Rör inte min sushi

Idag har jag softat och tagit det lugnt. Jag åt lite sushi! Jag och min sushi! We go way back, Jag smakade sushi första gången som 10 åring och redan då tyckte jag att det var gott. Undrar hur många bitar sushi man har fått i sig genom åren, Måste vara tusentals. Jag har klippkort på ett sushiställe. Kommer man upp i tolv stämplar får man en måltid sushi gratis tror jag.

Förr i tiden när jag var liten på 80-talet gick man ju nästan aldrig på restaurang med familjen. Jag kommer från ett medelklasshem och ekonomin har inte varit något problem, Men att äta ute då var något exklusivt och lyxigt som man unnade sig vid enstaka tillfällen endast. Lyckan var ju total när man fick äta på McDonalds. Min ekonomi nu är körd i botten. Jag har skulder hos kronofogden men ändå äter jag ute ganska ofta. Det är ju lite paradoxalt kan man tycka. Nu sålde jag en byrå på Blocket och fick 400 kr för den, Men jag ska inte äta sushi för den. Jag lever lite som att jag är rik fast jag är fattig. Jag borde gå till Liedl imorgon och köpa billig mat. Men jag vill inte! Ja jag tar väl mitt förnuft tillfånga eventually. Jag unnar mig saker för jag tycker att livet är så för jävla grymt den mesta av tiden. Vill sätta guldkant på eländet.