onsdag 12 augusti 2015

The luxury of being alive

Tog 4 propavan och två zopiclone igår och sov djupt men nu känner jag mig lite groggy. Jag ska gå och träna på Sats idag och göra hela programmet som den personliga tränaren utformade åt mig. Jag åt i natt. Jag tror jag måste gå i kbt terapi eller nåt för stt få bukt med ätandet. men hur ska jag ha råd med det? Finns väl kanske billigare alternativ som att köpa en bok. Undrar  vad de andra motionärerna på gymmet tycker om mig. Ingen har sagt  tjockis eller nåt så. Men de kanske tänker vad gör den där feta tjejen här? Eller så tycker det att det är bra att jag tränar. Eller så får de lite inspiration.

Min ekonomi är som sagt körd i botten. Skulderna hos kronofogden bara växer. Men en dag ska jag vara skuldfri. Jag röker och äter för ett par hundra om dagen och det har jag verkligen inte råd med. Lånar av pappa och han skriver upp skulderna. Då tänker ni vad ska du göra när din pappa  inte kan hjälpa dig? Klara mig kommer jag alltid att göra. Jag ska sluta röka och sluta käka så mycket men jag måste förändra lite i taget. Är efter med några räkningar. Men jag betalar alltid hyra och el! Vräkt kommer jag inte bli. Jag  har sjukersättning och bostadstillägg och får ut  9936 kr i månaden. Pengarna tar oftast slut ganska omgående när jag betalat alla räkningar, Nu fick jag en faktura från Telenor på 1895 kr. Men jag ska betala den annars stängs ju telefonen  av. Enligt fakturan har jag köpt mycket i Selectaautomaterna som finns i tunnelbanan och betalat Blocketannonser.. Vad skulle killarna i lyxfällan säga om detta? De skulle tycka jag var en idiot. 
Men för att jag är jag så tar pengarna  alltid slut. De har alltid gjort det och det beror inte på konsumtionen utan det är nån maktgrej. Med ekonomi så händer det ju nåt i ekonomin när man handlar något. Vill ni att jag berättar mer om vad jag handlar? Kryssa i roligt. 

4 kommentarer:

  1. Man kan ju få komma till kbt-psykolog på remiss. Egentligen är det jävligt konstigt att du, som har en diagnos av allvarligt slag, inte har fått någon psykolog-kontakt! Privat kan man ju också gå. Kanske din far kan sponsra dig med det? Han kanske tycker det är bra om pengarna kommer till nytta. Du behöver ju hjälp helt klart. Man får ångest då man läser om din brist på kontroll. Det skulle inte behöva vara såhär. Är man så ung som du ska man inte behöva bli andfådd av att gå några meter som du skrivit att du blir. Jag önskar verkligen att du kunde få hjälp!!! Om du känner att det hjälper dig så kanske du kan starta en till blogg eller skriva i denna om träning och kost, sätta upp mål och följa dessa. Mer i detalj menar jag. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag har ingen självdisciplin menar du? Ja det är nog sant på der området. Pappa har redan betalt psykolog för mig en gång ovh det var värdelöst. Det intresserar mig inte att skriva om kost och träning. Kan skriva om der ibland här

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte, problemen verkar gå djupare än ren självdisciplin. Det kan ju vara en del i det hela. Men du skrev nån gång att du slutade röka en gång och det tyder ju på att du har självdisciplin. Men jag känner ju inte dig, jag bara tolkar det så genom att läsa bloggen. Om du inte tror att psykolog hjälper, inga dieter, inga överviktscentrum, inte gastric bypass - vad tror du du själv skulle kunna hjälpa dig? /Stina

    SvaraRadera
  4. Jag tror att det är bäst att jag slutar tänka på att jag ska banta varje dag och bara är ett tag. Sen kanske det faller sig naturligt. Jag har lite självdisciplin ibland.

    SvaraRadera

Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.