jag blir mordhotad via mail. Hur som helst kommer jag spöa skiten ur den som angriper. Blir man hotad kan man få superkrafter.
Men nog pratat om det. Eller jag vill först säga att hot är väldigt vanligt och det är många fler än jag som får såna här hot.
Jag mår annars bra. Det är fint väder. Jag solar och röker. Jag är ingen loser. Jag är inte dum i huvudet heller även om jag verkligen inte är smartare än de flesta.
Muhammed – över honom vare frid – började närma sig fyrtio. Hans tidigare hängivelse för kontemplation hade ökat den mentala klyftan mellan honom och hans folk. Hans inställning till dem hade börjat likna den hos en modern vetenskapsman om dem som tror att världen balanserar på en tjurs båda horn.
SvaraRaderaVad gäller den andliga sidan hade tvivel spritts bland människorna som levde i djahiliyya, okunskapens tid som föregick islam. Det fick dem att svära sitt yttersta om Gud att Han aldrig skulle återuppväcka de döda. Detta djupt rotade och påträngande tvivel lät även de bästa människor förvirras och ifrågasätta denna världs öde. Om existens var först som sist detta flytande livsspann på jorden, ja, då var utsläckandet långt bättre. Fanns det då ingen glimt av hopp i detta ihållande mörker?
Varje år brukade Muhammed – över honom vare frid – lämna Mecka för att tillbringa månaden ramadan i grottan Hirâ ett antal kilometer från befolkningen i hjärtat i en av kullarna som blickade ut över staden och som var fri från människors fåfängor och mållösa prat. Till detta avskiljda berg bar han med sig proviant för de långa nätterna. Där kunde han göra sig fri från världen och med ett hjärta fyllt av iver vända sig mot världarnas Herre.
Från denna täckta grotta kunde en ensam själ blicka ned över världen som tyngdes av problem, rivalitet och besvikelser. Sedan brukade den dra sig inåt mot sig självt, fyllt av sorg och hjälplöshet för den visste inte någon utväg eller något botemedel.
Från denna avlägsna grotta betraktade ett genomträngande öga de tidigare av Guds sända profeters arv och fann att det var som en djup gruva från vilken ädla metaller endast skulle kunna utvinnas med otroliga ansträngningar och till och med då skulle ådern vara uppblandad med jord och ingen människa skulle kunna skilja dem åt.
Mohammed brukade dra sig tillbaka till grottan Hirâ för komplementation.
I grottan Hirâ brukade Muhammed – över honom vare frid – meditera och dyrka; hans hjärta sken; hans själ renades; han närmade sig sanningen med all sin energi och han avhöll sig falskhet så mycket han förmådde. Slutligen nådde han ett så högt tillstånd av renhet att det Oseddas strålar började reflekteras från hans hjärta. Det fanns ingen dröm som han såg utan att den blev till verklighet. I denna grotta mötte Muhammed de himmelska världarna.
Före honom hade öknen bevittnat en av hans bröder som flytt från Egypten och korsat det torra ofruktbara landet och sökt fred, säkerhet och vägledning för sig och sitt folk [dvs. Moses – över honom vare frid]. Han hade dragits till synen av en brinnande buske på höger sida om dalen och då han gick mot den fylldes hans hörsel och sinnen med det heliga budet:
Jag är Gud. Ingen gudom finnes utom Jag. Dyrka Mig därför och förätta bönen för att minnas Mig!8
En flamma från denna eld nådde Muhammed genom århundradena för att än en gång flamma upp, i grottans inre, vari det fanns en man som var hängiven dyrkan och självrening och som avhöll sin kropp och själ, okunskapens – djahiliyyans – smuts. Men denna flamma var inte en eld för att dra till sig någon betraktare; det var ett ljus som sken med en inspiration och en vägledning för det upprörda hjärtat och gav det stabilitet och tröst.9
I imam al-Bukhârîs (810-870) samlingar återfinns traditionen där Â’isha, de troendes moder – må Gud vara nöjd med henne – återberättade profetens redogörelser för vad som sedan hände:
…plötsligt kom sanningen över honom där i grottan. Ängeln kom till honom och begärde av honom att han skulle läsa. Men profeten – över honom vare frid – svarade,
Jag kan inte läsa.
Jag kan inte läsa.
Därpå tog han tag i mig en andra gång och pressade mig så hårt att jag inte kunde stå ut med det, han släppte mig och begärde återigen att jag skulle läsa.
Muhammed – över honom vare frid – började närma sig fyrtio. Hans tidigare hängivelse för kontemplation hade ökat den mentala klyftan mellan honom och hans folk. Hans inställning till dem hade börjat likna den hos en modern vetenskapsman om dem som tror att världen balanserar på en tjurs båda horn.
SvaraRaderaVad gäller den andliga sidan hade tvivel spritts bland människorna som levde i djahiliyya, okunskapens tid som föregick islam. Det fick dem att svära sitt yttersta om Gud att Han aldrig skulle återuppväcka de döda. Detta djupt rotade och påträngande tvivel lät även de bästa människor förvirras och ifrågasätta denna världs öde. Om existens var först som sist detta flytande livsspann på jorden, ja, då var utsläckandet långt bättre. Fanns det då ingen glimt av hopp i detta ihållande mörker?
Varje år brukade Muhammed – över honom vare frid – lämna Mecka för att tillbringa månaden ramadan i grottan Hirâ ett antal kilometer från befolkningen i hjärtat i en av kullarna som blickade ut över staden och som var fri från människors fåfängor och mållösa prat. Till detta avskiljda berg bar han med sig proviant för de långa nätterna. Där kunde han göra sig fri från världen och med ett hjärta fyllt av iver vända sig mot världarnas Herre.
Från denna täckta grotta kunde en ensam själ blicka ned över världen som tyngdes av problem, rivalitet och besvikelser. Sedan brukade den dra sig inåt mot sig självt, fyllt av sorg och hjälplöshet för den visste inte någon utväg eller något botemedel.
Från denna avlägsna grotta betraktade ett genomträngande öga de tidigare av Guds sända profeters arv och fann att det var som en djup gruva från vilken ädla metaller endast skulle kunna utvinnas med otroliga ansträngningar och till och med då skulle ådern vara uppblandad med jord och ingen människa skulle kunna skilja dem åt.
Mohammed brukade dra sig tillbaka till grottan Hirâ för komplementation.
I grottan Hirâ brukade Muhammed – över honom vare frid – meditera och dyrka; hans hjärta sken; hans själ renades; han närmade sig sanningen med all sin energi och han avhöll sig falskhet så mycket han förmådde. Slutligen nådde han ett så högt tillstånd av renhet att det Oseddas strålar började reflekteras från hans hjärta. Det fanns ingen dröm som han såg utan att den blev till verklighet. I denna grotta mötte Muhammed de himmelska världarna.
Före honom hade öknen bevittnat en av hans bröder som flytt från Egypten och korsat det torra ofruktbara landet och sökt fred, säkerhet och vägledning för sig och sitt folk [dvs. Moses – över honom vare frid]. Han hade dragits till synen av en brinnande buske på höger sida om dalen och då han gick mot den fylldes hans hörsel och sinnen med det heliga budet:
Jag är Gud. Ingen gudom finnes utom Jag. Dyrka Mig därför och förätta bönen för att minnas Mig!8
En flamma från denna eld nådde Muhammed genom århundradena för att än en gång flamma upp, i grottans inre, vari det fanns en man som var hängiven dyrkan och självrening och som avhöll sin kropp och själ, okunskapens – djahiliyyans – smuts. Men denna flamma var inte en eld för att dra till sig någon betraktare; det var ett ljus som sken med en inspiration och en vägledning för det upprörda hjärtat och gav det stabilitet och tröst
Koranen förmedlades på arabernas språk vid tidpunkten för uppenbarelsen. Araberna var mästare inom lakonisk poesi2 och oration. Deras huvudsakliga språkliga styrka låg i att kunna förmedla upplevelser i så få ord som möjligt. Koranen överväldigade dock araberna genom att introducera en aldrig tidigare skådad form av språklig ordning.
SvaraRaderaFör att åstadkomma detta används olika språkliga enheter på ett kreativt sätt, särskilt ellipser. Dr. Andrew Radford definierar en ellips som ”en process genom vilken överflödig information i en mening utelämnas.”3 Koranens verser är på grund av ellipser så kortfattade och kärnfulla att man är tvungen att sakta ner för att utvinna versernas fulla innebörd. Detta kan förklara varför översättare av Koranen upprepade gånger sätter ord eller uttryck inom parentes för att förmedla den underförstådda betydelsen utelämnad av ellipserna. Principen om ”språklig ekonomin” underlättas ytterligare av språkets formbara natur4. När ett ord böjs anpassas det till dess syntaktiska (grammatiska) kontext.
SvaraRaderaSnickaren Habib Al-Nadjjar lever i en by med sin fru, vars skönhet är omtalad och det får även den illvillige kungen reda på. Han kallar snickaren till sitt palats och beställer av honom 40 000 kilo sågspån. "Om du inte är färdig med det inom två dygn kommer jag att hugga av ditt huvud!" Snickaren försöker förgäves övertyga kungen att det är omöjligt att klara av arbetet på så kort tid. Att kungen i själva verket vill ha hans fru förstår han och går mycket sorgsen tillbaka till sin verkstad.
SvaraRaderaEfter ett dygns intensiva arbete ger han upp och går och lägger sig. Hans fru förstår att något är på tok och frågar honom vad som hänt. Habib Al-Nadjjar berättar det hela. Efter ett långt samtal försöker hon trösta honom: "Allah är En men Han har tusen dörrar!"
Habib Al-Nadjjar kan ändå inte slappna av och ligger vaken till gryningen. Han hör då kungens soldater närma sig huset och knacka hårt på dörren.
Han reser sig ur sängen och öppnar dörren. En av soldaterna ropar högt: "Skynda dig! Du skall göra en kista. Kungen dog i natt!"
Varje år brukade Muhammed – över honom vare frid – lämna Mecka för att tillbringa månaden ramadan i grottan Hirâ ett antal kilometer från befolkningen i hjärtat i en av kullarna som blickade ut över staden och som var fri från människors fåfängor och mållösa prat. Till detta avskiljda berg bar han med sig proviant för de långa nätterna. Där kunde han göra sig fri från världen och med ett hjärta fyllt av iver vända sig mot världarnas Herre.
SvaraRaderaFrån denna täckta grotta kunde en ensam själ blicka ned över världen som tyngdes av problem, rivalitet och besvikelser. Sedan brukade den dra sig inåt mot sig självt, fyllt av sorg och hjälplöshet för den visste inte någon utväg eller något botemedel.
fy fan ditt jävla ego
SvaraRadera